Barry Goldwater

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Barry Goldwater


Ämbetsperiod
3 januari 1969–3 januari 1987
Företrädare Carl Hayden
Efterträdare John McCain
Ämbetsperiod
3 januari 1953–3 januari 1965
Företrädare Ernest McFarland
Efterträdare Paul Fannin

Född 2 januari 1909
Phoenix, Arizona
Död 29 maj 1998 (89 år)
Paradise Valley, Arizona
Politiskt parti Republikanska partiet
Maka Margaret Johnson (1934–1985)
Susan Shaffer Wechsler (1992–1998)
Barn Joanne Goldwater
Barry Goldwater, Jr.
Michael Goldwater
Peggy Goldwater
Alma mater University of Arizona
Yrke Affärsman, reservofficer
Militärtjänst
Försvarsgren US Army Air Forces
USA:s flygvapen
Grad Överstelöjtnant
Generalmajor
Slag/Krig Andra världskriget
Koreakriget

Barry Morris Goldwater, född 2 januari 1909 i Phoenix, Arizona, död 29 maj 1998 i Paradise Valley, Arizona, var en amerikansk republikansk politiker, mest känd som Lyndon B Johnsons motståndare i amerikanska presidentvalet 1964.

I valet 1964 vann Goldwater bara sex delstater (främst i den, tidigare solitt demokratiska djupa södern) och fick endast 36 procent av väljarrösterna, vilket gör valet av Johnson till en av de största jordskredssegrarna i amerikansk politisk historia.

Han adopterades såsom konservatismens ledare i USA av republikanska gräsrötter, som var trötta på så kallade Rockefeller-republikaner, speciellt efter att han släppt sin bok Conscience of a Conservative, i vilket han pläderade för snarast klassiskt liberala och antifederalistiska idéer och förespråkade en mycket begränsad federal statsmakt och även kritiserade medborgarrättsrörelsen, som republikanerna tidigare förknippats med som banérförare snarare än motståndare, dock på moralistisk grund snarare än ideologisk. Goldwater såg i en växande central statsmakt en möjlig totalitär regim, om den gavs friheten att desegrera enskilda delstater och näringsidkare efter behag. Till skillnad från andra desegregationsmotståndare som Robert Byrd, Strom Thurmond och Theodore Bilbo betraktas han inte som rasist eller segregationsförespråkare, utan snarare en stark skeptiker till ökat federalt inflytande, vilket han angav som ursäkt när han 1964 röstade emot Civil Rights Act. Goldwater ville inte från början bli presidentkandidat utan tvingades snarast ut på banan av konservativa gräsrötter och partistrateger.[1] Hans goda opinionssiffror vände dock efter mordet på John F. Kennedy (som Barry Goldwater hade stor respekt för), då USA gick ifrån att söka förnyelse till att söka efter stabilitet.

President Johnson drev en mycket negativ kampanj för att vinna valet och utmålade Goldwater som en krigshetsare som skulle föra USA djupare in i konflikten i Vietnam. En ännu ihågkommen reklamfilm för Johnson visar en flicka, sittande på en blomsteräng, medan nedräkningen i en atombombssilo hörs i bakgrunden. Filmen slutar med detonationen av en kärnladdning. Filmen anspelade på ett skämt yttrat av Goldwater, där denne uttalade sin lust att ”kasta in en atombomb på herrtoaletten i Kreml” – ett skämt som var mycket vanligt förekommande i konservativa kretsar.

Numera hyllas Goldwater ofta av liberalkonservativa politiker, inte minst i Europa för att alltid hållit på sina konservativa, eller snarare libertarianska principer; bland annat var han en ihärdig försvarare av fri abort och kritiserade införandet av Don't ask, don't tell, som förbehöll armén rätten att avskeda öppet homosexuella på grund av deras sexuella läggning. Under debatten som följde Don't ask, don't tell fällde Goldwater de sedermera bevingade (och under senatsdebatten innan policyn avskaffades 2010 citerade) orden;

You don't have to be straight to fight for your country.

You just have to shoot straight.

Han var en inte oäven talare. Vid sitt tal inför Republikanernas presidentkonvent 1964, vari han accepterade partiets nominering till presidentposten, yttrade han bland annat följande:

I would remind you that extremism in the defense of liberty is no vice.

And let me remind you also that moderation in the pursuit of justice is no virtue.

Ronald Reagan och Barry Goldwater dekorerar general Jimmy Doolittles axelklaffar.

Presidentvalet 1964, i efterdyningarna av Kennedymordet, blev ett katastrofval för Republikanerna. Partiet började dock återhämta sig snart och redan i valet till Representanthuset 1966 erhöll partiet 47 nya mandat. Under åren som följde noterade partiet ytterligare framgångar, såsom Goldwaters inval i Senaten 1968 och Richard Nixons val till president samma år. Under 1970-talet stärktes den konservativa flygeln inom partiet med Goldwater som banerförare. När Ronald Reagan 1980 vann presidentvalet kommenterades denna händelse av den konservative kolumnisten George Will:

It took 16 years to count the votes, and Goldwater won.

Detta sammanföll dock med ökade religiösa intrång i de politiska organisationerna, särskilt republikanska partiet, och till skillnad från Goldwater var Reagan värdekonservativ i flera frågor, bland annat om abort. Goldwater varnade åtskilliga gånger för att han skulle sluta med politik om republikanerna, i hans ögon, skulle omvandlas till en "religiös organisation".

Goldwater var senator ifrån Arizona under åren 19531965 och 19691987. I valet 1964 ställde han upp som presidentkandidat och kandiderade då inte till Senaten. 1987 gick han i pension och ersattes av åsiktsfränden John McCain, som senare ställde upp i Republikanernas nomineringsprocess till presidentvalet 2000 och var detta partis presidentkandidat i valet 2008.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Judis, John B. Barry Goldwater's Curious Campaign. Alicia Patterson Foundation. Läst 20 mars 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Barry Goldwater.