Bastion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bastionsförsvar med två olika typer av bastioner: Solid bastion (1), Ihålig bastion (2), Apparell (3), Flank (5), Fas, Face (7), Bastionsspets (point)(8), Kurtin (9)
Karta över Köpenhamns kastell, där 10, 12, 14, 17 och 19 är bastioner.

Bastion är ett spetsigt försvarsverk som är en framskjuten del av fästningsvallen på äldre befästningar. Bastionen var fästningsverkets viktigaste anläggning, varifrån huvudförsvaret utvecklades genom flankerande eld framför vallarna.[1]
Till en början hade man anlagt så kallade bastejer, i Sverige även kallade pastejer, postejer eller rundlar, som var halvrunda, bakåt rätliniga försvarstorn och som ersatte de medeltida, trånga ringmurstornen.
Bastejerna utvecklades till bastioner vilka byggdes med rätlinjiga sidor (faser) med framskjutande spets, rymmande hundratalet soldater och kanoner.[1] Inåt var de öppna och förenade med varandra med en vanlig rak befästningslinje som kallades kurtin. Bastionens närmast kurtinen belägna delar kallas flanker, och kan vara insvängda (orilloner), för att skydda de kanoner som från flanken beskjuter de anfallande trupperna framför kurtinen och den bredvidliggande bastionens fas.
Två halva bastioner jämte den mellanliggande kurtinen kallas för en bastionerad front. Det på bastionen uppställda artilleriet och andra eldvapen kunde därigenom beskjuta terrängen framför fästningens huvudvall, kurtinen.

Bastionssystemet utvecklades under 1500-talet och nådde sin fulländning och var allmänt använt på 1600-talet. Den internationellt främste företrädaren för bastionsbefästningen var den berömde franske fortifikationsingenjören Sébastien Le Prestre de Vauban. De första fullt utvecklade bastionsbefästningarna i Sverige anlades av Johan III på 1580-talet vid Borgholms slott och Kalmar stads stadsvallar. De första bastionerna i Sverige konstruerades dock vid Uppsala slott, där byggnationen inleddes 1549[2]

Ett fint exempel på en bastion finns i Kalmar som tidigare var en fästningsstad. Den moderna stadsplanen visar tydligt bastionens uppbyggnadsstruktur.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Warfvinge sid 31
  2. ^ Henrik von Cöllen, Anders Larsson Målare och Påvel Schütz i Uppsala, Nils Sundquist

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Henrik Warfvinge: Skansen Kronan - Vägledning genom de militärhistoriska samlingarna. Göteborg 1991
  • Bastion i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  • Svenska folket genom tiderna Redigerad av Ewert Wrangel, Bd 4.

Se även[redigera | redigera wikitext]