Barkborrar

	Barkborrar
	Larv, puppa och vuxen individ av granbarkborre Ips typographus
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Skalbaggar; Coleoptera
Underordning	Allätarbaggar; Polyphaga
Familj	Vivlar; Curculionidae
Underfamilj	Barkborrar; Scolytinae
Vetenskapligt namn
	§ Scolytinae
Auktor	Latreille, 1807
Släkten
	Se text
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Barkborrar (Scolytinae) är en underfamilj som tillhör ordningen skalbaggar. Ibland anses barkborrarna i stället vara en egen familj, och då används det vetenskapliga namnet Scolytidae.^[1] Det finns runt 6 000 arter av barkborrar i världen.

Den absoluta merparten av arterna använder träd som värd för sina larver, och olika arter specialierar sig vanligen på olika arter av träd.

Flera arter anses som svåra skadeinsekter på skogen. Larverna lever i allmänhet mellan barken och veden, men några arter gör gångar djupt in i veden. Typiskt för barkborrarna är deras speciella gångsystem under barken. Dessa är olika för olika arter, men i allmänhet uppvisas två slags gångar – dels "modergångar", gjorda av den äggläggande honan, dels från dessa utstrålande "larvgångar".

I Sverige finns det över 80 barkborrearter, de flesta är inte längre än tre millimeter.^[2] De gnager gångar i den perifera (ytliga) veden främst i döende träd, timmerstockar eller stubbar, men några arter kan även slå sig ner i friska träd.^[2]

Granbarkborren är en av de för det svenska skogsbruket skadligaste insekterna Om angreppen är omfattande kan den döda stående gran, bland annat då den för med sig blånadssvampar som infekterar veden. Granbarkborren svärmar på försommaren, under maj-juni.

Sveriges största barkborre är jättebastborren, som kan bli upp till nio millimeter lång. Dess larver håller till i en gemensam håla i barken på friska granar. På barken uppstår då en klump bestående av kåda och exkrementer och med en öppning genom barken.^[2]