Kosmodromen i Bajkonur

(Omdirigerad från Baikonur Cosmodrome)
Kosmodromen i Bajkonur i oktober 2008.

Kosmodromen i Bajkonur är världens första och största rymdraketuppskjutningsplats.[1] Den är belägen på Kazakstans ökenstäpp 200 kilometer öster om Aralsjön och ligger 90 meter över havet.[1] Ett leasingavtal med Kazakstan ger Ryssland rätten att använda Bajkonur, nuvarande avtal gäller till 2050.[2] Idag är Bajkonur Rysslands största kosmodrom och härifrån sker uppskjutningarna av en del av de kosmonauter och astronauter som tjänstgör på ISS.[3]

Ryssland har byggt en ny rymdbas i östra Ryssland som fått namnet Vostotjnyj,[4][5] av anledning att minska beroenden av Bajkonur. Under 2012 uppskattades att enbart 25 % av ryska uppskjutningar gjordes från rysk mark, målet är att siffran ska vara 90 % till 2030.[6]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Kosmodromen byggdes ursprungligen av Sovjetunionen på 1950-talet.[7] Beslutet att bygga en raketuppskjutningsplats i Bajkonur togs 1955, då beslut togs att bygga Testanläggning nummer 5 här för att utveckla den nya interkontontinentala missilen Semjorka.[7] Snart började rymdfarkoster testas här och namnet blev "kosmodrom".[7][1] Dess existens och plats var till en början en militär hemlighet. Namnet var ägnat att förvirra, eftersom gruvstaden Bajkonur låg 32 mil bort,[3] och omvärlden identifierade basen först efter det ett amerikanskt U2-plan hittat den genom att följa järnvägsspåren i Kazakstan, den 5 augusti 1957.[8]

Från kosmodromen har ett antal historiska flygningar startat. År 1957 skickades Sputnik 1 och Sputnik 2 upp härifrån.[3] År 1961 startade Jurij Gagarin sin resa mot rymden här, liksom Valentina Teresjkova 1963.[7][3] Inom ramen för rymdprogrammet Interkosmos har rymdfarare från 13 länder startat sina resor mot rymden här.[9]

Kosmodromen har givit namn åt asteroiden 2700 Baikonur[10].

Nedelinkatastrofen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nedelinkatastrofen

Nedelinkatastrofen inträffade 24 oktober 1960 och är den största kända raketolyckan. 126 människor, militärer, ingenjörer och tekniker, omkom när en militär interkontinental raket exploderade i kosmodromen. Katastrofen har fått sitt namn efter Mitrofan Nedelin, chef för Sovjetunionens strategiska rakettrupper, som var ett av dödsoffren. Olyckan hemlighölls av myndigheterna fram till 1989.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Baikonur cosmodrome celebrated 63rd anniversary” (på amerikansk engelska). Dispatch News Desk. 3 juni 2018. https://dnd.com.pk/baikonur-cosmodrome-celebrated-63rd-anniversary/142903. Läst 19 oktober 2018. 
  2. ^ Enligt The Economist 8 november 2014, sidan 51, har dock Kazakstan rätt att säga upp avtalet med ett års varsel, vilket avsevärt förändrar tidsperspektivet.
  3. ^ [a b c d] ”Baikonur Cosmodrome”. Baikonur Cosmodrome. NASA. http://www.nasa.gov/mission_pages/station/structure/elements/baikonur.html. Läst 24 december 2011.  Arkiverad 1 mars 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Vorontsov, Dmitri; Igor Afanasyev (10 November 2009). ”Angara getting ready for launch”. Russia CIS Observer 3 (26). Arkiverad från originalet den 1 January 2010. https://web.archive.org/web/20100101014026/http://www.ato.ru/content/angara-getting-ready-launch. Läst 3 januari 2010. 
  5. ^ https://www.bbc.com/news/world-europe-50462431
  6. ^ https://vz.ru/economy/2012/4/6/573255.html
  7. ^ [a b c d] Suvorov, Vladimir (1997). The first manned spaceflight: Russia's quest for space. Nova Publishers. sid. 16–17. ISBN 978-1-56072-402-5. https://books.google.com/books?id=G1Bcc67kf2QC&pg=PA17 
  8. ^ ”Baikonur Cosmodrome 45.9 N 63.3 E”. FAS.org. Federation of American Scientists (FAS). juli 1997. https://fas.org/spp/eprint/cp_vick_interview.htm. Läst 14 maj 2019. 
  9. ^ ”Baikonur Cosmodrome”. Baikonur Cosmodrome. International Launch Services. https://www.ilslaunch.com/?s=Baikonur+Cosmodrome. 
  10. ^ Schmadel, Lutz D. (2007). Dictionary of Minor Planet Names – (2700) Baikonur. Springer Berlin Heidelberg. sid. 221. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2701. Läst 10 november 2017