Begär

Från Wikipedia
För sexuellt begär, se Libido.
Begär
RegissörEdvin Adolphson
ProducentCarl Nelson
ManusWalter Ljungquist, Edvin Adolphson
Baserad påRomanen Begär av Hans Severinsen
SkådespelareEdvin Adolphson, Carl Deurell, Gunn Wållgren
OriginalmusikSune Waldimir, Sydney Baynes
FotografGöran Strindberg
KlippningLennart Wallén
ProduktionsbolagMonark Film AB
DistributionAB Sandrew-Bauman Film
Premiär2 september 1946
Speltid124 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Begär är en svensk film från 1946 i regi av Edvin Adolphson.[1]

Filmens förlaga var romanen Begär av den danske författaren Hans Severinsen. Manus skrevs av Walter Ljungquist och Adolphson och Carl Nelson producerade. Sune Waldimir och Sydney Baynes skrev musiken, Göran Strindberg fotade och Lennart Wallén klippte. Produktionsbolag var Monark Film AB och distributionsbolag AB Sandrew-Bauman Film. Filmen hade premiär den 2 september 1946 på biografen Palladium i Malmö och var 124 minuter lång. Den var tillåten från 15 år.[1]

Adolphson spelade även filmens huvudroll som Carsten Berg. Bland övriga medverkande fanns Carl Deurell, Gunn Wållgren och Sven Magnusson med flera. Inspelningen av filmen påbörjades den 17 januari 1946 och avslutades den 20 mars samma år. Den spelades in i Sandrewateljéerna i Stockholm.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Carsten Berg återvänder hem efter 15 år utomlands. Han hamnar i gräl med fadern, som dör av en hjärtattack. Sonen får därför överta faderns firma. Ungefär samtidigt får han dock veta att han lider av en obotlig sjukdom och kommer att dö inom några månader. Han börjar leva ett hektiskt nöjesliv och blir alltmer försupen. Han missköter firman så till den grad att den försätts i konkurs. Därtill råkar han av misstag sätta eld på firmans lager och blir själv svårt brännskadad på kuppen. På sin dödsbädd blir han förlåten av förälskelsen Ingrid. Filmen slutar med att han avlider.[1]

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmens fick negativ kritik när den utkom. Flera av recensenterna menade att Adolphson inte var någon bra regissör.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]