Avicenna
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Avicenna | |
 Miniatyr föreställande Avicenna. | |
| Född | ca 980 |
|---|---|
| Död | juni 1037 |
| Andra namn | Ibn-Sina, Abu Ali Sina, Pur-e Sina |
Avicenna (latinsk form av arabiska Ibn-Sina, ابن سينا, eller Abu Ali Sina, ابوعلى سينا, persiska: پور سینا Pur-e Sina), född omkring 980, död i juni 1037, var en persisk läkare, filosof, poet och vetenskapsman.
Avicenna författade den medicinska encyklopedin Canon (Qânûn), som kombinerade det antika medicinska arvet från Galenos med traditionell arabisk läkekonst. Det blev ett standardverk i Europa under högmedeltiden och var betydelsefullt för att återetablera det antika vetandet inom medicin.
Biografi
Avicenna föddes omkring 980 i Afsana nära Buchara i Persien, nuvarande Uzbekistan. Han verkade vid flera persiska furstehov, och tjänstgjorde som livmedicus hos de sista samanadiska och några av de buyidiska sultanerna.[1] En tid tjänstgjorde han även som vesir i Hamadan, men hotades flera gånger till liv och frihet och räddade sig till Isfahan, där han samlade lärjungar omkring sig.[1] Han skrev 450 böcker, huvudsakligen medicinska och filosofiska verk. Genom hans böcker samt många studenter från Europa som studerade hos honom i Persien överfördes modern medicin till Europa. Hans böcker studerades under 400 år vid europeiska lärosäten.[källa behövs]
Vetenskap
Avicenna tolkade systematiskt den del av den antika grekiska vetenskapen som bevarats i den islamiska kulturkretsen.
I sitt filosofiska tänkande utgick Avicenna från Al Farabis med nyplatonismen besläktade riktning, men närmade sig Aristoteles.[1] Hans största filosofiska arbete, al-Shifa, den första systematiska framställningen av den peripatetiska filosofin, översattes flera gånger till latin, så även hans logik och metafysik.[1] Han var den förste filosof att skilja mellan essens (vad något är) och existens (att något är). Han menade att de är två olika ting, med undantag av Gud där de sammanfaller. Han räknade med en substantiell själ, som kan överleva den kroppsliga döden, men förnekade kroppens uppståndelse. Dessa läror väckte häftig kritik hos Ghazali, vilket ledde till en stagnation i den islamska filosofin efter Avicenna. Avicenna kom att uppfattas som en oislamisk tänkare.
Mest berömd är Avicenna för sin medicinska encyklopedi, Qânûn (i fem böcker), som var kompilerad efter arabiska framställningar av den grekiska medicinen, framför allt Galenos, och under många århundraden tjänade som kodex för medicinskt vetande, i Europa ända in på 1600-talet, i vissa trakter av Orienten ända in på 1900-talet.[1] Arbetet översattes till latin omkring 30 gånger och gavs ut på arabiska i Rom 1593 (i 4 band).[1] Avicenna räknas som en av läkekonstens stora gestalter.
Inflytande
Avicenna spelade en avgörande roll för den islamiska upplysningsfilosofin. Han var också betydelsefull för Europa genom att förmedla det antika kunskapsarvet. George Sarton kallade honom för den mest kända vetenskapsmannen inom islam. Han har även kallats "den moderna läkarvetenskapens fader".
Referenser
Externa länkar
| ||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
|