Basala ganglierna
Basala ganglierna (lat. nuclei basales) är ett område i storhjärnan, under hjärnbarken. Det består av tre strukturer lokaliserade till de två stora hemisfärerna centralt i hjärnan. Basala ganglierna är bl.a. involverade i verkställandet av frivilliga rörelser.
De strukturer som räknas till de basala ganglierna är:[källa behövs]
- Substantia nigra, den svarta kärnan, som innehåller dopaminproducerande nervceller.
- Globus pallidus, den inre, bleka kärnan.
- Striatum, som bland annat innehåller:
- Den yttre skalkärnan, putamen
- Svanskärnan, nucleus caudatus
- Accumbenskärnan, nucleus accumbens. [1]
[redigera] Funktion
Basala ganglierna har en viktig funktion vid regleringen av våra rörelser och tar emot signalflöde från hjärnbarken, bearbetar detta för att sedan sända det vidare till talamus och därifrån åter till hjärnbarken. Området fungerar därigenom som ett återkopplingssystem och ser till att en rörelse blir jämn och välkoordinerad. Basala ganglierna har också en filtreringsfunktion som gör att rörelseimpulser som inte når tröskelvärdet för initiering sorteras bort. Denna sorteringsmekanism fungerar inte vid Huntingtons sjukdom, varvid ett överflöd av rörelser uppstår.
När rörelse ska initieras tar striatum emot en signal från hjärnbarken, är signalen tillräckligt stark kommer den leda till att striatum skickar en inhiberande signal till globus pallidus externa (GPe), som i normalfallet står med en tonisk inhibition på rörelsemönstergeneratorer i ryggmärgen. När en specifik signal från GPe hämmas så kommer alltså detta leda till en specifik rörelse. Hämningen av GPe sker alltså efter aktivering av striatum från hjärnbarken.
Striatum består till stor del (upp till 95%) av så kallade medium spiny neurons, vilka karakteriseras av att de är GABAerga samt har en hög depolariseringtröskel/låg vilopotential. För att få en cortikal signal att aktivera dessa behövs ofta en additionell modul, som består av dopaminerg stimulering.
[redigera] Sjukdomar
Parkinson och Huntingtons sjukdom orsakas av att nervceller i Substantia nigra respektive Corpus striatum bryts ner, vilket leder till de typiska symptomen vid dessa sjukdomar.
[redigera] Källor