Axel Törneman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Axel Törneman i Nordisk familjebok
Självporträtt med pipa 1916

Axel Törneman, född 28 oktober 1880 i Persberg i Värmland, död 26 december 1925 i Stockholm, var en svensk målare.

Hans tavlor har en dynamisk och kraftfull tendens, och är utförda i flera av modernismens stilarter. Han var en av de första svenska expressionistiska konstnärerna och blev tidigt en del av konstens internationella avantgarde efter att ha tagit till sig de nya, mer abstrakta konststilerna i Tyskland och Frankrike under tidigt 1900-tal. Fyra av hans mest kända målningar, "Nattcafé" I och II (version II finns på Thielska galleriet) och "Bretagnare" (version II finns på Moderna museet i Stockholm), tillkom i Frankrike 1905. Törnemans nattcafémålningar, från Café le rat mort i Paris, kan ses som två av den svenska modernismens viktigaste genombrottsverk.

Hans internationella genombrott skedde 1905 på Salon d'Automne i Paris med "Bretagnare I".

Törneman utförde flera väggmålningar och utsmyckningar i Stockholmsbyggnader som Stadshuset, KTH, Norra Latin och Östra Real. Han utförde även väggmålningar i Andra kammarens plenisal i Riksdagshuset.

Han dog i blödande magsår, 45 år gammal.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Törneman studerade på Valands konstskola 1899 under Carl Wilhelmson och reste sedan ut i Europa för att bedriva studier på kontinenten åren 1900-1905. Han studerade först på akademin i München, fortsatte sedan till Dachau för att studera under Adolf Hölzel, och var senare verksam i Paris och Bretagne.

Takmålningen "De elektriska strömmarna"[redigera | redigera wikitext]

1918 invigdes Törnemans takmålning "De elektriska strömmarna" på KTH. Utsmyckningen väckte stor uppmärksamhet och blev lovordad av en i stort sett enig kritikerkår.[1] Under 50-talet försvann dock målningen efter att ha gömts bakom ett nytt innertak vid en ombyggnad. "De elektriska strömmarna" fick samtidigt en ventilationslucka installerad i konstverkets mitt.

Takmålningen glömdes därefter bort och ansågs försvunnen i ett 40-tal år. Den återfanns av en händelse när man gjorde reparationer i ventilationsutrymmet ovanför innertaket 1993.[1]

Konsthistoriskt blev målningen dock inte bortglömd utan var kontinuerligt omskriven under de år man trodde att den blivit utplånad under KTH:s ombyggnation. Den ansågs fortfarande vara en viktig del av kulturarvet och när den återfanns bestämde sig KTH:s ledning därför för att flytta den, eftersom riving av innertaket från 50-talet inte var aktuellt. Målningen flyttades således genom att man avlägsnade de 0,5 mm tjocka färgskikten av grundfärg och figurfärger och limmade upp skikten igen på en ny plats.

Arbetet tog ett år och kostade fem gånger så mycket som den ursprungliga kostnaden. 1994 återinvigdes Törnemans "De elektriska strömmarna".[1]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Törneman gifte sig med den norska sångerskan Gudrun Høyer-Ellefsen 1908. Han var son till industrimannen Johan Algot Törneman och far till konstnären Algot Törneman (1909-1993). Hans farmors mor var kokboksförfattaren Gustafva Björklund.

Törneman flyttade 1924 till JohannisbergDjurgården.[2]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Lindqvist, Svante. "Symbolernas arkeologi" i FRÅN INDUSTRIMINNE TILL INDUSTRISAMHÄLLETS KULTURARV, Nordisk Museologi, 2:2003. Avsnittet med underrubriken "De elektriska strömmarna", s.35-41.
  2. ^ Axel Törneman 1880-1925: Liljevalchs konsthall 15 september - 15 oktober 1967. Liljevalchs katalog, 0349-1137 ; 274. Stockholm. 1967. sid. 11. Libris 726521 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Anita Theorell: Studier kring Axel Törnemans riksdagshusmålningar, Stockholm 1973
  • Magnus Källström: Nattcafé. Om Axel Törnemans tid i Paris 1902 - 1906, Stockholm 1988
  • Magnus Källström: Axel Törneman - Riksdagshuset, Stockholm 1990
  • Anita Theorell m fl: Axel Törneman, Millesgården, Stockholm 1990 (utställningskatalog)
  • Birgit Rausing m fl.: Signums svenska konsthistoria, Konsten 1890 - 1915, Lund 2001, s. 283ff, ISBN13: 9789187896460
  • Pihl Atmer, Ann Katrin (2011). Stockholms stadshus och arkitekten Ragnar Östberg: drömmen och verkligheten. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 12132364. ISBN 978-91-27-13064-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]