Bärsärk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bronsplåt från vendeltiden med upphöjda bilder för pressning av tunt bronsbleck, funnen på Öland. Figuren till vänster föreställer eventuellt Oden och figuren till höger en bärsärk eller ulvhedin

Bärsärk ("björnsärk"; särk innebärande skjorta eller klädnad[1]) var under fornnordisk tid en stridskämpe som enligt legenden svurit trohet till Oden, och i närkamp fick dennes, eller något vilddjurs stridstemperament (vanligen varg eller björn). En annan variant av bärsärkar är ulvhedin eller ulfhednar ("vargskinnspälsar"). Ulfhednar beskrivs ibland som Odens särskilda krigare, i vargskinn och med spjutet som kännetecken.[2]

Björnen som heligt djur[redigera | redigera wikitext]

Inom flera indoeuropeiska kulturer hade björnen en speciell status som heligt djur, och som sådan speciellt förknippad med guden Oden hos germanska stammar. Det var dessutom primärt ett djur som förknippades med högre stånd. De gotiska kungarna klädde sig gärna i björnskinnsdräkt, och i de isländska sagorna förekommer bärsärkarna som specifika krigare som bär björnklädsel, samt som hamnskiftare - det vill säga som personer som försatta i trans materialiserar sig i striden som en osårbar björn.[2]

Brödraskap[redigera | redigera wikitext]

Många berättelser om bärsärkarna inkluderar brödraskap. Troligen var bärsärkarna organiserade i små grupper, men inget tyder på att de verkligen var tolv i varje grupp, eller brödraskap. Antagligen så krävdes det av den som ville bli bärsärk att han, för det rörde sig bara om män, genomgick någon form av initiationsrit eller test, vilket inkluderade en trohetsed till Oden, som var bärsärkarnas främsta gud. Vanligen bytte en bärsärk namn, från sitt gamla namn till något som innehöll ordet Björn eller Varg, som till exempel Beowulf och Boddvar Bjarki (Bjarki betyder "liten björn"). Det är dock inte särskilt troligt att bärsärkarna betraktade sig själva som medlemmar i ett brödraskap, snarare ansåg de sig vara någon form av elitkrigare, jämförbara med Japans samurajer.

Bärsärken i strid[redigera | redigera wikitext]

Bärsärkarna anses ha stått högt i klassamhället, inte sällan arbetade de åt en kung. Före en strid anses det att bärsärkarna eggade upp varandra och uppträdde i björnskinn eller vargskinn, därav ordet bärsärk. I stridens början uppträdde de som ovanligt duktiga, kallsinniga kämpar, men i närkamp så föll de in i den välkända bärsärkagången. Då tjöt de som vilddjur, troligen för att skrämma upp fienden och egga upp sina stridskamrater och sig själva, för att sedan komma in i raseriutbrott.[2] En bärsärk i strid sades inte bry sig om eventuella skador, och slogs därför tills fienden, eller de själva, dog.

Myter om bärsärkar[redigera | redigera wikitext]

Det finns många myter om bärsärkarna, de flesta troligen orsakade av 1800-talets nationalromantik. Bland annat ansåg man att bärsärk (berrserkr) betydde "Bar skjorta", alltså naken, och att bärsärkarna således slogs med bar överkropp, vilket senare har visat sig vara en felaktighet, då uppgiften om nakna bärsärkar kom från en otillförlitlig romersk källa som troligen inte ens hade kontakt med bärsärkarna. En liknande fast annorlunda betydelse som kan ligga närmare sanningen är översättningen av "berr" till "bara" (endast), som kan härledas till att dessa grupper slogs med "bara skjortan", alltså utan brynja; Berrserkr(Bärsärk) = Bara skjortan. En uppfattning finns också om att bärsärkarna fick sitt namn på grund av att de oftast bar björnskinn i strid, eftersom de trodde att de på så sätt fick ta del av björnhonans raseri när hon beskyddar sina ungar. Ordet "ber" betydde björn (tyskans "bär") och "serkr" kunde översättas till skjorta eller dräkt; Berserkr(Bärsärk) = Björndräkt.[2] Den mest utspridda myten om bärsärkarna är dock att de skulle ha ätit små mängder röd flugsvamp innan strid, och att det var den som orsakade bärsärkagången. Numera anses att ruset efter förtäring av röd flugsvamp knappast kunnat vara fördelaktigt i ett slagsmål, då ruset ofta leder till eufori, dåsighet, sluddrande, obehag, illamående, huvudvärk, och kan även i stora mängder vara en fara för livet om inte personen får vård. Posttraumatiskt stress har även kopplats till bärsärkargången.

Bärsärk kallades även en kringströvande våldsverkare som utmanade folk till tvekamp.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bärsärk i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  2. ^ [a b c d] Ström, Åke V, "Björnfällar och Oden-religion", Fornvännen 75, 1980, s. 266-270
Woden torde syfta på Wotan.

Se även[redigera | redigera wikitext]