Axel W. Persson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Axel Waldemar Persson, född 1 juni 1888 i Kvidinge, Kristianstads län, död 7 maj 1951 i Uppsala, var en svensk klassisk arkeolog.

Persson blev 1915 docent i Lund och professor i klassisk fornkunskap och antikens historia vid Uppsala universitet från 1924. Han utbildade sig till grekisk filolog och debuterade med textkritiska undersöknignar som Zur Textgeschichte Xenophons (1915). Under inflytande av Martin P:son Nilsson fördes han dock över till kulturforsking med verk som Die Exegeten und Delphi (1918) och senantikens ekonomiska historia Staat und Manufaktur im Römischen Reiche (1923). Sin mest betydande insats gjorde Persson som klassisk arkeolog på de mykenska fyndplatserna Asine (1922-26) och Dendra (1926-27, återupptagen 1934). Särskilt uppseende väckte fyndet av en orörd kupolgrav i Dendra med rika, konstnärligt framstående guldfynd (1926). Stor vetenskaplig betydelse fick de metodiska undersökningarna av de olika kulturelementens ordningsföljd och tävlan i ett sekundärt kulturcentrum under den dunkla övergångstiden mellan mykensk och geometrisk tid.[1]

Axel W. Perssons son Viktor Persson, allmänt kallad Bok-Viktor, var en välkänd uppsaliensisk antikvariatsbokhandlare och ett Uppsala-original.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Professuren i klassisk fornkunskap och antikens historia 1924
  • Besvär över större akademiska konsistorets i Uppsala förslag 1924
  • Ur antikens liv och kultur 1927
  • Kungagravarna i Dendra 1928
  • Greklands bronsålder 1931
  • Asine 1931
  • The royal tombs of Dendra 1932
  • Med hacka och spade 1934

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk Uppslagsbok, Malmö 1937

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]