Bastu

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Interiören i en modern bastu.

En bastu (av badstuga) eller kölna är ett till hög temperatur uppvärmt rum eller mindre byggnad som används för bad. Traditionellt har bastun även använts för torkning av malt, säd och lin, och för torkning och rökning av fisk och kött.[1] Med modernt bastubad brukar finsk ångbastu - Sauna eller "finsk bastu" främst avses.

Bastubad var vida utbrett i Mellan- och Nordeuropa under medeltiden. Under den tiden var det vanligt med offentliga bastuinrättningar i städerna. De förbjöds oftast senare under 1500- och 1600-talet.[1]

Hos allmogen i Sverige användes bastun endast undantagsvis för bad, och då främst till julbadet, som inte var något ångbad. I stället användes bastun främst för torkning av lin (främst i södra Sverige), säd (mest i norra Sverige) eller malt i samband med ölbryggning. I Östsverige användes bastun som rök.[1]

Bastubad[redigera | redigera wikitext]

Bastubad innebär att de som badar sitter i den uppvärmda bastun tills de börjar svettas och därigenom öppnar porerna. Under badets gång kan luftfuktigheten ökas genom att man kastar en skopa vatten på bastuaggregatet (torrbastu). I ångbastu åstadkoms förändringar i luftfuktighet och temperatur genom att ånga hettas upp till önskad temperatur.

Bastubadet följs ofta av snabb nedkylning i vatten. Snabb nedkylning förseglar värmen i kroppen och man kan därefter vistas i kyla längre. I den finska traditionen ingår också att man stimulerar blodcirkulationen genom att slå sig själv och varandra med färskt björkris i form av en ruska som legat i en hink med vatten.

Torr och fuktig bastu[redigera | redigera wikitext]

Bastun har, utan några tillägg, normalt en ganska torr luft. Våtbastun har, som namnet antyder, en högre luftfuktighet och bastubadaren föredrar då ofta en lägre värme eftersom fuktig luft upplevs varmare än torr. I våtbastun brukar det finnas en plåtränna i anslutning till aggregatet så att vattnet i rännan värms upp av stenarna. Även om det inte finns någon ränna kan bastun tillfälligt göras till de våtbastu om badaren tar skopan och slänger vatten på träväggarna och taket runt bastuaggregatet.

Finsk bastu[redigera | redigera wikitext]

Bastubad (saunominen) har en lång tradition i Finland, och "sauna" (bastu) är det finska språkets största lånord i andra språk. Även vepser, kareler, ester, vissa av Nordamerikas indiansstammar och turkar har varit flitiga bastubadare. Förr, innan sjukhusen blev vanliga (och även långt efter det) var det i bastun som livet började och slutade. Barnen föddes i bastun, och här tvättades även de döda. Bastun var den renaste platsen i hemmet.

I en finsk bastu för allmänt bruk ligger temperaturen i regel mellan 60 och 100 grader Celsius, då man badar privat oftast mellan 70 och 110 grader. När man kastar vatten på stenarna på värmekällan ("kastar bad", på finska heittää löylyä) uppstår ånga. Man använder sig även av björkris som binds ihop till en ruska ("bastukvast", finska vihta). Bastukvasten ska ligga i blöt en liten stund i varmt vatten innan den används. Man kan även värma den på bastuaggregatets stenar vilket sprider en behaglig doft. Med den varma blötlagda bastukvasten slår man sig själv eller andra bastubadare. Ruskan kan doppas i varmt vatten ibland så att den inte klibbar fast på kroppen lika lätt. "Klatschandet" fungerar som massage och stimulerar blodcirkulationen. Vanligen badar man i några omgångar och svalkar sig däremellan ett tag utomhus, eventuellt genom dopp, simtur eller till och med genom att rulla sig i snö.

Enligt finsk tradition plockas den första björkruskan på midsommardagen. Denna tidpunkt var lämplig när bönder hade ledig tid mellan sådd och skörd. Ur kvalitetssynpunkt bör basturuskan dock göras först när löven vuxit färdigt för att hålla längre. Juli–augusti är den bästa perioden för att göra en. Basturuskan kan bindas strax innan bastubadandet eller förvaras torkad eller infryst långa tider så att den kan användas vid annan tid på året.

I finsk bastu kan man även använda oljor. Det är populärt att ställa en burk tjära på laven. Även schampo av tjära är populärt efter bastubadandet.

Tidigare var allmänna bastur vanliga i städerna. Numera förekommer sådana närmast i simhallar, som alltid har bastu. Också de för fastigheter gemensamma bastuna har blivit ovanligare, då nästan alla nya lägenheter förses med egen bastu.

Rökbastu[redigera | redigera wikitext]

Rökbastun (på finska savusauna) saknar skorsten och värms upp av en förhållandevis stor vedeldad bastuugn som eldas flera timmar i förväg varefter röken vädras ut. Rökbastun är den ursprungligaste bastukonstruktionen.

Aufguss[redigera | redigera wikitext]

Aufguss är en tysk bastukultur som letat sig in i Sverige under senare tid. Ordet betyder ungefär "hälla på" och tillvägagångssättet liknar det i en vanlig bastu, med den skillnaden att man i en Aufguss har en bastuvärd som använder en handduk för att vifta ner värmen och sprida doften av de olika aromer som används. En vanlig sittning brukar vara mellan 5–15 minuter och har ofta olika teman. Mjukgörande honung, eller peelande salt är inte ovanliga produkter som används för att uppnå diverse effekter..[2][3]

Bastu i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tre typer av bastu har förekommit i Sverige, dels envåningsbastun med en ugn utan rökgång murad på golvet med uppbyggda lavar runtom, dels tvåvåningsbastun, med ugnen placerad i bottenvåningen och lavarna på övervåningen, samt loftbastun, vanlig främst på Gotland där eldstaden var placerad i bottenvåningen av smedjan/brygghuset och sedan via en rökgång ledde upp röken i en murad låda uppe på loftet. I lådan placerades de material som skulle torkas.[1]

Bastuns benämning har varierat med hur den använts. Ordet bastu har förekommit i hela Sverige, utom i södra Skåne, Bohuslän, Dalsland samt större delen av Västergötland. I Skåne kallades den istället vanligen brydestuga. Benämningen malttorka förekom i Skåne samt delar av Halland, Blekinge och Småland. I Södermanland kallades den pörte, i Närke, Västmanland och Dalarna torkstuga, samt i Västsverige kölna.[1]

Ångbad, så kallad "finsk bastu" har i äldre tid varit sällsynt i Sverige, men har förekommit i finnbygderna i Dalarna. Under 1900-talet har den finska bastutraditionen fått fäste även i Sverige.[1]

Byggnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Bastur kan vara fristående byggnader men ingår ofta i en annan byggnad.

Fristående[redigera | redigera wikitext]

  • rökbastu (saknar skorsten, värms upp av en förhållandevis stor vedeldad bastuugn som eldas flera timmar i förväg varefter röken vädras ut)
  • "vanlig" vedeldad bastu (har skorsten, värms upp av ett vedeldat bastuaggregat som eldas cirka en timme i förväg samt även – beroende på typ – under badandets gång)
  • elbastu (värms av ett eldrivet bastuaggregat)

Inbyggda[redigera | redigera wikitext]

  • "lägenhetsbastu" är oftast ett rum i anslutning till lägenhetens dusch/badrum, värms oftast upp av ett eldrivet bastuaggregat
  • för fastigheten gemensam bastu, ofta i källarvåningen, oftast med eldrivet bastuaggregat
  • bastu i anslutning till offentliga bad, oftast med eldrivet bastuaggregat

Det har forskats relativt lite kring bastu och bastubadning i Sverige, men i Finland finns en hel del dokumentation om hur man bygger en bastu på ett bra och fuktsäkert sätt. Ett exempel är de finska RT-korten RT 91-10468 Konstruktion, RT 91-10440 Inredning och RT 91-10480 Ventilation. Dessa finns samlade i en engelsk översättning i boken "Finnish Sauna. Design, Construction and Maintenance" (ISBN 951-682-318-1). Även på webben finns en hel del publicerat [4] [5].

Uppvärmningssätt[redigera | redigera wikitext]

Vanligen används ved eller elektricitet.

För vedeldade bastur är ved av björk det eldningsmaterial som är mest uppskattat eftersom denna ved dels har ett högt bränslevärde, dels anses ge den mest angenäma rökdoften.

Enligt en annan skola är ved av al lämpligast, framför allt för rökbastu. Al minskar mängden befintligt sot på stenarna.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Bastubad i Bastuträsk?[redigera | redigera wikitext]

Det finns elva sjöar i Västerbottens län och tre sjöar i Norrbottens län som har namnet Bastuträsket eller en sammansättning med detta ord. Flera näraliggande byar har i sin tur fått namnet Bastuträsk.[6] I dessa norrländska ortnamn syftar ordet bastu inte i första hand på en stuga avsedd för bad utan på en enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad i samband med bland annat fiske.[7] [8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord bastu)
  2. ^ http://www.arenaskovde.se/pages/32/filer/aufgussA4.pdf
  3. ^ Aufguss - Paradiset
  4. ^ The Magic Stove - Luxurious sauna-bathing
  5. ^ "Villa Vitsippas bastu"
  6. ^ ”Kartsök och ortnamn”. Lantmäteriet. http://kso.lantmateriet.se/kartsok/kos/index.html. Läst 4 augusti 2012. 
  7. ^ Lundström, Ulf. ”Några bebyggelsenamn i Kågedalen”. Skellefteå hembygdsförening. http://lokalhistoria.skelleftea.org/kultur21.htm. Läst 4 augusti 2012. 
  8. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1993). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 1, [A-Gästg]. Höganäs: Bra böcker. sid. 60. Libris 1610871. ISBN 91-7133-187-5 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]