Bechdeltestet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bechdeltestet (/ˈbɛkdəl/) (engelska: Bechdel Test, Bechdel Rule) är ett test med vilken en films framställning av kvinnor kan bedömas. Bechdeltestet har sitt ursprung i populärkulturen men används numera även av skribenter i etablerade pappers- och nättidningar. Testet används ibland även på litteratur.

Ursprung och beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Alison Bechdel (2012) som 1985 myntade Mo Movie Measure, idag kanske mer känt som Bechdeltestet.

Bechdeltestet härstammar från den tecknade serien Dykes to Watch Out For av amerikanskan Alison Bechdel. Testet formulerades i serieavsnittet "The Rule" som publicerades 1985. Testet kallas på engelska även Mo Movie Measure,[1] efter seriens huvudperson Mo.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:[2]

  1. ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
  2. … som pratar med varandra
  3. … om något annat än män.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Testet har kommit att få en viss spridning både inom tryckta medier och på Internet. Bechdeltestet har sitt ursprung i populärkulturen men används numera även av skribenter i etablerade pappers- och nättidningar. Testet används ibland även på litteratur.[3][4][5][6][7][8]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2013 lanserade fyra biografer inom kedjan Folkets Hus och Parker kvalitetsmärkningen A-märkt, baserat på Bechdeltestets kriterier. VD Calle Nathanson anser att en sådan här konsumentupplysning behövs, eftersom "Idag är det en klar obalans i vilka roller män och kvinnor får på film, det måste vi ändra på."[9]

Liknande tester[redigera | redigera wikitext]

Bechdeltestet har inspirerat till andra tester som på ett liknande sätt testar om en produkt uppfyller fastställda kritierer:

  • Russotestet, för representationen av HBTQ-karaktärer.[10]
  • Finkbeinertestet, en checklista för att hjälpa journalister att undvika fördomar om kön i artiklar som handlar om kvinnor inom vetenskap.[11]
  • Chavez-Perez-testet, ett mångfaldstest för representation av invandrare, initierad av den svenske journalisten Inti Chavez Perez.[12][13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibi Van Der Zee (2009-02-27): "Is cinema just the ultimate boys' club?". Theguardian.com. Läst 12 januari 2014. (engelska)
  2. ^ Bechdeltest.com: 1. It has to have at least two [named] women in it 2. Who talk to each other 3. About something besides a man.
  3. ^ ”The Bechdel Test: Women in Film”. BBC (h2g2). 2009-01-07. http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A44922486. 
  4. ^ ”The Bechdel Test, artikel och video”. The Guardian. 2010-11-24. http://www.guardian.co.uk/science/punctuated-equilibrium/2010/nov/24/2. 
  5. ^ ”Få böcker klarar Bechdel-testet”. Svenska Dagbladet. 2011-04-16. http://www.svd.se/kultur/litteratur/fa-bocker-klarar-bechdel-testet_6095541.svd. 
  6. ^ ”Bechdeltestet”. Bokhora. http://bokhora.se/2011/bechdeltestet/. 
  7. ^ Sanna Ulfsparres recension av boken Cirkeln i nättidningen Feministiskt Perspektiv 2011-05-20 [1]
  8. ^ Dagens Nyheter bechdeltestar svenska succéfilmer, 2013-03-08.
  9. ^ Gunnar Bränström (2013-10-16): "Biografer A-märker film för att synliggöra kvinnor". Scenochsalong.se. Läst 12 januari 2014.
  10. ^ SVT Kultur 2014-08-21
  11. ^ Columbia Journalism Rewiew 2013-03-22
  12. ^ Andreas Nordström. "Mångfaldstest skapar debatt", Dagens Nyheter, 2 juli 2014. läst den 10 juli 2014.
  13. ^ Göteborgs Fria 2014-02-08

Källor[redigera | redigera wikitext]