Axel Örbom

Från Wikipedia
Axel Örbom.

Carl Gustaf Axel Örbom, född 29 juli 1836 i Stockholm, död 30 maj 1889 i Stockholm, var en svensk jurist, ämbetsman och politiker. Han var justitieminister från den 28 september 1888 till sin död.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Axel Örbom var son till hovrättsrådet Johan Axel Örbom och Anna Carolina Westman. Han studerade vid Uppsala universitet där han 1858[1] avlade kameralexamen och hovrättsexamen. År 1862 utsågs han till vice häradshövding, åtta år senare till assessor i Svea hovrätt, och 1881 till hovrättsråd. Under tiden hade han olika tjänster vid Justitiedepartementet. År 1884 blev han justitieråd. Han kallades 1888 till justitieminister, och blev samma dag invald i första kammaren.

Örbom är mest ihågkommen för den så kallade "munkorgslagen" mot uppvigling och agitation, som väckte mycket opposition bland politikerna i andra kammaren (bland annat Valdemar Vahlin, Albert Lilienberg och Hans Andersson i Nöbbelöv) då lagen genom en inskränkning i tryckfrihetsförordningen gjorde det straffbart att kritisera rådande samhällsordning. Lagen röstades i modifierad form igenom i Lagutskottet den 7 juni 1889, en vecka efter Örboms död. Axel Örbom är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Wikimedia Commons har media som rör Axel Örbom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Örbom, Carl Gustaf Axel i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Företrädare:
Axel Bergström 		Sveriges justitieminister
1888–1889 		Efterträdare:
August Östergren
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Axel_Örbom&oldid=53365720”