Axel Törneman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Axel Törneman i Nordisk familjebok
Självporträtt med pipa 1916

Axel Törneman, född 28 oktober 1880 i Persberg i Värmland, död 26 december 1925 i Stockholm, var en svensk målare.

Hans tavlor har en dynamisk och kraftfull tendens, och är utförda i flera av modernismens stilarter. Han var en av de första svenska expressionistiska konstnärerna och blev tidigt en del av konstens internationella avantgarde efter att ha tagit till sig de nya, mer abstrakta konststilerna i Tyskland och Frankrike under tidigt 1900-tal. Fyra av hans mest kända målningar, "Nattcafé" I och II (version II finns på Thielska galleriet) och "Bretagnare" (version II finns på Moderna museet i Stockholm), tillkom i Frankrike 1905. Törnemans nattcafémålningar, från Café le rat mort i Paris, kan ses som två av den svenska modernismens viktigaste genombrottsverk.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Axel Törneman föddes 1880 i Persberg i Värmland som son till industrimannen Johan Algot Törneman. Hans farmors mor var kokboksförfattaren Gustafva Björklund.

Han studerade på Valands konstskola 1899 under Carl Wilhelmson och reste sedan ut i Europa för att bedriva studier på kontinenten åren 1900-1905. Han studerade först på akademin i München, fortsatte sedan till Dachau för att studera under Adolf Hölzel, och var senare verksam i Paris och Bretagne.

Törnemans internationella genombrott skedde 1905 på Salon d'Automne i Paris med "Bretagnare I". Han utförde senare flera väggmålningar och utsmyckningar i Stockholmsbyggnader som Stadshuset, KTH, Norra Latin och Östra Real. Han utförde även väggmålningar i Andra kammarens plenisal i Riksdagshuset.

Törneman gifte sig med den norska sångerskan Gudrun Høyer-Ellefsen 1908, och de fick sonen Algot Törneman (1909-1993), sedermera konstnär.

Familjen flyttade 1924 till JohannisbergDjurgården.[1] Axel Törneman dog 1925 i Stockholm i blödande magsår, 45 år gammal.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

"Nattcafé"[redigera | redigera wikitext]

Riksdagshusmålningarna[redigera | redigera wikitext]

"De elektriska strömmarna"[redigera | redigera wikitext]

De elektriska strömmarna.

1918 invigdes Törnemans takmålning "De elektriska strömmarna" på KTH. Utsmyckningen väckte stor uppmärksamhet och blev lovordad av en i stort sett enig kritikerkår.[2] Under 50-talet försvann dock målningen efter att ha gömts bakom ett nytt innertak vid en ombyggnad. "De elektriska strömmarna" fick samtidigt en ventilationslucka installerad i konstverkets mitt.[3]

Takmålningen glömdes därefter bort och ansågs försvunnen i ett 40-tal år. Den återfanns av en händelse när man gjorde reparationer i ventilationsutrymmet ovanför innertaket 1993.[2]

Konsthistoriskt blev målningen dock inte bortglömd utan var kontinuerligt omskriven under de år man trodde att den blivit utplånad under KTH:s ombyggnation.[3] Den ansågs fortfarande vara en viktig del av kulturarvet och när den återfanns bestämde sig KTH:s ledning därför för att flytta den, eftersom riving av innertaket från 50-talet inte var aktuellt. Målningen flyttades således genom att man avlägsnade de 0,5 mm tjocka färgskikten av grundfärg och figurfärger och limmade upp skikten igen på en ny plats.

Arbetet tog ett år och kostade fem gånger så mycket som den ursprungliga kostnaden. 1994 återinvigdes Törnemans "De elektriska strömmarna".[2]

"Apoteos över Stockholm som sjöstad"[redigera | redigera wikitext]

Apoteos över Stockholm som sjöstad
Huvudartikel: Blå rummet

Blå rummet i Stockholms stadshus domineras av Törnemans väggmålning Apoteos över Stockholm som sjöstad, som upptar västra fondväggen och är en lovsång över huvudstadens skönhet. Färgskalan går i pastellblå, därav namnet "Blå rummet". Motiven är hämtade från byggnadsarbetet för Stadshuset och innehåller en rad allegoriska och symboliska element med en himladrottning som centralfigur. Samtida konstbedömare ansåg att Blå rummet utgör höjdpunkten i Törnemans konstnärliga livsverk.[4]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Axel Törneman 1880-1925: Liljevalchs konsthall 15 september - 15 oktober 1967. Liljevalchs katalog, 0349-1137 ; 274. Stockholm. 1967. Sid. 11. Libris 726521 
  2. ^ [a b c] Lindqvist, Svante. "Symbolernas arkeologi" i FRÅN INDUSTRIMINNE TILL INDUSTRISAMHÄLLETS KULTURARV, Nordisk Museologi, 2:2003. Avsnittet med underrubriken "De elektriska strömmarna", s.35-41.
  3. ^ [a b] ”De elektriska strömmarna”. Osqledaren. 1 februari 2010. http://osqledaren.se/de-elektriska-strommarna/. 
  4. ^ Pihl Atmer 2011, s. 421

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]