Barberaren i Sevilla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Figaro
För pjäsen av Pierre Beaumarchais, se Barberaren i Sevilla (pjäs).

Barberaren i Sevilla (italienska: Il barbiere di Siviglia) är en italiensk komisk opera (melodrama buffo) i två akter med musik av Gioacchino Rossini. Libretto av Cesare Sterbini efter Pierre Beaumarchaisursprungstext om den sevillanske frisören Figaro, som vid 1700-talets mitt får anställning i greven Almavivas hushåll.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rossini började komponera operan i januari 1816. Han sägs ha fullbordat det 600 sidors partituret på endast nitton dagar. Operan hade urpremiär på Teatro Argentina i Rom den 20 februari 1816 med tonsättaren själv som dirigent. Första kvällen blev ett fiasko, men sedan kom framgångarna.

Den ansågs till en böjran som en pietetslös omarbetning av Giovanni Paisiellos opera baserad på samma teaterstycke, men kom efterhand att erkännas som överlägsen Paisiellos version.[1]

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 26 oktober 1825 och iscensattes åter med premiär den 7 november 1931, den 5 oktober 1943 och den 25 januari 1958.[2]

Den sattes upp på Folkoperan med premiär den 10 februari 1989.[3] samt på Göteborgsoperan med premiär den 7 oktober 2000 och den 16 september 2007.[4]

Operan har sin fortsättning i Mozarts Figaros bröllop.

Originalpartituret med Rossinis handskrift finns i Kungliga musikkonservatoriets bibliotek i Köpenhamn.[5]

Roller[redigera | redigera wikitext]

  • Greve Almaviva (tenor)
  • Doktor Bartolo, läkare, Rosinas förmyndare (bas)
  • Rosina, hans myndling, (sopran)
  • Basilio, Rosinas musiklärare (bas)
  • Figaro, barberare i Sevilla, (baryton)
  • Berta (Marcellina), Rosinas guvernant (sopran)
  • Fiorello, Almavivas betjänt (baryton)
  • Ambrosio, Bartolos tjänare (talroll)
  • En officer (tenor)
  • En notarie (talroll)
  • Notarien (stum roll)

Musikanter och vaktmanskap.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas i Sevilla omkring 1750.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Pierre Augustin Caron de Beaumarchais

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Rossini, Gioacchino; Beaumarchais, Pierre Augustin Caron de; Sterbini, Cesare (1996). Barberaren i Sevilla: opera buffa i två akter. Malmö: Malmö Musikteater. Libris 11632310 
  • Rossini, Gioachino; Zilliacus, Lasse; Sterbini, Cesare; Beaumarchais, Pierre Augustin Caron de (1998). Barberaren i Sevilla eller Den fåfänga försiktigheten. Operans textböcker, 0282-0420 ; 44. Stockholm: Operan. Libris 2874503 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 58 
  2. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  3. ^ Folkoperan
  4. ^ GöteborgsOperan
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 58 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. [41]-48. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 
  • Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst. sid. [89]-110. Libris 1804542 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 2. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [27]-48. Libris 420181