Avrättningarna av politiska fångar i Iran 1988

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Avrättningarna av politiska fångar i Iran 1988 avser de systematiska avrättningarna av tusentals politiska fångar i Iran, utförda av regeringen i Iran, som startade den 19 juli 1988 och pågick ungefär fem månader. De flesta avrättade var medlemmar i Folkets mujahedin, men det fanns också ett mindre antal som var medlemmar i olika vänsterorganisationer, exempelvis det kommunistiska Tudeh-partiet.[1][2]

Avrättningarna har kallats en "en våldshandling utan tidigare motsvarighet i iransk historia vad gäller form, innehåll och intensitet."[3]

Uppskattningar av antalet avrättade varierar mellan 8 000[4] och 30 000.[5][6]

Stor vikt lades vid att hålla avrättningarna hemliga och Irans regering förnekar att de har ägt rum, men operationens stora skala medförde att rykten spreds från överlevande. Förklaringarna till varför fångarna dödades varierar. Den vanligaste är kanske att det var som hämnd för den attack (Operation Mersad) som Folkets mujahedin under 1988 riktade mot Irans västra gränser. Avrättningarna hade dock redan börjat när attacken ägde rum, och det förklarar inte heller varför man avrättade medlemmar av andra organisationer som var motståndare till Mujahedins invasion.[7]

Khomeinis avrättningsorder[redigera | redigera wikitext]

En tid innan avrättningarna påbörjades hade Irans ledare Ayatollah Khomeini utfärdat "en hemlig men extraordinaär order - några kallar det för en fatwa." Ordern inkluderade inrättandet av en "speciell kommission med instruktioner att avrätta medlemmar av Folkets mujahedin för att de var mohareber (de som krigar mot Gud) och vänstersympatisörer för att de var apostater från Islam." [8]

Ett utdrag ur brevet lyder:

«از آنجا که منافقین خائن به هیچ وجه به اسلام معتقد نبوده و هر چه میگویند از روی حیله و نفاق آنهاست و به اقرار سران آنها از اسلام ارتداد پیدا کردهاند، با توجه به محارب بودن آنها و جنگ کلاسیک آنها در شمال و غرب و جنوب کشور با همکاریهای حزب بعث عراق و نیز جاسوسی آنها برای صدام علیه ملت مسلمان ما و با توجه به ارتباط آنان با استکبار جهانی و ضربات ناجوانمردانهٔ آنان از ابتدای تشکیل نظام جمهوری اسلامی تا کنون، کسانی که در زندانهای سراسر کشور بر سر موضع نفاق خود پافشاری کرده و میکنند، محارب و محکوم به اعدام میباشند.» (رضایی و سلیمی نمین، پاسداشت حقیقت:147)
[9]

Översättning:

"Eftersom:

  1. Medlemmar i Folkets Mujahedin inte tror på Islam, även om de förespeglar något annat.
  2. På grund av deras systematiska militära krig vid Irans norra, västra och södra gränser ...
  3. På grund av deras samarbete med Saddam Hussein i kriget mot Iran ...
  4. På grund av deras spioneri mot Iran ...
  5. På grund av deras förbindelse med västmakter([agerar emot Irans oberoende]) ...
måste alla de fängslade medlemmar som fortsätter att stödja Folkets Mujahedin och deras positioner betraktas som miltanta fiender och avrättas."

Kommissionen och förhören av fångarna[redigera | redigera wikitext]

I Teheran hade den speciella kommissionen för avrättningarna 16 medlemmar som representerade olika delar av den islamiska regeringen och myndigheterna. Man bestämde att fångarna skulle förhöras med i förväg fastställda frågor som skulle avslöja om fången var apostat eller mohareb enligt Khomeinis order i den ovannämnda "fatwan". De som gav vissa svar avrättades genom hängning medan andra skonades. Många, kanske till och med de flesta av fångarna, var omedvetna om förhörets verkliga syfte.

Behandlingen av de anhöriga[redigera | redigera wikitext]

Enligt den iranska människorättsaktivisten och fredspristagaren Shirin Ebadi, fick de anhöriga till de avrättade följande uppmaning: `Under ett år ska ni avstå från att hålla begravning eller sörja hans död offentligt. När det gått ett år bedömer vi om ert uppförande varit acceptabelt, och då kan ni få veta var han finns begravd.` Man rättfärdigade avrättningen inför de anhöriga med påståendet att fångens namn hade funnits på lappar som var fästa på Mujahedin-soldater som dödats i Mersad-attacken och vars kroppar hade återfunnits av iranska myndigheter. Om fångens namn fanns på en sådan lapp ansågs fången ha varit behjälplig vid Mersad-attacken. Ebadi protesterade och menade att förutom att förklaringen var allmänt osannolik, så förklarar det inte heller varför fången inte fick en rättvis rättegång.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Iranian party demands end to repression
  2. ^ Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, University of California Press, 1999, 209-228
  3. ^ Abrahamian, Tortured Confessions, (1999), 210
  4. ^ Massacre 1988 (Pdf)
  5. ^ Memories of a slaughter in Iran
  6. ^ Khomeini fatwa 'led to killing of 30,000 in Iran'
  7. ^ Abrahamian, Tortured Confessions, (1999), 218
  8. ^ Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, University of California Press, 1999, p.210
  9. ^ Pasdasht e Haghighat by Mohsen Rezaee and Abbas Salimi-Namin. Page 147. 2002
  10. ^ Ebadi, Shirin, Iran Awakening, by Shirin Ebadi with Azadeh Moaveni, Random House New York, 2006, p.87, 88