Bebop

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För artikeln om seriefiguren Bebop från Teenage Mutant Ninja Turtles, se Bebop och Rocksteady.
Bebop
Stilursprung Swing - Kansas City jazz
Kulturella ursprung 1940-talet,USA
Typiska instrument Saxofon, Trumpet, Trombon, Piano, Bas, Trummor
Genrer som skapats ur denna genre Jazz piano, Hard bop
Howard McGhee, Miles Davis, Brick Fleagle, okänd musiker i bakgrunden

Bebop, även kallad rebop eller bara bop, är en rytmisk och rapp form av jazz med ursprung på 1940-talet. Till tongivande musiker hör bland andra Charlie Parker och Dizzy Gillespie. Med bebopen slutade jazzen att, såsom under swingeran, vara dansmusik och övergick till att lämpa sig bättre för enbart lyssning. Bebop utvecklades under 1950-talet till cool jazz och hardbop.

Historik[redigera | redigera wikitext]

I och med uppkomsten av inspelningar, och således den kommersiella musikbranschen på 1920-talet började ett forum med Jazz-entusiaster formas under 1930-talet. Dessa såg jazzmusiken som en seriös amerikansk konst under förtryck av både för lite uppmärksamhet och den växande kommersiella industrin. De ville bevara den jazz de kallade äkta som de kände från 1920-talet och detta ledde till skapandet av Jazzkonstmusikvärlden, som i sin tur delades in i två grupper: traditionell jazz och modern jazz. De moderna stödde fortsatt kultivering av jazzmusiken av professionella musiker. Bebopen blev en liten revolution såväl som en evolution och tillhör den moderna jazzen.[1]

Under hösten 1941 så gick USA tillbaka till en krigsekonomi där de införde en beskattning som gjorde att det blev väldigt dyrt att sätta upp live-spelningar. Därför drevs musiker till att forma mindre grupper och uppträda på obekväma ställen, så som klubbar istället för stora arenor. Ur dessa små jamgrupper bildades bebopen.[2] De som främst har äran för att ha skapat Bebopen är altsaxofonisten Charlie Parker och trumpetaren Dizzy Gillespie.[3]

Allteftersom stilen började utformas mer och mer blev det en standardiserad sättning, oftast kvarttetter eller kvinttetter, bestående av: piano, bas, trummor, saxofon och/eller trumpet.

Trummisarna började att använda hihat och ride-cymbaler mer istället för bastrumman, vilket ledde till att basen fick stå för pulsen genom att spela nästintill uteslutande fjärdedelsnoter i form av "Walking Bass". Det här gjorde att pianisten kunde spela med ett mjukare anslag då den inte behövde hålla pulsen med vänsterhanden och inte heller ansvara för grundtonen.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Bebopen byggde ofta på samtida populärlåtar och deras ackordsföljder. Oftast innehöll kompositionerna snabba tempon och komplexa åttondelsmelodier utöver huvudmelodin. Improvisationerna byggde på ackordstoner. Det är också ifrån den här stilen som "trading fours" kommer, vilket innebär att solisterna turas om att spela 4-takters improvisationer var, ibland med varandra och ibland med trummisen. [3] Ofta användes 32-taktsform och 12-takts bluesen för att forma grunden för bebop-låtar. Ett låtexempel är Charlie "Bird" Parkers och Dizzy Gillespies ,Thrivin' on a riff (senare kom att kallad Antrophology) som bygger på ackordsföljden och melodin av I Got Rhythm.[4]


Kända namn inom bebop[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lopes Paul. The Rise of a Jazz Art World 
  2. ^ Morton Brian; Cook Richard. The Penguin Jazz Guide: The history of music in the 1001 Best Albums 
  3. ^ [a b c] ”Brief History of Bebop”. http://www.jazzquotations.com/2010/05/brief-history-of-bebop.html. Läst 3 februari 2015. 
  4. ^ Gitler Ira. The Masters of Bebop: A listener's guide