Azurmes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Azurmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Azurmes fotograferad i Kirgizistan. Rimligtvis underarten flavipectus.
Azurmes fotograferad i Kirgizistan. Rimligtvis underarten flavipectus.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Mesfåglar
Paridae
Släkte Parus
Art Azurmes
P. cyanus
Vetenskapligt namn
§ Parus cyanus
Auktor Pallas, 1770
Synonymer
  • Cyanistes cyanus
Azurmes i förgrunden med blåmes i bakgrunden.
Azurmes i förgrunden med blåmes i bakgrunden.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Azurmes (Parus cyanus, ibland Cyanistes cyanus) är en liten mesfågel, som lever i Asien och som till form och storlek liknar blåmesen, men i färgerna är klart azurblå och vit. I Europa är den en sällsynt gäst.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Azurmesen är till storlek och form lik blåmesen men omisskännlig med sin vita och blå dräkt. Den har vit hjässa och undersida och gråblå mantel och rygg. Ovansidan av vingen är klarblå med breda vita vingband och ovansidan av stjärten är också klarblå med stora vita trekantigt formade hörn. Den har en mörkblå tygel som går ihop med en tunn mörkblå "krage" i nacken.

Den lockar likt blåmesen och dess sång låter som ett mellanting mellan blåmes och tofsmes.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Azurmesen är en stannfågel som häckar i ett område i Asien som sträcker sig från väster om Moskva i Ryssland, österut genom Sibirien, till sydöstra Kazakhstan, Mongoliet och nordöstra Kina. Den är en sällsynt gäst i Europa.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Det är den tyske naturforskaren Peter Simon Pallas som tillskrivs den första formella beskrivningen av arten. Han beskrev azurmesen 1770 under en expedition genom centrala Ryssland bort till Bajkalsjön och gav den då det vetenskapliga namnet Parus cyanus.[2] Men Pallas var inte först med att beskriva arten. Daniel Gottlieb Messerschmidt upptäckte arten under en resa 1720-1727 i Sibirien men dennes reseskildring publicerades först 1962-1977.[2] Det finns dock en ännu äldre beskrivning. I verket Ornithologiæ av Ulisse Aldrovandi (1522-1605) beskrivs en art som Aldrovandi kallar Parus indicus och som bland annat beskrivs som en talgoxeliknande fågel i blått, vitt och svart. Huruvida det faktiskt är en beskrivning av azurmesen är oklart.[2]

Flertalet auktoriteter kategoriserar Cyanistes som ett undersläkte inom släktet Parus, men exempelvis American Ornithologists' Union (AOU) och Clements et al. behandlar Cyanistes som ett distinkt släkte. Detta understöds av DNA-analyser av mtDNA cytochrome b som indikerar att Cyanistes inte bara är distinkt men inte heller är så närbesläktad med övriga mesar.[3]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Azurmesens taxonomi är oklar. Ofta delas den in i fem underarter men övergången mellan underarterna är klinal och det förekommer flera frågetecken kring de östligare populationerna och deras taxonomi.

  • Parus cyanus cyanus - nominatformen, häckar i västra Ryssland österut till Volga.
  • Parus cyanus hyperriphaeus - häckar från Volga österut genom västra Sibirien och norra Kazakstan till Semipalatinsk.
  • Parus cyanus koktalensis (ibland felstavat kotkalensis) - häckar i sydöstra Kazakstan söderut till Balkhash.
  • Parus cyanus yenisseensis - häckar i Sibirien
  • Parus cyanus tianschanicus - häckar i sydöstra Kazakstan, Kirgizstan och Xinjiang.
  • Parus cyanus flavipectus - häckar i Kirgizistan, Tadzjikistan, sydöstra Uzbekistan, östra Turkmenistan och norra Afghanistan, österut till östra Qinghai och i södra och sydöstra Koko Nor i Kina.

Vissa auktoriteter exempelvis Sibley & Monroe, 1990 och Stepanyan, 1990 kategoriserar P. c. flavipectus som en egen art och delar i sin tur upp denna i tre underarter; flavipectus, carrythersi och berezowskii. Det förekommer dock viss samhäckning mellan flavipectus och tianschanicus i bergsområdena i nordöstra och sydvästra Kirgizistan.

Hybridisering[redigera | redigera wikitext]

I dess västra utbredningsområde förekommer hybridisering med blåmes och hybriden kallas för pleskii. Dessa hybrider har blå hjässa och mindre vitt på tertialspetsar och stjärtsidor.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Första kända exemplaret i Sverige infångades i Säby, Frustuna i Södermanland i mitten av 1700-talet och beskrevs av Anders Sparrman som Parus saebyensis i hans Catalogue of the Museum Carlsonianum (1786-89).[4] I modern tid har man observerat azurmes vid två tillfällen i Sverige. En individ observerades kring den 12 februari 1996 i Sörnoret, Åsele, Lappland och en individ som upptäcktes den 22 oktober 2002 kom att stanna en längre tid i Masugnsbyn i Lappland.[4] Den senare individen kom att bli något av en rikskändis då en stor mängd fågelskådare besökte den lilla byn för att få se fågeln.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Azurmesen häckar i löv- och blandskog och lägger mellan 9 till 11 ägg i ett bohål i träd, ofta nära våtmarker. Honan ruvar i 13 till 14 dygn innan ungarna kläcks.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2013 Parus cyanus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Erik Åhlander & Ulf Johansson (2014) Vem var egentligen först med azurmesen, vol.22, nr.2, sid:45
  3. ^ Gill et al., 2005
  4. ^ [a b] SOF (2011) Raritetskatalogen - Azurmes / Azure Tit Parus cyanus, <www.sofnet.org>, läst 2014-09-20

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gill, Frank B.; Slikas, Beth & Sheldon, Frederick H. (2005): Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene. Auk 122: 121-143. doi:10.1642/0004-8038(2005)122[0121:POTPIS]2.0.CO;2 HTML abstract
  • Lars Larsson, Bird of the World, 2001, CD-rom
  • Svensson, L. , Mullarney, K., Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]