Böjning (grammatik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Böjning är en term inom grammatiken. Många ord (tillhörande de s.k. böjliga ordklasserna) uppträder i paradigm. Ett paradigm består av ett ords samtliga ordformer. I språk som liknar svenskan kan en ordform, i sin tur, i princip delas upp i en invariant del, stam, och en del som varierar, ändelse. Beroende på vilka grammatiska kategorier som är inblandade skiljer man på två typer av böjning. Den första typen, som omfattar ordklasserna substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord, kallas deklination. Den andra typen, som gäller verbböjning, kallas konjugation. Participen utgör ett särfall: de tillhör verbparadigmet men deklineras. Termerna deklination och konjugation används också för att benämna mera specifika böjningsmönster. Inom ett formrikt språk finns således normalt ett antal deklinationer och tillika ett antal konjugationer.

En synonym till böjning är flexion (även stavat flektion). Morfologin sönderfaller i två huvudavdelningar: böjning och ordbildning (derivation).