Bäckröding

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bäckröding
Salvelinus fontinalis
Salvelinus fontinalis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Laxartade fiskar
Salmoniformes
Familj Laxfiskar
Salmonidae
Släkte Salvelinus
Art Bäckröding
S. fontinalis
Vetenskapligt namn
§ Salvelinus fontinalis
Auktor Mitchill, 1814
Hitta fler artiklar om djur med

Bäckröding (Salvelinus fontinalis) är en fisk som ursprungligen är från Nordamerika. Den har planterats ut i Sverige sedan 1890-talet med varierande framgång.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

I Europa blir arten sällan över 35 cm lång, maximalt 55 cm, och väger vanligtvis inte mer än 1 kg. Bäckrödingens storlek beror på vattendragets kvalitet och tillgången på föda. Individer som lever i Nordamerika kan väga 4 kg. I naturen når fisken som högst en ålder av 8 - 10 år. Bäckrödingen odlas ofta i särskilda anläggningar och köttets smak värderas högre än regnbågsöring.

Fisken är en av de färgrikaste i familjen och färgen skiftar från population till population. I kroppsformen liknar den en torped. Som alla laxfiskar har bäckrödingen en fettfena. Bukfenorna har en påfallande röd-orange färg med vit kant. Ryggens färg ligger mellan brun och oliv. Fisken har små fjäll och en stor mun.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten är ursprunglig för Nordamerika, i nordöstra Kanada och nordöstra USA, inklusive övre Mississippibäckenet. Den lever i kallt, syrerikt, mer eller mindre strömmande vatten. Den har introducerats till flera länder i världen, i Europa, Asien, Australien, Nya Zeeland, Sydamerika och södra Afrika.

I en doktorsavhandling från framförs stark kritik från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) mot denna arts inplantering Sverige. Den anses föröda det inhemska fiskbeståndet.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Bäckrödingen kräver inga gömställen. Därför infördes den i snabbt strömmande åar eller i floder med rak sträckning. Fisken kan uthärda lägre pH-värde än öringen. Liksom fjällrödingen lägger bäckrödingen sin rom på grusbottnar. Därför skapar de en grop med bakkroppen innan de utstöter rommen.

Födan består huvudsakligen av djurplankton och mindre djur från vattendragets botten. Under sommaren äter de även insekter som hamnar på vattenytan. Större exemplar äter dessutom mindre fiskar, även av samma art.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Införda fiskarter föröder inhemska fiskbestånd”. SLU. 2008-12-03. http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2008/12/inforda-fiskarter-foroder-inhemska-fiskbestand-nat/. Läst 2 mars 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]