Autogiro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För betalningssättet, se Autogiro (betalningssätt)

Autogiro (äldre: autogyro, gyrokopter) är en luftfarkost som ser ut som en helikopter men fungerar mer som ett vanligt flygplan. Konstruktionen blev utkonkurrerad av helikoptern som är en senare konstruktion, men används idag bland annat vid nöjesflygningar och flygbesprutning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som uppfinnare av autogiron bukar nämnas den spanske konstruktören Juan de la Cierva, som 1923 registrerade "autogiro" som varumärke. Den grundläggande principen hade dock redan tidigare skisserats av Pere Sastre Obrador från Mallorca. [1] Löjtnant Alejandro Gomez Spencer genomförde den första lyckade flygningen 9 januari 1923 med en autogiro konstruerad av Juan de la Cierva. Cierva startade en industri som försåg stora delar av världen med autogiror under 1930-talet, som användes bl.a till postflygningar i USA. Den vanligaste modellen var Cierva C 30.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Skillnaden mellan en autogiro och en helikopter är att autogiron måste ha fart framåt för att hålla sig flygande. Ovanför flygkroppen sitter en rotor som inte har någon koppling till autogirons motor. Den kan betraktas som ett knippe smala flygplansvingar som utför en cirklande glidflykt. Rotationen hos rotorn och därmed också lyftkraften kommer då autogirons propeller i flygkroppens akter eller nos tvingar farkosten framåt och därmed rotorn att röra sig.

Autogirons princip finns i naturen. Lönnens vingförsedda frö, "lönnäsan", autogirerar och kan med vindens hjälp flyga långt bort från moderträdet.

En autogiro är billigare att använda, bygga och konstruera än en helikopter, eftersom den innehåller färre rörliga delar och ingen komplicerad mekanik som till exempel en rotorväxel. Nackdelen är att den inte kan göra VTOL-starter. Den kan dock landa utan fart framåt. (Numera kan en autogiro göra stående start genom att först varva upp rotorn med hjälp av en tillfällig koppling till motorn, men denna koppling måste brytas innan autogiron lättar.) Vid ett eventuellt motorbortfall autoroterar rotorn på samma sätt som för en helikopter som drabbas av samma fel. Höjdförlusten omvandlas till rotation hos rotorn som skapar lyftkraften. Dock är en helikopter ej konstruerad för autogirokraft vilket gör det betydligt svårare att landa en helikopter utan motorkraft.

Autogiro i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den första autogiron i Sverige kom till Bulltofta flygfält i Malmö den 5 mars 1934, ditflugen från England. Därefter fortsatte den via Göteborg till Örebro, där företaget Autogiro AB skulle använda den i kommersiell verksamhet.

Under 1930-talet och 1940-talet opererade Rolf von Bahr med ett antal autogiror och flög turister i de svenska fjällen, för att under kriget utföra spaningsflygning och artillerieldledning åt svenska marinen. Under andra världskriget använde sig tyska ubåtar av en autogiro utan motor som drogs av ubåten för spaning när den var uppe i ytan. På 1950-talet utvecklade brittiska Fairey prototypen till en 'flygande buss' som kallades Rotodyne. Den var en kombination av helikopter, autogiro och konventionellt passagerarflygplan och utvecklades på uppdrag av statliga Brabazonkomittén, som senare beordrade den skrotad.

En populär autogiro i Sverige är Humlan, en svensk konstruktion ifrån 1970-talet.

Autogiro på film[redigera | redigera wikitext]

Little Nellie, James Bonds autogiro från Man lever bara två gånger.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pere de Son Gall y la leyenda del plagio på diariodemallorca.es
  • Händelser man minns: en krönika i ord och bild 1920-1969. Stockholm: Samverkande bokförlags försäljningsorganisation. 1970. Libris 569745 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Molin, Karl-Gustaf; Luthander Sten, Bahr Rolf von (1943). Autogiron.. Flyg- och motortekniskt bibliotek, 99-0812067-0 ; 7. Stockholm: Bonnier. Libris 1397445