Avvittring

Från Wikipedia
Ej att förväxla med vittring.
Avvittring är också ett äldre juridiskt namn för att redovisa och avskilja makes eller arvingars andel i oskiftat bo

Avvittra innebar inom svensk förvaltningsrätt att avmäta och från kronans mark medelst råmärken avskilja den mark, som skall tillhöra enskilda.

Bakgrund

De stora skogarna i Norrland och Dalarna har ansetts höra kronan till, dock så att de enskilda ägt att där göra odlingar samt att nyttja skogen till husbehov och avsalu, med vissa inskränkningar. Här är avvittring en lantmäteriförrättning, varigenom den enskilde, i stället för en obestämd rätt till den oavvittrade marken får vissa områden som begränsas av rågångar. På dessa områden var odlingsrätten fri. Lika fri var i allmänhet rätten till skogsavverkning, så snart jorden övergått från krono till skatte och dess innehavare sålunda blivit ägare.

Avvittringsverket

Avvittringsverket i de norra länen inrättades i slutet av 1600-talet, men arbetet gick långsamt och avstannade slutligen i åtskilliga län. I början av 1820-talet ordnades det för Norrland genom nya författningar, varefter arbetet bedrevs med större kraft. Avvittringen var 1904 slut i Dalarna och de norrländska länen, utom i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ovan odlingsgränsen eller den gräns, som vid avvittringen blivit bestämd mellan de delar av lappmarken, som är tjänliga för odling, och den mark, där nybyggesanläggningar inte vidare må tillåtas. Avvittringen ovan denna gräns var 1904 i flera socknar ännu ofullbordad.

1873 års avvittringsstadga

Enligt den 1873 utfärdade avvittringsstadgan [1] gällde för dessa lappmarker att samerna skulle vara berättigade att för renjordarna begagna bete på all skogsmark inom lappmarkernas hela område, dock att denna rätt å de skogar, som vid avvittringen tilldelas den bofasta befolkningen inom de till odling tjänliga delarna av Lappmarken, måtte utövas endast vintertiden. Tillika hade samerna rätt att begagna skogen för sina hushållsbehov. Å särskilda renbetesland, även kallade lappskatteland, ägde samerna rätt att vistas året om; likaså på kronans skogar i lappmarkerna. Samernas ställning i förhållande till den bofasta befolkningen inom dessa orter ansågs därigenom betryggad för framtiden och Lapplands skogar ansågs bevarade från avverkning. Avvittringar och storskiften verkställdes av särskilda lantmätare, som arbetade under ledning av en styresman inom vartdera länet och över honom av länsstyrelsen.

Se även

Referenser

  1. ^ Avser förmodligen K. Stadg. om afvittring i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj 1873