Bardisan
Bardisan (äldre partisan[1]), även knävelspjut,[2] var en typ av stångvapen med en mer eller mindre utdragen spets, på svenska bardisaner nedtill tillplattad och tveeggad försedd med två uppåtsvängda sidovingar.[3]
Bardisanen antas ha utvecklats ur jaktspjut och är först känd i 1400-talets Italien. Till Sverige antas bardisanen ha införts under Gustav Vasas regering. Den blev snart populär som paradvapen, och fick efterhand en mer dekorativ än praktisk funktion. Under 1600-talet blev bardisanen distinktionstecken för officerare och underofficerare vid Svenska armén. Under 1700-talet upplöstes de tidigare formerna och vapnet kom att leva vidare under namnen sponton och korsgevär.[4]
Spontonen togs ur bruk i Sverige 1791 och i Preussen 1807.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Partisan”. SAOB. http://www.saob.se/artikel/?unik=P_0211-0302.CxS2&pz=3. Läst 7 april 2017.
- ^ Statens historiska museer
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 73
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Bardisan)