Spädbarn

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Baby)
Hoppa till: navigering, sök
Ett spädbarn som leker.
Gråtande spädbarn.

Ett spädbarn eller en bebis (även baby, bäbis) är en mänsklig avkomma som är upp till ett år gammalt. I medicinska sammanhang, räknas ett spädbarn som nyfött under de 28 första dagarna (från födseln till maximalt fyra veckor efter födseln, yngre än en månad gammal). Termen "nyfödd" omfattar underburna barn, överburna barn och barn som är fullgångna.

Begreppet "spädbarn" används vanligen mellan åldrarna 1 månad och 12 månader, men definitionen varierar mellan födseln och ungefär 3 års ålder.

Kroppsliga kännetecken hos nyfödda barn[redigera | redigera wikitext]

Ett nyfött barn.
Ett spädbarn vars navelsträng nyss klippts av.
En nyfödd flicka sekunder efter födseln.
Ett spädbarn som är ett par månader gammalt.

Ett nyfött barns axlar och höfter är smala, och buken skjuter ut lite. Händerna är knutna och benen är böjda i fosterställning.[1] Benen och armarna är relativt korta. Vid födseln har spädbarnet inga knäskålar, men har i stället brosk som liknar knäskålar.[2] De riktiga knäskålarna är inte färdigutvecklade förrän barnet är ett halvt år gammalt.[2]

I industriländer är en genomsnittlig födelsevikt hos ett fullgånget spädbarn cirka 3,2 kg, men är normalt i intervallet 2,7 - 4,6 kg. Om barnets mamma är lång, kraftig eller diabetiker tenderar barnet att höra till de lite tyngre barnen.[1] Om mamman har högt blodtryck, kärl- eller njursjukdomar eller havandeskapsförgiftning kan barnet ha låg födelsevikt.[1] Rökare löper ökad risk att föda barn som väger litet.[1] Spädbarn som föds före vecka 40 blir i regel också lättare.[1] Barn som föds för tidigt läggs in i en kuvös. I allmänhet väger flickor en aning mindre än pojkar.[1] Barnet väger dubbelt så mycket efter 6 månader, och tredubbelt efter 12 månader.[2] Medelkroppslängden är 35,6 - 50,8 cm, men underburna barn kan vara mycket mindre. Ett spädbarns kropp innehåller 300 ben, vilket är 94 fler än en vuxen har.[2] När barnet växer, smälter benen samman.

En nyfödds huvud är mycket stort i förhållande till resten av dess kropp, och kraniet är enormt jämfört med hans eller hennes ansikte. Medan huvudet hos vuxna människor är ungefär 1/8 av den totala kroppslängden, är det 1/4 hos spädbarnet. Ett nyfött barns huvudomfång är genomsnittligt 35 cm.[1] Vid födseln har många områden i det nyfödda barnets skalle ännu inte omvandlats till ben, och lämnar svaga punkter som kallas fontaneller. De två största är den diamantformade främre fontanellen, som finns på den övre sidan av huvudet, och den mindre triangulära bakre fontanellen, som ligger på baksidan av huvudet. När barnet är cirka två år gammalt, kommer dessa ben att smälta samman i en naturlig process.[1] Det är viktigt att man inte trycker på fontanellerna.

Under en vaginal förlossning ändrar spädbarnets skalle form för att komma igenom förlossningskanalen med hjälp av fontaneller, vilket ibland kan orsaka att barnet föds med ett vanskapt eller långsträckt huvud. Det kommer vanligtvis gå tillbaka av sig självt efter några få dagar eller veckor. Läkare informerar ibland om särskilda övningar som kan vara till hjälp i processen.

Somliga nyfödda barn har en tunn, dunig kroppsbehåring som kallas lanugo. Den kan vara särskilt märkbar på rygg, axlar, panna, öron och ansikte hos barn som föds före beräknad tid. Lanugo försvinner inom några få veckor. Barn kan födas med fullt huvudhår, medan andra, först och främst ljushyade barn, kan ha mycket tunt hår eller till och med vara skalliga. Ljushyade föräldrar kan få bebisar med tunt blont hår, även om föräldrarna inte själva är blonda. Hårfärgen som barnet föds med kan ändras när barnet växer upp.

Spädbarnets hårbotten kan ha tillfälliga blåmärken eller vara svullet, särskilt hos hårlösa barn. Områdena kring ögonen kan vara svullna, därför kan barnet kanske inte öppna ögonen med detsamma.[1] Det kan finnas små strimmor i ögonen om de tunna blodkärlen i ögonen har brustit. Strimmorna försvinner inom några veckor och är ofarliga.[1] Det är vanligt att barnet har gulaktigt var eller en skorpa kring ögonlocken, som kan behövas tittas på av en läkare.[1] Spädbarn kan inte se klart längre än 20-25 cm framför sig, vilket kan göra att de skelar. Skelningen försvinner normalt inom en månad. Om barnet är tre månader gammalt och fortfarande skelar bör man ta kontakt med en läkare.

Det nyfödda barnets matsmältningsområden, som naturligtvis inte använts före födseln, är fyllda med ett grönsvart klibbigt ämne - känt som mekonium, tarmbeck eller barnbeck. Detta är barnets första avföring. Det har som uppgift att hoppa in för fekala (avförings-) ämnen, och låter tarmarna utvecklas till en punkt där de kan bearbeta mjölk omedelbart vid födseln. Mekoniumet är passerat av spädbarnet efter de få första dagarna. Nyfödda barn kissar nästan utan uppehåll, på grund av dess outvecklade blåsmuskulatur. Det är vanligt att spädbarn kissar i blöjan 20 gånger om dygnet.[1]

Direkt efter födseln, är det nyfödda barnets hud som regel gråaktig till dunkelt blå. Så snart spädbarnet börjar andas, i de flesta fall inom en minut eller två, når hudens färg normal ton. Hos svarta barn är huden oftast ljus vid födseln, men blir mörkare när kroppen börjar producera melanin, det mörka pigmentet i huden.[1] Barnets permanenta hudfärg syns efter sex månader.[1]

Nyfödda är blöta, täckta av blodränder, och överdragna med ett vitt ämne som kallas fostertalg, som enligt teorier fungerar som en antibakteriell barriär. Fostertalgen torkas genast av efter förlossningen, men på vissa BB förekommer det att fostertalgen sitter kvar för att skydda barnet mot hudirritationer.[1] Vanliga hudirritationer hos spädbarn är milier, värmeutslag och nässelutslag.[1] Spädbarnet kan också ha mongolfläckar, storkbett, eldsmärken, smultronmärken, spindelnevus, pigmenterade födelsemärken eller fjällande hud, särskilt på handlederna, händer, vrister och fötter. Ungefär 80% av alla barn föds med födelsemärken eller andra avvikelser. Födelsemärkena är ofarliga och gör inte ont, och de flesta bleknar och syns inte till fram till treårsåldern, men somliga kan stanna kvar och bli större.[1] Födelsemärken kan förekomma var som helst på kroppen, men visar sig ofta på ögonlocken, pannan och halsen.[1]

Ett nyfött barns könsorgan är förstorat och rodnande, och manliga spädbarn kan ha en ovanligt stor pung. Brösten kan också vara förstorade, även hos manliga spädbarn. Detta orsakas av naturligt förekommande modershormoner som överförs till barnet i livmodern, och är ett övergående tillstånd. Mjölk kan komma från både kvinnliga och manliga spädbarns bröstvårtor (kallas ibland för häxmjölk). Det kan också komma ett blod- eller mjölkliknande ämne från slidan hos flickspädbarn. I båda fallen anses detta normalt och försvinner med tiden.

Navelsträngen hos en nyfödd är blåvit till färgen. Den kläms åt på två ställen, och klipps av med en sax vanligtvis efter födseln, och kvar blir en 2,5 - 5 cm lång stump. Stumpen kommer att torkas ut, skrumpna, mörkna och ramla av spontant inom tre veckor. Navelbråck kan drabba en del barn, och syns tydligt när barnet skriker, då bukinnehållet putar ut en aning. Navelbråcket försvinner inom ett år.[1]

Underburna spädbarn, eller prematurbarn, är de som föds före vecka 37. Prematurbarnen är inte redo för ett liv utanför livmodern och är i behov av särskild vård i några dagar eller veckor. Deras muskeltonus är mycket svag och därför rör de sig inte så mycket. Ögonen kan vara hårt slutna, och huden kan vara röd och skrynklig.

Inre fysiologiska förändringar vid födseln[redigera | redigera wikitext]

Hälsokontroll av en nyfödd.

Med sitt inträde i luftandningsvärlden, utan näring och syresättning från navelsträngen, måste det nyfödda barnet börja att anpassa sig till ett liv utanför livmodern. Nyfödda barn kan känna alla olika slags beröringar, men svarar mest på mjuka klappar, kramar och smek. Varsam vaggning fram och tillbaka lugnar vanligen ett gråtande spädbarn, liksom massage och varma bad. Spädbarn kan trösta sig med att suga på tummen eller napp. Behovet att dia är instinktivt och låter spädbarnet livnära sig.

Nyfödda barn har en alldaglig syn, och kan fokusera på föremål som är maximalt 45 cm långt borta. Trots att detta inte är mycket, är det allt som behövs för att titta i mammas ögon eller bröstvårtegården vid amning. Djupseendet framställs inte förrän barnet kan gå. Spädbarns hörsel är lika bra som de flesta människors.[2] Generellt gråter spädbarn när de vill dia. När spädbarnet inte sover, diar eller gråter, kan han eller hon tillbringa mycket tid med att stirra på spontana föremål. Allt som är blankt, har skarpa kontrasterande färger eller har komplexa mönster fångar vanligtvis ett spädbarns öga. Däremot föredrar de flesta spädbarn att titta på andra människors ansikten mer än något annat.

Medan barnet fortfarande är i mammans livmoder, kan den höra många invärtes ljud, såsom mammans hjärtslag, liksom många yttre ljud inklusive mänskliga röster, musik och de flesta andra ljud. Därför kan spädbarnet höra ljud från före födseln, även om ett nyfött barns öra kan ha en del katarr och vätska i sig. Spädbarn reagerar vanligen bättre på kvinnliga röster än manliga. Detta kan förklara varför människor omedvetet höjer röstens tonhöjd när de pratar med spädbarn (denna röstförändring kallas barnspråk). Ljudet av andra människoröster, särskilt mammans[källa behövs], kan ha en lugnande och tröstande effekt på spädbarn. Omvänt får höga och plötsliga ljud ett spädbarn att rycka till och skrämmas. Spädbarn har visat sig föredra ljud som var ett vanligt inslag i deras miljö före födseln, till exempel ett TV-programs signaturmelodi som mamman tittade på regelbundet under graviditeten.[källa behövs]

Spädbarn kan reagera på olika smaker, bland annat sött, surt, beskt och salt. De flesta föredrar sötma. Ett mätt barn vänder bort huvudet.[2] Det har visat sig att spädbarn ger företräde åt lukten av mat som mamman åt regelbundet när hon var gravid.[källa behövs]

Skötsel[redigera | redigera wikitext]

Spädbarn som matas.

Alla spädbarn gråter ibland. Det är en form av grundläggande instinktiv kommunikation. Nyfödda barn gråter mellan en och tre timmar om dagen, även om de är friska. Ett gråtande barn kan försöka uttrycka olika känslor som hunger, obehag, kyla, trötthet, överstimulering, tristess, vilja att ha något eller ensamhet. Det händer också att barn gråter utan påfallande orsaker.[1] Man ska inte låta ett barn ligga och skrika.[1] Enligt forskning blir barnet då ännu skrikigare.

Spädbarn använder 60% av sin tid på att sova, och de flesta somnar direkt efter de har blivit matade.[1] I början kan det bli många sömnlösa nätter för barnets föräldrar. Hur mycket barnet behöver sova är väldigt individuellt och beror på kroppsvikten och behovet av mat. Barn behöver mer sömn än vuxna; upp till 18 timmar för nyfödda barn, och sedan minskar man sömnen under tiden barnet växer.

Amning är vad alla större hälsoorganisationer rekommenderar som utfodring. Om amning inte är möjligt eller önskat, görs flaskmatning med uttömd bröstmjölk eller modersmjölksersättning. Barn föds med ett reflexivt sugande som ger dem möjlighet att framställa mjölk från bröstvårtorna eller nappflaskan, samt ett instinktivt beteende med vilka de söker upp bröstvårtan.

Med tiden som spädbarnen växer, tillägger man kosttillskott. Många föräldrar väljer kommersiell, färdig barnmat som komplement till bröstmjölken eller modermjölksersättningen, medan andra anpassar sina vanliga måltider efter kostbehoven som barnet har. Komjölk kan ges när barnet är 1 år, men mjölk med lägre fetthalt bör inte ges till barnet förrän det är 2-3 år. Spädbarn i industriländerna har blöjor på sig tills de är pott- eller toalettränade.

Fram till dess att barnet kan gå, bärs det, hålls det i selar eller bärselar eller transporteras i en barnvagn. De flesta industrialiserade länder har lagar som kräver bilbarnstolar i motorfordon.

Ett spädbarns basutrustning[redigera | redigera wikitext]

Barn och spegel.

Vilken basutrustning som anses behövas varierar. Vissa föräldrar använder varken blöjor, barnvagnar eller spjälsängar, medan andra behöver stora mängder utrsutning som bas. Nedan listas några exempel på sådant som kan användas:

Sömn[redigera | redigera wikitext]

Mat[redigera | redigera wikitext]

Transport[redigera | redigera wikitext]

Bad[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 24 januari 2011.
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Barn av Miriam Stoppard, ISBN 9134518029. Läst 14 mars 2011.
  2. ^ [a b c d e f] http://onlinenursepractitionerschools.com/40-truly-amazing-facts-about-babies/

Se även[redigera | redigera wikitext]