Barkbröd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rostning av innerbarken från tall över öppen eld.

Barkbröd var en förr under missväxtår och hungersnöd i bland annat Nordens fattigare trakter ofta bakad brödsort, som vanligen bestod av en blandning av barkmjöl av tall, men även av björk, alm, lind med flera, samt råg- och/eller vetemjöl. I vissa trakter blandades bark i mjölet även under helt normala skördebetingelser.

Ännu vid 1900-talets början förekom någon gång barkbröd i Finland och Norrbotten. I dag finns barkmjöl att köpa i en del hälsokostbutiker.

Det är inte den yttre barken som används, utan ett tunt skikt (floem) som finns mellan veden och ytterbarken. Smaken är kraftigt besk. Man skördar barken på våren då saven stiger och det släpper lätt, därefter torkar man den och sedan rostar över eld tills den blir skör och möjlig att finfördela och sikta till ett mjöl.

Barkmjöl har även använts till gröt; "Barkmjöl användes även till gröt. Man kokade först välling av rågmjöl och redde sedan av med barkmjöl."[1]

Samerna blandade barkmjöl i soppor och grytor och fick därigenom både energi och C-vitamin. De skördade bark från levande tallar, vilket kan ses i de spår som brukar kallas för samiska barktäkter. I Sverige har man funnit en barktäkt som är 3 000 år gammal, men man tror bruket är betydligt äldre än så.[2]. Man har funnit barktäkter liknande de man funnit i Sverige på tallar även i norra Sibirien, i USA och Kanada.[2].

Eneriginnehållet i mjöl av tallbark är 82 kcal/100g.[3]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Uppteckningar gällande Nödåren", Augusta Karlsson f 1856 berättar
  2. ^ [a b] Forskning & Framsteg, Bark - nyttigt och gott!, ur nr 5/2007 [1]
  3. ^ "Vildmarksteknik del 2" av Nalle Corander, ISBN 952-90-5837-3. Kaptitlet om barkbröd- och mjöl på webben.