Bechsteins fladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bechsteins fladdermus
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Akut hotad
Myotis bechsteini
Myotis bechsteini
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis
Art Bechsteins fladdermus
M. bechsteini
Vetenskapligt namn
§ Myotis bechsteini
Auktor Kuhl, 1817
Utbredning
Utbredningsområde (grön)
Utbredningsområde (grön)
Hitta fler artiklar om djur med

Bechsteins fladdermus (Myotis bechsteini, Kuhl 1817) är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En långörad fladdermus med en vingbredd på 24-28 cm, kroppslängd 4,3-5,5 cm och vikt mellan 7 och 13 g. Tragus (öronfliken) är omkring hälften så lång som örat. Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusgrå under.[2] [3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Bechsteins fladdermus är likt fransfladdermusen en tämligen långsam flygare, som håller sig på låga höjder mellan 1,5 och 5 m. Börjar jaga efter solnedgången. Födan består av diverse insekter.[3]

Arten påträffas i skog och andra trädbevuxna områden.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Bechsteins fladdermusen finns sällsynt från Portugal till Karpaterna med enstaka observationer i södra England och på Bornholm[4], men minskar sannolikt i antal.[2] Har i Sverige observerats endast i östra och eventuellt centrala Skåne[4].

Status[redigera | redigera wikitext]

Bechsteins fladdermus är i Sverige upptagen på Röda listan: CR (akut hotad), klassning "C2a, D". Upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 2 och 4). Globalt missgynnad ("NT")[1].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Myotis bechsteiniIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 30 januari 2009.
  2. ^ [a b] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 48, 49. ISBN 91-46-16576-2 
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 236-237. ISBN 91-1-864142-3 
  4. ^ [a b] Ingemar Ahlén (2004 eller 2008). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-05-12.