Backhoppning

Backhoppning

Backhoppare i Calgary
Högsta förbund	FIS
Först utövad	Eidsberg, Norge, 1808
Egenskaper
Kontaktsport	Nej
Könsmixad	Ja, separata tävlingar
Kategorisering	Skidsport Vintersport
Utrustning	Hjälm Skidor
Spelplats	Utomhus, Hoppbacke
OS	1924-

Backhoppning 1905

Holmenkollbacken 1929

Backhoppning i Planica 1936

Hoppstil 1952

Hakuba backanläggning från OS 1998 i Nagano

V-stil

Telemarklandning

Lugnet, Falun 25 november 2008

Backhoppning är en inriktning inom nordisk skidsport där det gäller få så hög poäng som möjligt genom att från en hög höjd hoppa så långt som möjligt med högsta möjliga stilpoäng. Backhoppningen tillhör de klassiska vintersporterna. Det tävlas både individuellt och i lagtävlingar, så kallad laghoppning. Ingår också som delmoment i Nordisk kombination. Världsrekordet innehas av norrmannen Johan Remen Evensen, som hoppade 246,5 meter i Vikersund, 2011.

Utförande och regler

I hopptävlingarna ges poäng för både längd och stil. Hopplängden mäts på halvmetern när, från hoppkanten till nedslagsplatsen som är en tänkt punkt mitt mellan hopparens fötter avseende längdriktningen. Stilpoäng utdelas enligt det internationella skidförbundets normer. Vid större tävlingar poängsätter fem domare hoppets stil utifrån en skala mellan 0 och 20.

Stilpoängen bedöms i tre delar. Luftfärd, landning och "färden ut emot bromsplan". I luften kan man dra fem poäng, i landningen och färden ut emot bromsplan 7. Det finns en linje i backens nedre del som måste ha passerats innan hoppet kan bedömas som stående, kallas ofta för fallinje eller fallgräns. Om hopparen faller innan denna linje dras alla sju poäng från färden ut emot bromsplan. Landar man inte på fötterna dras även de sju poängen bort.

• I luften bedöms bland annat ifall skidorna är i jämn höjd, att de inte korsar varandra och hur pass stadigt hoppet är.

• I landningen är det viktigt att sätta en s.k. telemarkslandning (se även Telemark (skidåkning), det vill säga den klassiska stilen med att sätta den ena foten framför den andra. Om det inte är en telemarkslanding bör minst två poäng dras bort. I landningen bedöms också stadigheten och även armföring.

• I färden ut emot bromsplan bedöms hur stadig denna färd är. Är det inga större malörer dras ofta inga poäng alls.

Historia

Backhoppningen har som de flesta moderna inriktningar inom nordisk skidsport sitt ursprung i Norge. 1862 hölls den första backhoppningstävlingen i norska Trysil. Den första stora årligt anordnade backhoppartävlingen hölls från 1879 i Husebybakken i Oslo. 1892 flyttades tävlingen i Husebybakken till Holmenkollen som sedan dess är klassisk backhopparmark, med några av sportens största tävlingar. Backhoppning har funnits med i vinter-OS sedan starten i Chamonix 1924.

1936 blev Sepp Bradl, Österrike förste man att hoppa över 100 meter, med ett hopp på 101 meter. Första hoppet över 200 meter gjordes av finländaren Toni Nieminen år 1994

I slutet av 1980-talet fick Jan Boklöv, Sverige stor uppmärksamhet, då han började med V-stilen. Boklövs revolutionerande hoppstil gav framgångar, trots poängavdrag.

Under senare år har backhoppningen haft problem med ohälsa, då flera backhoppare kraftigt gått ner i vikt, för att kunna prestera bättre. Man har därför infört nya regler så att man inte ska kunna dra fördelar av att gå ner kraftigt i vikt. Om man inte följer den s.k. BMI-regeln tvingas man hoppa med kortare skidor. Om man trots allt inte gör det, eller inte är uppmärksam nog kan man riskera diskning.

Kvinnor och backhoppning

Damernas organiserade backhoppande var länge kraftigt begränsat. Herrar och damer har tidigare tävlat i samma klasser i backhoppning. Den kanske enda framgångsrika kvinnliga backhopparen i Sverige i under den tiden var Carina Norén som var konkurrenskraftig upp till junioråldern, men som senare lade av. I dag tävlar damer och herrar i skilda klasser. Det finns också en internationell damcup i FIS regi. Damtävling i VM infördes 2009 i Liberec, och världsmästare blev Lindsey Van, USA. Continental Cup är kvinnornas högsta liga. Anette Sagen har vunnit fem gånger i rad.

Efter att backhoppning blivit den enda OS-gren där damer inte kan delta, föregicks Vancouver-OS 2010 av en en juridisk process föregick där amerikanska kvinnor krävde tillträde till OS. När det stod klart att processen inte skulle bli framgångsrik sattes siktet i stället in på deltagande i Sotji 2014.

I februari 2010 utlyste Oslo Bystyre en omröstning om vem som skulle få göra invigningshoppet i nya Holmekollen den 3 mars 2010. För att göra en tydlig internationell markering om kvinnors rätt till backhoppning på samma villkor som män drogs en stor kampanj igång i Norge för att ge den norska elithopparen Anette Sagen i uppdrag att göra invigningshoppet. Kampanjen fördes i traditionella media såväl som på t.ex. Facebook där en grupp samlade över 40000 medlemmar till Anette Sagens stöd. Kampanjen spreds även till andra länder som t.ex. Sverige. 2010-03-01 förkunnade Oslo Bystyre sitt beslut att ge Anette Sagen förtroendet att göra invigningshoppet två dagar senare. Ledningen i Kollenhopp var inte tillfreds med beslutet utan lät de manliga elithopparna, med Bjørn Einar Romøren som förste man, göra provhopp i backen kvällen innan under medias närvaro. Syftet med detta ansågs allmänt vara att frånta Anette Sagen äran att bli förste hoppare och Kollehopps beslut har mött allvarlig kritik på många håll, bl.a. i Oslo Bystyre.

Det førsta offisiella världscuprennet för kvinnor arrangerades i Lysgårdsbakken på Lillehammer 3 desember 2011. Vinnaren Sarah Hendrickson från USA blev därmed historisk.

Hoppbackarna

Backhoppning på elitnivå sker i Stora Backen resp. i Normalbacken. Den kritiska punkten (där backprofilen vänder från att bli allt brantare till att börja flacka ut) för respektive backe är då 90 respektive 120 meter. De kallas för K90 och K120.

Plastbacke

Plastbacke kallas ibland sommarbackhoppningen. Flera backar är täckta av en gräsmatta av plast (som täcks över av snö om vintern) som i kombination med vatten skapar en hal yta som fungerar lika bra som snö.

Genom detta kan man träna på sommaren och det går även en hel del tävlingar på gräs. Summer Grand Prix är den högsta tävlingsnivån på sommaren, och de flesta elithoppare deltar. Även Continental Cup, Fis Cup, nationella mästerskap o.s.v. genomförs i en sommarversion.

Skidflygning

I skidflygning är utförandet det samma som i klassisk backhoppning. Backarna är dock väsentligt längre, med en kritisk punkt från 145 till 215 meter. Hoppen blir därför längre. Världsrekordet som mäter 246,5 meter (2011) sattes av norrmannen Johan Remen Evensen vid tävlingar i Vikersund, Norge. Svenskt rekord i skidflygning, 207,5 meter, innehas av Isak Grimholm, IF Friska Viljor. Rekordet sattes 22 mars 2007 i Planica. Andra anläggningar för skidflygning är Harrachov i Tjeckien, Kulm i Österrike, Oberstdorf i Tyskland och Vikersund i Norge. Vid skidflygningstävlingar är tävlingsledningen om möjligt ännu mer mån om hopparnas säkerhet än vid vanlig backhoppning. Backens vind, temperatur och luftströmmar mäts kontinuerligt.

Utrustning

Dräkterna kostar omkring 4000 kronor. De kontrolleras inför varje tävling och förseglas dagarna innan tävling, så att inget fusk ska kunna ske. Åkare har idag hjälm och skidglasögon, att jämföra med gamla tider då man enbart hade mössa på huvudet, vilket ökade risken för allvarliga skador.

Klassiska tävlingar

Backhoppning är sedan 1924 gren i OS. Individuellt koras en vinnare i liten backe och en i stor backe. Även lagtävlingen är OS-gren. Backhoppning ingår tillsammans med längdskidåkning också i nordisk kombination i OS och VM. I kombinationstävlingen koras en individuell segrare samt en segrare bland nationslag. De nämnda grenarna står också på programmet när skid-VM i nordiska grenar avgörs.

Varje säsong avgörs backhoppningens världscup. I världscupen ingår den Tysk-österrikiska backhopparveckan. Denna består av fyra deltävlingar: i Oberstdorf, Garmisch-Partenkirchen, Innsbruck samt i Bischofshofen. Tävlingen i Garmisch-Partenkirchen på nyårsdagen har blivit en klassiker i SVT på nyårsdagen. SVT slutade dock sända 2006, men återupptog sändningen 2012. Eurosport sänder alla tävlingar numer. Klassiska tävlingar arrangeras varje säsong i hoppbackarna Holmenkollen i Oslo och Zakopane i Polen.

Utbredning

Backhoppning är mycket populärt i Tyskland. Backhoppning är även populärt i Schweiz, Österrike, Tjeckien och Polen. Det handlar alltså mycket om områdena kring Alperna och Karpaterna för den europeiska backhoppningen. I Norden var länge Norge den ledande nationen, även om Finland under 1980-talets slut och 1990-talets början alltmer övertog den rollen. Finland har haft en av världens bästa backhoppare, Matti Nykänen, som dominerade sporten under 1980-talet.

Sverige tillhör sedan 1990-talets mitt inte längre toppnationerna, tidigare var backhoppning i Sverige dock ganska stort.

Kända hoppbackar

• Bergiselschanze, Innsbruck, Österrike
• Čerťák, Harrachov, Tjeckien
• Große Olympiaschanze, Garmisch-Partenkirchen, Tyskland
• Gross-Titlis-backen, Engelberg, Schweiz
• Hakuba-backarna, Hakuba, Japan
• Heini Klopfer-backen, Oberstdorf, Tyskland
• Hochfirstbacken, Schwarzwald, Tyskland
• Holmenkollen, Oslo, Norge
• Kulm, Bad Mitterndorf, Österrike
• Letalnica, Planica, Slovenia
• Lugnet, Falun, Sverige
• Lysgårdsbakken, Lillehammer, Norge
• Mühlenkopfbacken, Willingen, Tyskland
• Ōkurayama-backen, Sapporo, Japan
• Paul Aussleitner-backen, Bischofshofen, Österrike
• Rukatunturi-backen, Kuusamo, Finland
• Salpausselkä-backarna, Lahtis, Finland
• Schattenbergbacken, Oberstdorf, Tyskland
• Stadio del Trampolino, Pragelato, Italia
• Vikersundbacken, Vikersund, Norge
• Wielka Krokiew, Zakopane, Polen

Externa länkar

• IF Friska Viljor
• Sollefteå GIF
• Sollentuna BHK
• Anette Sagen i Holmenkollen
• Nyheter om backhoppning
• FIS' Reglemang