Baseballigan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Basebolligan)
Hoppa till: navigering, sök

Baseballigan (även Norrmalmsligan) är öknamnet på en grupp polismän inom Stockholmspolisens vaktdistrikt 1 på Norrmalm som i början av 1980-talet anklagades för att använda övervåld och trakasserier i sin tjänsteutövning. Namnet kommer av att poliserna i fråga föredrog att uppträda i civila kläder med baseballkeps som huvudbonad, istället för uniform.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Stockholms länspolismästare Hans Holmér hade 1982 inrättat fyra gatuvåldsgrupper för att komma tillrätta med det ökande gatuvåldet i centrala Stockholm. Ingen speciell utbildning behövdes för att tjänstgöra förutom de grundläggande kraven för en polis och upp till åtta personer ingick i varje grupp (annars skulle föraren varit tvungen att inneha busskörkort - D-körkort - för att framföra piketen lagligt).

Inom vaktdistrikt 1 (VD 1) (vilket innefattar, grovt uttryckt: Stockholms city, Norrmalm och Vasastan, ofta sammanfattat som ”Norrmalmspolisen”) inrättades två gatuvåldsgrupper, med poliser ur Norrmalmspolisens ”C-tur” respektive ”G-tur”. Den senare av dessa kom via massmedia kom att få öknamnet "baseballigan" efter att ha utmärkt sig genom kontroversiella metoder. Kritik från allmänhet och kollegor handlade om att gruppen använde bryska metoder och missbrukade möjligheten att använda civila kläder vid omhändertaganden. Grupperna påbörjade sitt arbete i mars 1982 och upplöstes formellt vid årsskiftet 1982/1983, men polismännen i G-turens GVG kom dock i stor utsträckning att fortsätta tjänstgöra tillsammans som s.k. områdespoliser. De fortsatte därvid med huvudsakligen GVG-verksamhet, dvs. samma verksamhet som tidigare, men bokfördes som områdespoliser.[1]

De polismän som deltog i den omstridda gatuvåldsgruppen kom även efteråt att vanligen arbeta tillsammans som områdespoliser.[2]

Kopplingar finns mellan medlemmar i baseballigan och det så kallade polisspåret i utredningen om Palmemordet. .[3] En av poliserna vid ingripandet som ledde till Osmo Vallos död hade också arbetat i en av piketerna inom Norrmalmspolisen vid den aktuella tiden.[4][5]

Machnowfallet[redigera | redigera wikitext]

Den 28 juni 1982 omhändertogs en 39-åring, Rolf Machnow, på grund av berusning vid Sergels torg i Stockholm. Machnow fördes till ett omhändertaganderum på T-centralen. Under uppehållet i rummet bedömdes Machnows tillstånd vara sådant att ambulans tillkallades. Efter att han hade körts till Sabbatsbergs sjukhus i ambulans konstaterades klockan 18.15 att Machnow avlidit. De två polismän som närvarade i rummet uppgav att Machnow själv tillfogat sig sina skador genom att ramla och slå i huvudet. Förundersökningen mot de två polismännen lades ned 1983. Både Polisstyrelsen och Arbetsdomstolen beslutade att inte göra de två polismännen ansvariga för dödsfallet.[6]

Machnows syster medverkade samma år i SVT-programmet Mitt i Strömmen och namngav där de båda poliserna. De stämde senare den ansvarige utgivaren för programmet och tilldömdes skadestånd.

Skeppsholmenfallet[redigera | redigera wikitext]

Efter att gatuvåldsgrupperna upplösts fortsatte polismännen ur den omstridda gatuvåldsgruppen att patrullera som områdespoliser. I oktober 1983 hade sex av dessa polismän patrullerat med en piketbuss och därvid plockat upp en man och satt på denne handbojor, trots att han varken var gripen eller omhändertagen. Mannen hävdade senare att han misshandlades i bussen, något som polismännen förnekade. Poliserna förnekade också att handbojor använts. Mannen kördes till en plats längst ut på Skeppsholmen där han lämnades. Den polis som i praktiken förde befälet samt den som körde piketbussen dömdes av Högsta domstolen till 100 dagsböter vardera för olaga tvång. En av de polismän som misstänktes i samband med Machnowfallet var även åtalad vad gäller detta men det åtalet ogillades.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SOU 1999:88, s. 279-280
  2. ^ SOU 1999:88, s. 281
  3. ^ SOU 1999:88, del 2
  4. ^ Lundh, Michael. Sveriges Lika Lag. 2004.
  5. ^ ”Basebolligan”. SVT.se. Arkiverad från originalet den 22 februari 2011. http://web.archive.org/web/20110222140225/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=58360&a=896490&printerfriendly=true. Läst 21 mars 2013. 
  6. ^ SOU 1999:88, s. 283-285
  7. ^ SOU 1999:88, s. 286-287

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]