Baktrien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Baktrien markerat på en karta.

Baktrien (även Baktriana; på arabiska Bhalika; på kinesiska Daxia) är ett historiskt landskap i Centralasien, beläget mellan Hindukush och floden Amu Darja, och vars huvudstad var Baktra (nuvarande Balkh i Afghanistan).[1]

En äldre beteckning för Baktrien är "landet runt övre Oxus", idag Amu-Darja. Det baktriska språket är en nordlig dialekt av östiranska språk. Baktrien var medelpunkt för Zoroasters reformatoriska verksamhet, som skriften Avesta är förknippad med.

Perserkungen Kyros II erövrade Baktrien 540 f.Kr. och gjorde området till en provins (satrapi) i det persiska riket. Efter perserrikets fall tillföll efter erövring Baktrien Alexander den store, och efter dennes död kom Baktrien att tillhöra seleukidernas rike. De mest betydande kungarna av Baktrien var Alexandros och Hermeos.

Omkring 250 f.Kr. gjorde dåvarande ståthållaren, hellenen Diodotus, uppror mot selekiderna och gjorde sig oberoende. Det nybaktriska riket som han då grundade sträckte sig småningom mot söder över Parapanisos. Det egentliga Baktrien invaderades omkring 139 av nomader norrifrån. Efter Kristi födelse kom Baktrien att behärskas av partherna. Den hellenska kulturen överlevde till 200-talet. Sasanidernas välde sträckte sig under sin blomstringstid även till Baktrien, och efter det sasaniska väldets fall år 642 löd Baktrien omväxlande arabiska, turkiska och mongoliska härskare och utgjorde från slutet av 1700-talets ett tvisteämne för emirerna av Buchara och Kabul.

Baktrien har gett namn åt den baktriska kamelen, med två pucklar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Baktrien i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]