Bålgeting

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bålgeting
Bålgeting, hona
Bålgeting, hona
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djurriket
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
Överfamilj Vespoidea
Familj Getingar
Vespidae
Släkte Vespa
Vespa
Art Bålgeting
V. crabro
Vetenskapligt namn
§ Vespa crabro
Auktor Linné, 1761
Hitta fler artiklar om djur med

Bålgetingen (Vespa crabro) är den största samhällsbyggande getingen i Sverige. Bålgetingen är landskapsinsekt för Småland. Namnet kan härledas från ett dialektalt bål, som betyder mycket stor, kraftig.[1] (Jämför bålen, människans största kroppsdel.)

I Finlands svenskbygder kallas bålgetingen båling.[1]

Innehåll

[redigera] Kännetecken

Drottningen kan bli uppåt 3,5 centimeter lång, men övriga bålgetingar är något mindre. Mellankroppen är brunröd och bakkroppen har brunröd teckning på gul botten. Huvudet är brunrött med gul teckning.

[redigera] Utbredning

Bålgetingen förekommer i större delen av Europa och finns så långt öster ut som västra Mongoliet. Den har minskat i antal under senare årtionden på grund av att dess miljöer, gamla skogar, har förstörts.

[redigera] Status

Trots att bålgetingen är hotad, främst på grund av bristen på lämpliga boträd, är den fortfarande ganska vanlig i södra Sverige.[2] År 2000 avskrevs den från rödlistan på hotade djur i Sverige. Trots förekomsten i Sverige har bålgetingen som art gått tillbaka i hela Nordeuropa, och den är akut hotad i Finland.[3] I Norge trodde man att den var utdöd, då den inte hade setts sedan 1911, men den observerades åter år 2007.[4] Man spekulerar i huruvida återetableringen kan bero på klimatförändringar.

[redigera] Levnadssätt

European hornet 090621.jpg

Bålgetingen är en rovinsekt och äter bland annat vanliga getingar och andra leddjur, men den äter också trädsav och fruktsaft. Bålgetingen har skarpa klor på benen, stora vassa käkar och en lång gadd.[källa behövs] Bålgetingen är en känd fiende till honungsbiet och dödar bin och humlor samt tar deras larver och honung till föda.

[redigera] Boplats

Bålgetingar bygger runda bon som kan vara stort som ett människohuvud.[2][5] Det tillverkas av söndertuggade träfibrer, som bålgetingdrottningen blandar med sin saliv. Boet placeras gärna i ihåliga träd men även under tak och i fågelholkar.[2] Det händer även att boet byggs inomhus.[5] Om ett samhälle växer sig stort (upp till 400 individer) kan det hända att bålgetingen anlägger nya samhällen i närheten. Gynnsamma varma somrar kan botätheten därför lokalt bli betydande.[6]


[redigera] Övervintring

Det är bara drottningen som övervintrar.[2] I maj träder de övervintrande drottningarna fram och bygger för varje år ett nytt bo. Efter första kullen arbetsgetingar (sterila honor) kan den redan föregående år befruktade drottningen helt ägna sig åt äggläggning.[3]

[redigera] Bålgetingen och människan

Bålgetingen anses vara den lugnaste av alla getingar. Sticket kan vara farligt, men eftersom den är ganska svårretad attackerar den sällan människor.[5][2] Ett bålgetingsting är oftast inte farligare än ett stick från en vanlig geting. Bålgetingen jagar insekter och använder gadden för att döda byten, och eftersom den inte förlorar gadden vid sting kan de upprepa stingen till dess att bytena är döda. Bålgetingen är som mest aggressiv om boet störs och försvarsradien kring boet är ungefär 2 till 3 meter.[7] Bålgetingen har ett bra mörkerseende och kan därför ses jaga även i skymningen. Den har väl utvecklade nervcentra i hjärnan jämfört med andra stekelarter.

[redigera] Källor

  1. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962, s 70 [1]
  2. ^ [a b c d e] Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
  3. ^ [a b] Bålgeting - Sveriges Entomologiska Förening
  4. ^ ”Nye funn av «utdødd» veps” (på Norska). Aftenposten. 2007-12-03. http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article2133356.ece. 
  5. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon (utgåva tredje upplagan). 1985 
  6. ^ Larsson, F. K. (1988) Notes on local high nest density of Vespa crabro L. (Hym., Vespidae) in Sweden. Entomol. Mon. Mag. Vol. 124, no. 1484-87, pp. 91-92.
  7. ^ http://www.vespa-crabro.de/swehornets.htm

[redigera] Vidare läsning

  • Holmer, Martin (2005). ”Bålgeting”. Fauna och flora (nr. 3): sid. s. 24-26. ISSN 0014-8903. 

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk