Bandtång

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bandtång
Zostera marina nf.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växtriket
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga
Monocotyledonae
Ordning Alismatales
Familj Bandtångsväxter
Zosteraceae
Släkte Bandtång
Zostera
Art Bandtång
Z. marina
Vetenskapligt namn
§ Zostera marina
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Bandtång (Zostera marina) (äldre benämning ålgräs) är en av våra största "enalider", växande på havsbottnen invid stränderna likt högväxta gräsbestånd med bandlika blad av en halv till nära en meters längd. Den något plattade stjälken slutar med en blomställning som liknar ett platt, jämnbrett ax med blommorna glest ordnade på den ena plattsidan, han- och honblomma (eller ståndare och pistill) skiftesvis. Detta ax är i början inneslutet inom ett långt, smalt, blekt grönaktigt hölsterblad. Denna lågt organiserade hydrofyt anträffas längs kusten runt om Skandinavien från Åland, Södermanland och Gotland till Finnmarken; i Östersjön är en smalbladigare varietet vanlig. Till följd av de stora bladmassor, som den frambringar, lönar det sig att insamla den (liksom kustbefolkningen ofta gjorde med vanlig tång eller de bruna algerna) till foder åt kreaturen och gödningsmedel för strandåkrarna. I torkat skick, då färgen är vitaktig, är den ett lätt och mjukt inpacknings- och stoppningsmaterial, väggfyllning, taktäckning med mer. I Skåne användes den förut stundom till låga vallar, de så kallade "tångdikena".

Hos Zostera är blommorna submersa och pollineringen sker under vattnet. Ståndarknapparna tränger sig ut ur hölsterslidan och öppnar sig med en längdspringa, varefter de uttömmer sitt innehåll som små fina slockor i vattnet. Pollenkornen är nämligen av annan gestalt än hos övriga blomväxter och pläga kallas pollentrådar, emedan de är formade som ytterst fina trådar eller hår, vid pass två millimeter långa men blott 0,008 millimeter tjocka. Även pistillens två märken är trådlika och kan därigenom uppfånga de fina, böjliga pollentrådarna, då dessa föras förbi av vattnet. Blomningsförloppet är proterogynt och infaller under högsommaren. Frukten är en tre millimeter lång, räfflad nöt med en liten fästknöl på sidan.

Dvärgbandtång eller dvärgålgräs (Zostera noltii) är mycket mindre än vanligt ålgräs. Dess blad är bara någon millimeter breda och mycket gråare än de klargröna ålgräset. I Sverige är dvärgålgräset ovanligt men förekommer i saltvattensområden på Västkusten. [1].

Bandtång.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anderberg, Arne (17 augusti 2000). ”Dvärgbandtång”. Naturhistoriska riksmuseet. http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/zostera/zoste/zostnol.html. Läst 15 februari 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]