Backhoppning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Backhoppning
Backhoppare i Calgary
Backhoppare i Calgary
Högsta förbund FIS
Först utövad Eidsberg,  Norge, 1808
Egenskaper
Kontaktsport Nej
Könsmixad Ja, separata tävlingar
Kategorisering Skidsport
Vintersport
Utrustning Hjälm
Skidor
Spelplats Utomhus, Hoppbacke
OS 1924-
Backhoppning 1905
Holmenkollbacken 1929
Backhoppning i Planica 1936
Hoppstil 1952
Hakuba backanläggning från OS 1998 i Nagano
V-stil
Telemarklandning
Simon Ammann har 4 olympiska guldmedaljer
Adam Małysz har 6 medaljer från världsmästerskap, varav 4 guld
Janne Ahonen har bland annat 5 sammanlagtsegrar i Tysk-österrikiska backhopparveckan
Noriaki Kasai har 445 tävlingar i Världscupen bakom sig
Robert Kranjec har hoppat över 200 meter 129 gånger
Johan Remen Evensen hoppade 246,5 meter i Vikersundbacken
Backhoppsanläggningen i Lahtis där första världscuptävlingen i laghoppning arrangerades 1990
Vikersundbacken är världens största skidflygningsbacke
Lugnet skidanläggning i Falun november 2008

Backhoppning är en vinteridrott som hör till kategorin nordisk skidsport. Utövaren startar genom att på skidor glida nedför en snötäckt backe, överbacken, ofta från stillastående. En god bit ned i överbacken vänder backen så att den sluttar något uppått ett kort stycke, för att därefter vända tvärt lodrätt nedåt, det så kallade uthoppet. Härifrån tar utövaren sats och försöker sväva så långt som möjligt innan denne landar i den efterföljande nederbacken. Hela proceduren ska genomföras så stilfullt som möjligt, och avslutas med att utövaren åker över övergången och ut på slätten.

Utövaren får poäng som beräknas från hoppets längd, längdpoängen varierar med backens storlek, och stilkaraktärer på en skala från 1 till 20, som utdelas av fem domare. Från och med 2010 utdelas tillägg eller görs avdrag på poängsumman, beroende på vindförhållandena (riktning och styrka vid olika punkter i backen) och vilken punkt hopparen startar från.

Landningen skulle förr i tiden helst utföras med ett telemarksnedslag, där hopparen böjer på knäna och har den ena skidan längre fram. Den tekniken kom i användning för att det skulle gå att rätta till en obalans framåt eller bakåt, som annars skulle kunna resultera i fall. Dagens (2014) skor och bindningar förhindrar ofta att nedslaget görs på detta sätt. Satsen, det vill säga den rörelse som för hopparen från den hukande ställningen i överbacken till den utsträckta ställningen i överbacken, när hopparen lämnar uthoppet, är det moment som är viktigast för att hoppet ska bli lyckat.

Skidhoppare kan tävla individuellt eller i lag. Dessutom ingår skidhoppning som en av två i Nordisk kombination.

Världsrekordet i backhoppning innehas av norrmannen Johan Remen Evensen, som hoppade 246,5 meter i Vikersund, 2011.

Utförande och regler[redigera | redigera wikitext]

I hopptävlingarna ges poäng för både längd och stil. Hopplängden mäts på halvmetern när, från hoppkanten till nedslagsplatsen som är en tänkt punkt mitt mellan hopparens fötter avseende längdriktningen. Stilpoäng utdelas enligt det internationella skidförbundets normer. Vid större tävlingar poängsätter fem domare hoppets stil utifrån en skala mellan 0 och 20.

Stilpoängen bedöms i tre delar. Luftfärd, landning och "färden ut emot bromsplan". I luften kan man dra fem poäng, i landningen och färden ut emot bromsplan 7. Det finns en linje i backens nedre del som måste ha passerats innan hoppet kan bedömas som stående, kallas ofta för fallinje eller fallgräns. Om hopparen faller innan denna linje dras alla sju poäng från färden ut emot bromsplan. Landar man inte på fötterna dras även de sju poängen bort.

  • I luften bedöms bland annat ifall skidorna är i jämn höjd, att de inte korsar varandra och hur pass stadigt hoppet är.
  • I landningen är det viktigt att sätta en s.k. telemarkslandning (se även Telemark (skidåkning), det vill säga den klassiska stilen med att sätta den ena foten framför den andra. Om det inte är en telemarkslanding bör minst två poäng dras bort. I landningen bedöms också stadigheten och även armföring.
  • I färden ut emot bromsplan bedöms hur stadig denna färd är. Är det inga större malörer dras ofta inga poäng alls.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Backhoppningen har som de flesta moderna inriktningar inom nordisk skidsport sitt ursprung i Norge. 1862 hölls den första backhoppningstävlingen i norska Trysil. Den första stora årligt anordnade backhoppartävlingen hölls från 1879 i Husebybakken i Oslo. 1892 flyttades tävlingen i Husebybakken till Holmenkollen som sedan dess är klassisk backhopparmark, med några av sportens största tävlingar. Backhoppning har funnits med i vinter-OS sedan starten i Chamonix 1924.

1936 blev Sepp Bradl, Österrike förste man att hoppa över 100 meter, med ett hopp på 101 meter. Första hoppet över 200 meter gjordes av finländaren Toni Nieminen år 1994

I slutet av 1980-talet fick Jan Boklöv, Sverige stor uppmärksamhet, då han började med V-stilen. Boklövs revolutionerande hoppstil gav framgångar, trots poängavdrag.

Under senare år har backhoppningen haft problem med ohälsa, då flera backhoppare kraftigt gått ner i vikt, för att kunna prestera bättre. Man har därför infört nya regler så att man inte ska kunna dra fördelar av att gå ner kraftigt i vikt. Om man inte följer den s.k. BMI-regeln tvingas man hoppa med kortare skidor. Om man trots allt inte gör det, eller inte är uppmärksam nog, kan man riskera diskning.

Kvinnor och backhoppning[redigera | redigera wikitext]

Damernas organiserade backhoppande var länge kraftigt begränsat. Herrar och damer har tidigare tävlat i samma klasser i backhoppning. Den kanske enda framgångsrika kvinnliga backhopparen i Sverige i under den tiden var Carina Norén som var konkurrenskraftig upp till junioråldern, men som senare lade av. I dag tävlar damer och herrar i skilda klasser. Det finns också en internationell damcup i FIS regi. Damtävling i VM infördes 2009 i Liberec, och världsmästare blev Lindsey Van, USA. Continental Cup var kvinnornas högsta liga. Anette Sagen har vunnit fem gånger i rad. Säsongen 2011/2012 fick även damerna en världscup.

Efter att backhoppning blivit den enda OS-gren där damer inte kan delta, föregicks Vancouver-OS 2010 av en juridisk process där amerikanska kvinnor krävde tillträde till OS. När det stod klart att processen inte skulle bli framgångsrik sattes siktet i stället in på deltagande i Sotji 2014.

I februari 2010 utlyste Oslo Bystyre en omröstning om vem som skulle få göra invigningshoppet i nya Holmekollen den 3 mars 2010. För att göra en tydlig internationell markering om kvinnors rätt till backhoppning på samma villkor som män drogs en stor kampanj igång i Norge för att ge den norska elithopparen Anette Sagen i uppdrag att göra invigningshoppet. Kampanjen fördes i traditionella media såväl som på till exempel Facebook där en grupp samlade över 40000 medlemmar till Anette Sagens stöd. Kampanjen spreds även till andra länder som till exempel Sverige. 2010-03-01 förkunnade Oslo Bystyre sitt beslut att ge Anette Sagen förtroendet att göra invigningshoppet två dagar senare. Ledningen i Kollenhopp var inte tillfreds med beslutet utan lät de manliga elithopparna, med Bjørn Einar Romøren som förste man, göra provhopp i backen kvällen innan under medias närvaro. Syftet med detta ansågs allmänt vara att frånta Anette Sagen äran att bli förste hoppare och Kollehopps beslut har mött allvarlig kritik på många håll, bl.a. i Oslo Bystyre.

Den första officiella världscupdeltävlingen för damer arrangerades i Lysgårdsbakken i Lillehammer den 3 december 2011. Vinnaren Sarah Hendrickson från USA blev därmed historisk.

Hoppbackarna[redigera | redigera wikitext]

Backhoppning på elitnivå sker i Stora Backen resp. i Normalbacken. Den kritiska punkten (där backprofilen vänder från att bli allt brantare till att börja flacka ut) för respektive backe är då 90 respektive 120 meter. De kallas för K90 och K120.

Plastbacke[redigera | redigera wikitext]

Plastbacke kallas ibland sommarbackhoppningen. Flera backar är täckta av en gräsmatta av plast (som täcks över av snö om vintern) som i kombination med vatten skapar en hal yta som fungerar lika bra som snö.

Genom detta kan man träna på sommaren och det går även en hel del tävlingar på gräs. Summer Grand Prix är den högsta tävlingsnivån på sommaren, och de flesta elithoppare deltar. Även Continental Cup, Fis Cup, nationella mästerskap o.s.v. genomförs i en sommarversion.

Skidflygning[redigera | redigera wikitext]

I skidflygning är utförandet det samma som i klassisk backhoppning. Backarna är dock väsentligt längre, med en kritisk punkt från 145 till 215 meter. Hoppen blir därför längre. Världsrekordet som mäter 246,5 meter (2011) sattes av norrmannen Johan Remen Evensen vid tävlingar i Vikersund, Norge. Svenskt rekord i skidflygning, 207,5 meter, innehas av Isak Grimholm, IF Friska Viljor. Rekordet sattes 22 mars 2007 i Planica. Andra anläggningar för skidflygning är Harrachov i Tjeckien, Kulm i Österrike, Oberstdorf i Tyskland och Vikersund i Norge. Vid skidflygningstävlingar är tävlingsledningen om möjligt ännu mer mån om hopparnas säkerhet än vid vanlig backhoppning. Backens vind, temperatur och luftströmmar mäts kontinuerligt.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Dräkterna kostar omkring 4000 kronor. De kontrolleras inför varje tävling och förseglas dagarna innan tävling, så att inget fusk ska kunna ske. Åkare har idag hjälm och skidglasögon, att jämföra med gamla tider då man enbart hade mössa på huvudet, vilket ökade risken för allvarliga skador.

Klassiska tävlingar[redigera | redigera wikitext]

Backhoppning är sedan 1924 gren i OS. Individuellt koras en vinnare i liten backe och en i stor backe. Även lagtävlingen är OS-gren. Backhoppning ingår tillsammans med längdskidåkning också i nordisk kombination i OS och VM. I kombinationstävlingen koras en individuell segrare samt en segrare bland nationslag. De nämnda grenarna står också på programmet när skid-VM i nordiska grenar avgörs.

Varje säsong avgörs backhoppningens världscup. I världscupen ingår den Tysk-österrikiska backhopparveckan. Denna består av fyra deltävlingar: i Oberstdorf, Garmisch-Partenkirchen, Innsbruck samt i Bischofshofen. Tävlingen i Garmisch-Partenkirchennyårsdagen har blivit en klassiker i SVT på nyårsdagen. SVT slutade dock sända 2006, men återupptog sändningen 2012. Eurosport sänder alla tävlingar numer. Klassiska tävlingar arrangeras varje säsong i hoppbackarna Holmenkollen i Oslo och Zakopane i Polen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Backhoppning är mycket populärt i Tyskland. Backhoppning är även populärt i Schweiz, Österrike, Tjeckien och Polen. Det handlar alltså mycket om områdena kring Alperna och Karpaterna för den europeiska backhoppningen. I Norden var länge Norge den ledande nationen, även om Finland under 1980-talets slut och 1990-talets början alltmer övertog den rollen. Finland har haft en av världens bästa backhoppare, Matti Nykänen, som dominerade sporten under 1980-talet.

Sverige tillhör sedan 1990-talets mitt inte längre toppnationerna, tidigare var backhoppning i Sverige dock ganska stort.

Backhoppningsrekord[redigera | redigera wikitext]

Här är en lista över olika rekord inom de fem klassiska internationella backhoppningstävlingarna, Olympiska Spelen, Världsmästerskapen i nordisk skidsport (engelska: FIS Nordic World Ski Championships), Världsmästerskapen i skidflygning (engelska: FIS Ski-Flying World Championships), Tysk-österrikiska backhopparveckan (engelska: Four Hills Tournament) och Världscupen i backhoppning (engelska: FIS World Cup).

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Kategori Backhoppare Rekord Datum/År
Olympiska Spelen (19242010)
Flest individuella segrar Schweiz Simon Ammann 4 2002–2010
Flest medaljer Finland Matti Nykänen 5 1984–1988
Flest lagsegrar Finland Finland 2 1988–1992
Tyskland Tyskland 2 1994–2002
Österrike Österrike 2 2006–2010
Flest medaljer i laghopp Österrike Österrike 5 1992–2010
Yngsta individuella segrare (Albertville) Finland Toni Nieminen 16 år, 261 dagar 1992
Äldste individuella segrare (Lillehammer) Tyskland Jens Weissflog 29 år, 214 dagar 1994
Deltagit i flest olympiska spel Japan Noriaki Kasai 6 1992–2010
FIS Världsmästerskapen i nordisk skidsport (19252011)
Flest individuella segrar Polen Adam Małysz 4 2001–2007
Flest individuella medaljer Polen Adam Małysz 6 2001–2011
Flest medaljer Finland Janne Ahonen 10 1995–2005
Tyskland Martin Schmitt 10 1997–2011
Flest lagsegrar Österrike Österrike 8 1984–2011
Flest medaljer i laghopp Österrike Österrike 14 1984–2011
Yngsta individuella segrare (Thunder Bay) Norge Tommy Ingebrigtsen 17 år, 222 dagar 1995
Äldste individuella segrare (Liberec) Schweiz Andreas Küttel 29 år, 308 dagar 2009
Deltagit i flest världsmästerskap Japan Noriaki Kasai 10 1989–2009
FIS Världsmästerskapen i skidflygning (19722010)
Flest individuella segrar Schweiz Walter Steiner 2 1972–1977
Tyskland Sven Hannawald 2 2000–2002
Norge Roar Ljøkelsøy 2 2004–2006
Flest individuella medaljer Finland Matti Nykänen 5 1983–1990
Flest medaljer Finland Janne Ahonen 7 1996–2008
Flest lagsegrar Norge Norge 2 2004–2006
Österrike Österrike 2 2008–2010
Flest lagmedaljer Norge Norge 4 2004–2010
Finland Finland 4 2004–2010
Yngsta individuella segrare (Oberstdorf) Österrike Gregor Schlierenzauer 18 år, 47 dagar 2008
Äldsta individuella segrare (Vikersund) Slovenien Robert Kranjec 30 år, 224 dagar 2012
Deltagit i flest världsmästerskap Finland Janne Ahonen 9 1994–2010
Tysk-österrikiska backhopparveckan (19532012)
Flest sammanlagtsegrar Finland Janne Ahonen 5 1999–2008
Flest delsegrar Tyskland Jens Weissflog 10 1983–1996
Yngsta segrare i deltävling (Oberstdorf) Finland Toni Nieminen 16 år, 212 dagar 29 december 1991
Äldsta segrare i deltävling (Bischofshofen) Tyskland Jens Weissflog 31 år, 169 dagar 6 januari 1996
Yngsta sammanlagtsegrare Finland Toni Nieminen 16 år, 220 dagar 1991–92
Äldsta sammanlagtsegrare Tyskland Jens Weissflog 31 år, 169 dagar 1995–96
FIS Världscupen (19792012)
Första Världscuptävling, individuellt Italien Cortina d'Ampezzo 27 december 1979
Första seger, Världscupdeltävling individuellt Österrike Toni Innauer 27 december 1979
Första totalsegrare, Världscupen individuellt Österrike Hubert Neuper 1979/1980
Första lagtävling i Världscupen Finland Lahtis 3 mars 1990
Flest sammanlagtsegrar Finland Matti Nykänen 4 1983–1988
Polen Adam Małysz 4 2001–2007
Flest delsegrar Finland Matti Nykänen 46 1981–1989
Flest pallplatser i deltävlingar Finland Janne Ahonen 108 1993–2010
Flest Top 10 resultat i deltävlingar Finland Janne Ahonen 245 1993–2011
Flest laghoppsegrar Österrike Österrike 23 1990–2011
Flest medaljer i laghopp Österrike Österrike 45 1990–2011
Flest individuella tävlingar Japan Noriaki Kasai 407 1989-aktiv
Flest lagtävlingar Japan Noriaki Kasai 41 1990-aktiv
Flest tävlingar totalt Japan Noriaki Kasai 445 1989-aktiv
Flest säsonger Japan Noriaki Kasai 22 1989-aktiv
Flest individuella skidflygningsegrar Österrike Gregor Schlierenzauer 10 2006-aktiv
Yngsta segrare i deltävling (Lahtis) Kanada Steve Collins 15 år, 362 dagar 9 mars 1980
Äldsta segrare i deltävling (Kuopio) Japan Takanobu Okabe 38 år, 135 dagar 10 mars 2009
Yngsta sammanlagtsegrare Finland Toni Nieminen 16 år, 303 dagar 1991-92
Äldste sammanlagtsegrare Polen Adam Małysz 29 år, 112 dagar 2006-07
Äldste deltagare i Världscupen Japan Takanobu Okabe 41 år, 95 dagar 1989-2012
Flest delsegrar under en säsong Österrike Gregor Schlierenzauer 13 2008-09
Flest poäng under en säsong, individuellt Österrike Gregor Schlierenzauer 2083 (poäng) 2008-09
Andra rekord
Första hopp över 100 meter (Planica) Österrike Sepp Bradl 101m 1936
Första hopp över 200 meter (Planica) Österrike Andreas Goldberger (fall, ogiltigt) 202m* 1994
Finland Toni Nieminen (officiell rekord) 203m 1994
Flest hopp över 200 meter Slovenien Robert Kranjec 129 1998–aktiv
Världsrekord (Vikersund) Norge Johan Remen Evensen 246.5m 2011

Uppdaterad 14 mars 2012

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kända hoppbackar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Fis-ski”. http://www.fis-ski.com. Läst 29 januari, 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]