Backsippa
| Backsippa | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ranunkelordningen Ranunculales |
| Familj | Ranunkelväxter Ranunculaceae |
| Släkte | Backsippsläktet Pulsatilla |
| Art | Backsippa P. vulgaris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pulsatilla vulgaris | |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Backsippa (Pulsatilla vulgaris) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter. Ibland kallas arten även för backtulpan.[1] Backsippan är fridlyst i Sverige och i de flesta mellaneuropeiska länderna.[2]
Innehåll |
Beskrivning[redigera]
Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.
Växtens underjordiska system är av samma typ som hos Limonium- och Plantago-arterna, det vill säga en länge kvarlevande pålrot och en kort kandelaberjordstam.
Småfrukterna har ett spridningsmedel som avser deras bortförande med vinden, nämligen ett långt, mjukhårigt spröt som tidigare var det viktigaste skiljemärket för backsippssläktet Pulsatilla. Nyare forskning stöder dock inte uppdelningen och backsippan förs till släktet Anemone.
Som överblommad kvarstår backsippans stjälk styvt upprätt, inte slak och nedliggande. Kalken är sluten kring befruktningsdelarna och inte så öppen som hos andra, mer typiska Anemone-arter. Detta beror på att backsippan har små honungskörtlar — de yttersta, förkrympta ståndarna — som sitter skyddade i bottnen av den klocklikt slutna kalken. Till följd av de dunlika fruktspröten, samlade till en liten upprättstående knippa, kallad panasch, har det tidigare släktet Pulsatilla även kallats vippa.
Utbredning[redigera]
Backsippans utbredningsområde omfattar delar av västra och centrala Europa. Som dess svenska trivialnamn antyder, växer den främst i torra backar, i Sverige till exempel på sluttningar till rullstensåsar i de södra och mellersta delarna av landet, upp till Uppland. Den växer också på sandfält och i andra liknande områden. I många delar av sitt utbredningsområde är den betraktad som sällsynt eller hotad, även om den lokalt kan vara talrik på en del platser.
I Norge och Finland saknas denna art, och representeras där av ett par närstående arter, som även förekommer i Sverige, även om tämligen sällsynt, fältsippan (A. pratensis) och mosippan (A. vernalis).
Backsippan odlas också som prydnadsväxt i trädgårdar.
Källor[redigera]
- ^ John Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon
- ^ ”Backsippa Årets art 2005”. Länsstyrelsen i Kronobergs län. 2008-12-02. http://www.lst.se/_kronoberg/amnen/Naturvard/vilda-vaxter-och-djur/arets_art/backsippa.htm. Läst 2011-04-25.
Externa länkar[redigera]
- Den virtuella floran - Backsippa
- Backsippa i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Backsippa
Bilder[redigera]
-
Backsippor vid Åsa gravfält på Selaön i Mälaren.
-
Backsippor vid Åsa gravfält på Selaön i Mälaren.
-
Backsippa i blomning.
-
Överblommad backsippa.
-
Vit färgvariant av backsippa.
-
Backsippor, Åsa rullstensås på Selaön.
-
Backsippa i Mälarhusen.
-
Backsippa på Fjärås bräcka.
-
Backsippor Vallentunasjön.jpg
Backsippor vid Vallentunasjön i Uppland.
.jpg)
