Axel Jensen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Axel Jensen. 1986 Robert E. Haraldsen

Axel Buchardt Jensen (född 12 februari 1932, död 13 februari 2003) var en norsk författare som bodde många år i Sverige. Från 1957 till 2002 gav han ut ett flertal romaner och andra böcker.

Jensen är översatt till tyska, engelska, holländska, franska, italienska, danska, finska och svenska. Vid ett par tillfällen skrev han manuskript på engelska, som sedan översattes och gavs ut på norska.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jensen föddes i Trondheim. Han debuterade på eget förlag i Oslo år 1955 med boken Dyretemmerens kors, men brände hela upplagan.

Marianne, Leonard Cohen och Göran Tunström[redigera | redigera wikitext]

1950-talet bodde han och hustrun, Marianne (Ihlen), på den grekiska ön Hydra. Han var vän med den kanadensiske poeten, författaren och sångaren Leonard Cohen. Axel Jensen inledde ett förhållande med Cohens väninna Lena, och Cohen bodde därefter tillsammans med Marianne på Hydra i många år. Det är en utbredd uppfattning att Jensen baserade figuren Lorenzo i romanen Joacim efter honom, men han skall ha sagt till Cohen att Lorenzo var modellerad efter den svenske författaren Göran Tunström som också bodde på Hydra vid denna tid.

Leonard Cohen sjunger om Marianne i låten So Long, Marianne på hans första skivalbum Songs of Leonard Cohen 1967. Hon är också fotograferad på baksidan av hans andra album Songs from a Room 1969.

Fredrikstad[redigera | redigera wikitext]

Så småningom återvände Axel Jensen till Fredrikstad i Norge. En engelsk poet och psykologistuderande vid namn Noel Cobb kom för att intervjua honom. Ett förhållande uppstod mellan sambon Lena och Noel. Axel lämnade paret och reste till London. (Livet sett fra Nimbus, se bibliografi).

London, R. D. Laing, Kingsley Hall[redigera | redigera wikitext]

Jensen var djupt deprimerad efter uppbrottet med Lena. I London träffade han bland andre psykiatern R. D. Laing på institutionen Kingsley Hall. Laing blev en nära vän. Han kom ofta på besök till Axel och Pratibha Jensen ombord på deras hem, segelskutan Shanti Devi.

Stockholm, Vaxholm och segelskutan «S/Y Shanti Devi»[redigera | redigera wikitext]

I förbindelse med en miljökonferens i Stockholm 1972 träffade han Pratibha, som han senare gifte sig med i Indien. De bodde en tid i Vaxholm utanför Stockholm och köpte en gammal fraktskuta som de döpte om till «Shanti Devi», Fredens Gudinna (Pratibhas mors namn).

Efter omfattande renovering och med hjälp av entusiasm och goda vänner i besättningen – bl.a. kommendörkapten Sven O. Kviman, läkare Gun Sandahl och maskinist och vissångare Robert E. Haraldsen – satte de ut från Stockholm med kurs mot England och kom 1984 till Oslo efter en ansträngande resa. (Livet sett fra Nimbus, se bibliografi).

Oslo International Poetry Festival[redigera | redigera wikitext]

I Oslo träffade Axel Jensen en gammal vän, författaren Olav Angell och blev ordförande för ett omfattande gemensamt projekt, Oslo International Poetry Festival år 1985 och 1986.

Ålefjær, Kristiansand[redigera | redigera wikitext]

10 augusti 1990 satte «Shanti Devi» kurs mot Ålefjær utanför Kristiansand. Axel och Pratibha bosatte sig i ett hundraårigt gammalt skolhus och sålde senare skutan när Axel blev allvarligt sjuk.

Sjukdomen ALS[redigera | redigera wikitext]

De sista tio åren av livet var Axel Jensen fysisk svårt handikappad av sjukdomen ALS, amyotrofisk lateral skleros. Han blev gradvis förlamad, förlorade till slut all motorik, och den sista tiden låg han i respirator i sitt hem utan att vare sig kunna skriva eller tala. Han förde dessförinnan en hård kamp mot «helsemaskineriet» för rätten att vårdas i sitt hem. Jensen skrev om detta i artikelsamlingen Pasienten i sentrum (Rapport fra Nimbus). Innan den offentliga hälsovården gav honom den hjälp han var i behov av samlades det in privata medel för omsorgen. Hans goda vänner bidrog avsevärt till fonden.

Salman Rushdie[redigera | redigera wikitext]

Axel Jensen engagerade sig starkt i Salman Rushdie-saken och skrev artiklar och yttringar om den (samlade i Den Øredøvende Stillheten) samt essän Gud leser ikke romaner.

Märkligt nog klarade han att fullföra flera projekt i denna vanskliga period. Med hjälp av bl.a. vän och medhjälpare Eric Delanouë utkom boken Guru – glimt fra Gurdjieffs verden. Hustrun Pratibha använde all energi på att vårda sin man helt till det sista. Axel Jensen dog i sitt hem i Ålefjær utanför Kristiansand i Norge.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

(utgivna av det norska bokförlaget Cappelen där inte annat har angivits)

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • 1955: Dyretemmerens kors (eget förlag, supprimerad av författaren)
  • 1957: Ikaros – ung mann i Sahara (ny utgåva illustrerad av Frans WiderbergJM Stenersens Forlag 1999)
  • 1959: Line (filmatiserad 1961)
  • 1961: Joacim
  • 1965: Epp (ny utgåva 2002)
  • 1974: Mor India
  • 1978: Junior, eller Drömmen om pölsefabrikken som bibliotek
  • 1979: Senior
  • 1992: Lul
  • 1995: Og resten står skrivd i stjernene, illustrerad av Pushwagner.
  • 1998: Jumbo

Annat[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Line 1962
  • Joacim 1963
  • Epp 1967
  • Tago 1979
  • Collage 1981
  • Blodsband 1982

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1965: Abraham Woursells internationella litteraturpris för Epp
  • 1992: Cappelenpriset för Lul
  • 1994: Norsk PENs Ossietzky-pris för Gud leser inte romaner
  • 1996: Fritt Ords honnörpris
  • 1996: Natt&Dags «årets beste bok»-pris for Og resten står skrivd i stjernene

Källor[redigera | redigera wikitext]