Bartholomæus Deichman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bartholomæus Deichman.

Bartolomæus Deichman, född den 5 februari 1671 i Köpenhamn, död den 17 april 1731, var en dansk-norsk biskop, far till Carl Deichman.

Deichman blev 1693 fältpräst och tjänstgjorde i tre år vid de danska hjälptrupperna i Nederländerna samt följde 1696-99 som hovpredikant Kristian V:s yngre son på en europeisk resa. År 1700 blev han biskop i Viborg och flyttades 1713 till Kristiania.

I Norge fick han stort inflytande på både världsliga och kyrkliga angelägenheter; han hade säkert administrativ duglighet, men ansågs världslig till sinnelaget samt egennyttig och självrådig. Han åstadkom förbättringar i lagstiftningen rörande sågverken och trävaruhandeln samt genomförde försäljningen av kyrkorna.

Deichman stod högt i ynnest hos kung Fredrik IV och särskilt hos hans drottning Anna Sophie Reventlow. Upprättandet av geheimekommissionen 1724-26 mot bestickliga ämbetsmän berodde på hans initiativ; han blev själv dess ordförande och missbrukade sin ställning till att förfölja personliga ovänner.

År 1724 erhöll han den för en biskop egendomliga titeln konferensråd. Strax efter Kristian VI:s tronbestigning blev han avsatt från sitt ämbete, och en sträng undersökning börjades mot honom, sannolikt utan rättmätig orsak. Deichmann dog av grämelse, innan undersökningen avslutats.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bartholomeus Deichmann, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]