Baptism

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Baptister)
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Church of the Nativity, Bethlehem, Israel 04155u original.jpg
Födelsekyrkan i Betlehem, Palestinska Myndigheten.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet  · Korsfästelsen  · Uppståndelsen  · Påsk
Bibeln och bakgrund
Gamla testamentet  · Nya testamentet  · Evangelium  · Kanon  · Kyrkan  · Apostlarna
Guds rike · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Teologi
Gud: (Fadern  · Sonen  · Helige Ande)  · Treenighetsläran  · Teologihistoria  · Mariologi  · Frälsning  · Dop  · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

Uppslagsordet ”Baptisterna” leder hit. För konstverket med samma namn, se Baptisterna (målning).
För sången, se Baptism (sång).

Baptismen är en protestantisk kristen riktning som har den lokala församlingen som en gemenskap av troende som centrum. Man döper endast de som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligt Bibeln och kristen tro, detta benämns troendedop eller omvändelsedop. Genom dopet ges medlemskap i församlingen. Baptister har en kongregationalistisk organisation och rörelsen består av fria församlingar i samarbete och ömsesidigt beroende.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Johann Gerhard Oncken

Baptismen uppstod som samfundsrörelse genom att från England landsflyktiga kongregationalister i Holland träffade på mennonistiska grenen av anabaptismen, och tog över bruket bruket att skjuta upp dopet till medveten ålder från anabaptisterna.

Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i Holland 1607.[1] Under 1600-talet växte baptismen i England, och spreds därifrån främst till Amerika 1630-talet och senare till andra länder. Förutom det direkta ursprunget i brittiska separatister[förtydliga] finns även vissa rötter i den radikala reformationen omkring anabaptisterna med teologer som Balthasar Hubmaier och Menno Simons.[2][3]

På 1630-talet uppstod en djupgående splittring inom baptiströrelsen. En del medlemmar avskilde sig som "generalbaptister" och anslöt sig till Jacobus Arminius mildare predestinationslära, medan en annan grupp så kallade "partikularbaptister" hyllade denna lära i hela dess kalvinistiska skärpa. Efter hand jämnades dock skillnaderna ut. 1640 grundade Richard Blount en församling av partikulaarbaptister i London, och denna riktning vann allt större omfattning. 1660 började en svår förföljdelsetid från statens och kyrkans sida. 1689 upphörde förföljelserna genom toleransediktet[förtydliga] men dessförinnan hade många engelska baptister utvandrat till Amerika. Där fann de en fristad i den av puritanen Roger Williams grundade kolonin Providence, där full religionsfrihet rådde. Det var dock först vid religionsfrihetsförklaringen 1783, som gällde alla staterna, som baptisterna fick en tryggad ställning i USA.[4]

Efter en avmattningsperiod i utbredningen fick baptismen under inflytande från metodismen en ny livaktighet i slutet av 1700-talet, och man började även med mission bland "hedningar". 1792 grundades Baptist missionary society i England genom William Careys inflytande och 1814 stiftades American baptist foreign mission society, främst genom Adoniram Judson.[5]

Till Tyskland kom baptismen genom Johann Gerhard Oncken som 1834 stiftade det första baptistsamfundet i Hamburg. Därifrån spred det sig till Danmark genom Onckens lärjunge Julius Købner 1839.[6]

Baptism i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Baptismens historia i Sverige börjar i september 1848 då den första baptistförsamlingen bildades i Borekullastugan i Landa socken, nära Frillesås vid Hallandskusten, under ledning av den nydöpte Fredrik Olaus Nilsson. F.O. Nilsson hade döpts av den tyske baptistpastorn Johann Gerhard Oncken i floden Elbe.[7] Sjökapten Gustaf Wilhelm Schröder hade redan tidigare döpts i USA och spelade även han en central roll inom den tidiga svenska baptismen.[8]

Under sin första tid utsattes baptisterna för svår förföljelse från de svenska myndigheterna. Att samlas till egna gudstjänster var förbjudet enligt konventikelplakatet och att leda sådana var straffbart. Rörelsens ledare blev bötfällda och fängslade och F.O. Nilsson själv blev slutligen 1850 landsförvisad. Baptister förvägrades att gifta sig och deras barn betraktades som oäkta. När föräldrarna vägrade att låta döpa sina nyfödda barn med hänvisning till att de skulle få välja själva senare i livet, genomförde myndigheterna i flera fall tvångsdop.[9]

Den tidiga svenska baptismen hade inflytande från luthersk folkväckelse, amerikansk baptism och den europeiska kontinentens baptism. Ett gott exempel på dessa olika inflytanden kan man se i Anders Wiberg som först var präst i Svenska kyrkan och utbildad vid det lutherska Uppsala universitet[10] men som vid ett besök hos J.G. Oncken i Hamburg anslöt sig till den baptistiska dopläran. Efter att ha författat boken Vilken bör döpas och varuti består dopet? (1852) (vilken väckte en häftig debatt där Lars Anton Anjou, Lars Landgren och Fredrik Gabriel Hedberg gjorde uppmärksammade inlägg[11]) och ha låtit döpa sig av F O Nilsson i Köpenhamn, gav sig Anders Wiberg ut på en tre år lång vistelse i USA för att lära känna den amerikanska baptismen.[12] Ett annat exempel på dessa olika inflytanden är Knut Oscar Broady, Betelseminariets rektor, som hade sin utbildning från det amerikanska Madison university.[13]

I samband med metodistpredikanten George Scott och Carl Olof Rosenius verksamhet i Stockholm och även den uppmärksamhet som statskyrkans åtgärder mot metodismen väckte fick baptismen ytterligare spridning. 1854 bildades en församling i Stockholm. 1855 återvände Anders Wiberg från USA och blev dess föreståndare och började nu en intensiv verksamhet för att stärka den nya rörelsen i hela landet. Bland hans medarbetare märks bland andra bröderna Johannes, Per och Gustaf Palmquist. En av Wiberg författad trosbekännelse antogs, en utbildningskurs för predikanter påbörjades och från 1856 fick den nya rörelsen ett eget organ i Evangelisten som redigerades av Wiberg.[14]

1860 fanns över 4 000 baptister i Sverige. Konventikelplakatet mildrandes 1858 och upphävdes fullständigt 1868, och därigenom bröts det egentliga motståndet mot rörelsen. 1866 grundades Betelseminariet med Knut Oscar Broady som ledare, 1869 grundades tidningen Weckoposten och 1889 organiserades de olika samfunden i en enhet, Sällskapet svenska baptistmissionen.[15]

1872 skedde den första splittringen inom den svenska baptismen då predikanten Helge Åkeson uteslöts på grund av en avvikande lärouppfattning angående försoningen och rättfärdiggörelsen. Hans anhängare bildade ett eget samfund, Fribaptistsamfundet. En större splitting uppstod då pingströrelsen, som i Sverige i stor utsträckning utvecklades inom baptistförsamlingarna, 1913 bröt med modersamfundet. Örebromissionen kom att inta en särställning i det att den bestod av baptister men var självständig i förhållande till övriga kyrkor. 1928 hade Svenska baptistsamfundet 62 000 medlemmar.[16]

Teologi[redigera | redigera wikitext]

En Herre, en tro, ett dop – en äldre nål från tyska baptister

Baptismen har inga bekännelseskrifter eller någon trosbekännelse, men omfattar i allmänhet de tre fornkyrkliga trosbekännelserna. Läran kan variera ganska mycket mellan olika församlingar och samfund och har också varierat ganska mycket under historiens gång. Vissa grunddrag kan dock skönjas:

  • Kongregationalistisk kyrkosyn.
  • Medlemmarna är vuxna troende som låtit omvändelsedöpa sig i Faderns och Sonens och Den Heliga Andens namn. Dopet sker genom nedsänkning i vattnet. Många församlingar accepterar även barndöpta troende.
  • Symbolisk syn på sakramenten.[17]

Det finns också baptister som ser en skriven bekännelse som något mycket användbart. Från anabaptisternas Schleitheimska bekännelsen år 1527, till Southern Baptist Conventions The Baptist Faith and Message år 2000 har det funnits en strömning i döparrörelsen och baptismen som funnit det viktigt att skriva ned det man tror på. En av de mer utförliga baptistiska trosbekännelserna är 1689 Baptist Confession of Faith, eller 1689 års baptistbekännelse, som används av delar av den reformerta riktningen av baptister.[18][19]

På senare tid har flera baptistiska samfund anslutit sig till den evangelikala trosbekännelse som formulerats i den så kallade Lausannedeklarationen.

Ett exempel på hur baptister kan beskriva sin teologi ges av Europeiska Baptistfederationen i dess identitetsbeskrivning som i 17 punkter anger federationens teologiska identitet. Man beskriver bland annat sin syn på Bibeln som auktoritet, frälsaren Jesus Kristus som fullt människa och fullt Gud, troendedopet, ansvaret för Guds skapelse och kampen mot slaveri, rasism, apartheid och etnisk rensning. Som en ram för punkterna uttrycker man en längtan och förväntan över Jesu återkomst och avslutar med ”Amen och Amen. Maranatha, kom, Herre Jesus, kom”.[20]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Metropolitan Tabernacle, en baptistförsamling som följer 1689 års Baptistbekännelse

Liksom independenterna och kongregationalisterna menar baptister att varje enskild lokal församling är helt och hållet oberoende av alla andra, och vad gäller sina beslut inte svarar inför någon annan än Kristus allena. Andra, som Evangeliska Frikyrkan, beskriver det så att baptismen består av "självständiga och ömsesidigt beroende församlingar".[21] Vanligtvis sluter sig olika församlingar till varandra i distriktföreningar eller associationer, som håller regelbundna möten. Det finns också sammanslutningar som sträcker sig över ett helt land, exempel i Sverige är Svenska Baptistsamfundet och Evangeliska Frikyrkan. Även baptister i flera länder sluter sig samman, exempel på detta är Europeiska Baptistfederationen och Baptisternas Världsallians.

Inom varje församling avgörs de gemensamma angelägenheterna på allmänna sammanträden kallade församlingsmöten, där alla, män och kvinnor, har lika rösträtt. Liksom i de äldsta kristna församlingarna finnas bara två slags ordinarie tjänstemän, nämligen pastor (äldste, föreståndare) och diakoner (församlingstjänare). Pastorn avlönas genom frivilliga bidrag. Diakonerna har ett särskilt ansvar för församlingens diakonala arbete samt till andra ekonomiska bestyr. Vanligen har församlingarna dessutom en kassör och en sekreterare; det förekommer även att man har anställda församlingsmusiker och liknande tjänster. I den ur baptismen sprungna pingströrelsen har de flesta församlingar också en grupp äldste som inte är anställda, utan ideella församlingsledare vilket även förekommer i vissa baptistförsamlingar.

Baptistiska samfund och rörelser i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Kören Sångarna under ett tältmötesarragemang i Ljustorps baptistförsamling

Särskiljande för baptister har varit troendedopet, församlingen som de troendes gemenskap och en kongregationalistisk organisation. Många sätter fokus på dopet, men i ekumeniskt arbete har man noterat att ”Internationell ekumenik påminner oss om att kyrko- och församlingssyn är för baptister den avgörande frågan för enhet”.[22] Ändå är man ofta tydlig var man står i dopfrågan; Europeiska Baptistfederationen anger när de beskriver sin teologiska identitet att troendedopet med nedsänkning är det bibliska dopet.[20]

Bland baptistiska rörelser i Sverige finns:

Bland rörelser som uppvisar några av baptismens särdrag finns:

  • Maranata bildades i början av 1960-talet som en utbrytning ur pingströrelsen.
  • Trosrörelsen Teologiskt har trosrörelsen vuxit fram ur den karismatiska rörelsen från 1960-talet och 1970-talet. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en stark kongregationalism och man har även en baptistisk dopsyn.

Vissa frikyrkoförsamlingar är ekumeniska och organiserar både baptister och andra kristna. Att det finns mycket som samfunden delar i teologi mellan kan ses till exempel i Gudstjänstboken som är en ekumenisk kyrkohandbok som utgavs 2005 och används av församlingar inom Svenska Baptistsamfundet, Svenska Alliansmissionen, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen. Vissa samfund, däribland Svenska Missionskyrkan har en baptistisk församlingssyn och organiserar både kristna som föredrar barndop och de som förespråkare troendedop, därmed kan många baptister känna sig hemma i dessa samfund. En ungdomsrörelse med baptistiska inslag är Equmenia, en kristen riksfederation för de tre ungdomsorganisationerna Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MKU), Svenska Missionskyrkans Ungdom (SMU) och Svenska Baptisternas Ungdomsförbund (SBUF).

Troendedopet är ännu idag medlemsgrundande i flertalet församlingar som tillhörde de baptistiska samfunden i Sverige, även om många församlingar idag även välkomnar barndöpta troende som medlemmar efter samtal och på "bekännelse om tro". Ekumeniska processer gör också att kravet på troendedop blir mindre strikt. Pingstpastorn Sigvard Svärd har varnat för en utveckling som, enligt honom, innebär en avveckling av troendedopet och utgör ett svek mot baptiströrelsens pionjärer. Han menar att baptismen kan komma att suddas bort som ett begrepp i Sverige när man prioriterar samgåenden och samverkan med andra samfund.[23]

Den internationella baptismen[redigera | redigera wikitext]

Baptistpastorn Martin Luther King under ett tal i Washington

Baptismen är en global rörelse, Baptisternas Världsallians har 36 miljoner döpta medlemmar spridda över världen.[24] Det finns också baptistiska rörelser som inte är anslutna till Baptisternas världsallians, däribland Southern Baptist Convention med 16 miljoner medlemmar.[25] Räknar man med barn och ungdomar blir antalet kanske det dubbla och baptismen blir därmed i storlek jämförbar med Reformerta kyrkornas världsallians, WARC, som samlar mer än 75 miljoner reformerta kristna,[26] Anglikanska kyrkan med 77 miljoner medlemmar,[27] och med Lutherska världsförbundet 68,6 miljoner lutherska kristna.[28]

Baptiströrelsen har kämpat, och kämpar, i olika samhällsfrågor som religionsfrihet, rättvisa och medborgerliga rättigheter. Ett exempel är mottagaren av 1964 års Nobels fredspris, amerikanen Martin Luther King som var svart medborgarrättsledare och baptistpastor. Humanitära frågor är viktiga och Europeiska Baptistfederationen gör bland annat en insats i arbetet mot trafficking.[29][30]

Bland baptistiska samfund finns:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Baptisterna, 1904–1926.
  1. ^ Gunnar Westin (1955). Den kristna friförsamlingen genom tiderna - Martyrer och frihetskämpar Westerbergs. sid 201
  2. ^ Alister McGrath (2007). Kristen tro Libris förlag, sid 238
  3. ^ Roger Hayden (2007). English Baptist History and Heritage Baptist Union of Britain. Sid 10
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 41 
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 41 
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 41-42 
  7. ^ Gunnar Westin (1955). Den kristna friförsamlingen genom tiderna- Martyrer och frihetskämpar Westerbergs, sid 294.
  8. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 41-42 
  9. ^ H. C. Vedder (1907). A short History of the Baptists. Ch. 25: Baptists in other countries
  10. ^ Magnus Lindvall Föredrag 'ANDERS WIBERG VÄCKELSEMAN OCH SAMFUNDSLEDARE' hämtad 23 juli 2009
  11. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 42 
  12. ^ Gunnar Westin (1955). Den kristna friförsamlingen genom tiderna - Martyrer och frihetskämpar Westerbergs. Sid. 295
  13. ^ Gunnar Westin (1955). Den kristna friförsamlingen genom tiderna- Martyrer och frihetskämpar Westerbergs. Sid. 295, 364
  14. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 42 
  15. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 43 
  16. ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 43 
  17. ^ Herschel H. Hobbs: What Baptists Believe Broadman Press (1964). Sid 84
  18. ^ Tom Nettles (Sommaren 2005). ”Interview on the Second London Confession of 1689”. Founders Journal. http://www.founders.org/journal/fj61/article2.html. 
  19. ^ The Reformed Baptist Theological Review / Confession hämtad 4 augusti 2009
  20. ^ [a b] Europeiska Baptistfederationen Statement of Identity hämtad 9 juli 2008.
  21. ^ EVANGELISKA FRIKYRKANS TRO OCH SJÄLVFÖRSTÅELSE, Örebro 2007-11-14 hämtad 4 september 2009
  22. ^ Per-Magnus Selinder (red.) Anders Svensson Karin Wiborn: Gemensam framtid? – en rastplats för eftertanke på vandringen med Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan Samarbetsrådet mellan Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan (2008).
  23. ^ Sigvard Svärd: Det bibliska dopet sviks Debattartikel i Världen idag, 9 september 2009.
  24. ^ Baptist World Alliance i - About BWA hämtad 16 juli 2008.
  25. ^ ”Denominational Profile Association of Religion Data Archives”. http://www.thearda.com/Denoms/D_1087.asp. Läst 18 juni 2009. 
  26. ^ Reformerta Världsalliansens webbplats hämtad 7 juli 2008.
  27. ^ Anders Gustafsson (16 juli 2008). ””Kyrkor i hela världen hotas av oenighet””. Dagen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155604. 
  28. ^ Lutherska världsförbundets webbplats hämtad 7 juli 2008.
  29. ^ Svenska Baptisternas Kvinnoförbund - Antitrafficking hämtad 10 juli 2008.
  30. ^ EBF - European Baptists Intensify their Struggle Against Human Trafficking hämtad 10 juli 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]