Backsippa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Backsippa
Backsippa.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ranunkelordningen
Ranunculales
Familj Ranunkelväxter
Ranunculaceae
Släkte Backsippsläktet
Pulsatilla
Art Backsippa
P. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Pulsatilla vulgaris
Hitta fler artiklar om växter med

Backsippa (Pulsatilla vulgaris) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter. Backsippan är fridlyst i Sverige och i de flesta mellaneuropeiska länderna.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.

Växtens underjordiska system är av samma typ som hos Limonium- och Plantago-arterna, det vill säga en länge kvarlevande pålrot och en kort kandelaberjordstam.

Småfrukterna har ett spridningsmedel som avser deras bortförande med vinden, nämligen ett långt, mjukhårigt spröt som tidigare var det viktigaste skiljemärket för backsippssläktet Pulsatilla. Nyare forskning stöder dock inte uppdelningen och backsippan förs till släktet Anemone.

Som överblommad kvarstår backsippans stjälk styvt upprätt, inte slak och nedliggande. Kalken är sluten kring befruktningsdelarna och inte så öppen som hos andra, mer typiska Anemone-arter. Detta beror på att backsippan har små honungskörtlar – de yttersta, förkrympta ståndarna  – som sitter skyddade i bottnen av den klocklikt slutna kalken. Till följd av de dunlika fruktspröten, samlade till en liten upprättstående knippa, kallad panasch, har det tidigare släktet Pulsatilla även kallats vippa.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Backsippans utbredningsområde omfattar delar av västra och centrala Europa. Som dess svenska trivialnamn antyder, växer den främst i torra backar, i Sverige till exempel på sluttningar till rullstensåsar i de södra och mellersta delarna av landet, upp till Uppland. Den växer också på sandfält och i andra liknande områden. I många delar av sitt utbredningsområde är den betraktad som sällsynt eller hotad, även om den lokalt kan vara talrik på en del platser.

I Norge och Finland saknas denna art, och representeras där av ett par närstående arter, som även förekommer i Sverige, även om tämligen sällsynt, fältsippan (A. pratensis) och mosippan (A. vernalis).

Backsippan odlas också som prydnadsväxt i trädgårdar.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen används backsippan i form av tinktur vid kikhosta, menstruationsbesvär och diarré. Den medicinska verkan är kramplösande, smärtstillande, bakteriehämmande och celldelningshämmande.

Aktiv substans är glykosiden ranunculin, som spjälkas i glukos och protoanemonin. Den senare är instabil, har en brännande smak och är blåsdragande. Den omvandlas lätt till anemonin, som är kristalliniskt och saknar blåsdragande effekt.

Använda delar av växten är hela ovanjordsdelen av färsk växt. [2]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Not Källa

Backtulpan [3]
Isaöra Skåne Namnet betyder egentligen oxöra [4]
Ysner Halland [4]
Yxner Västergötland [4]
Öksner [4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Backsippa Årets art 2005”. Länsstyrelsen i Kronobergs län. 2008-12-02. http://www.lst.se/_kronoberg/amnen/Naturvard/vilda-vaxter-och-djur/arets_art/backsippa.htm. Läst 2011-04-25. 
  2. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
  3. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon
  4. ^ [a b c d] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 294, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]