Belägringen av Narva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även: Slaget vid Narva
Belägringen av Narva (1704)
Del av stora nordiska kriget
ZauerveydNA Petr1UsmirDA19.jpg
Peter den store stoppar plundrande soldater efter belägringen av Narva. Målning av Nikolai Sauerweid, 1859.
Ägde rum 27 juni-9 augusti 1704
Plats Narva, nuvarande Estland
Resultat Rysk seger
Stridande
Sverige Sverige  Ryssland
Befälhavare/ledare
Sverige Henning Rudolf Horn  (tillfångatagen) Ryssland Georg Benedict Ogilvy
Ryssland Peter den store (var på plats)
Styrka
över 4500 man 45 000 man
Förluster
2700 döda
1 800 fångar
10 000 man döda

Belägringen av Narva och erövrandet av staden genomfördes av en rysk armé (45 000 man) under generalfältmarskalk Georg Benedict Ogilvys ledning och varade mellan 27 juni och 9 augusti 1704. Fästningen försvarades av en svensk garnison under general Henning Rudolf Horns kommando (över 4 500 man).

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

För att påskynda intagandet av fästningen anlände efter erövringen av Dorpat (ryska: Jurjev) självaste tsar Peter den store. Inför hans ankomst hade belägringsartilleri dragits fram till staden. Efter 9 dagars beskjutning hade ett enormt hål bildats i fästningens mur, och svenskarnas artilleri hade praktiskt taget kvästs (av 70 kanoner var det bara en som sköt). För att undvika onödig blodspillan föreslog Peter den store att garnisonen skulle lägga ner sina vapen. Horn svarade på detta meddelande genom ett fräckt brev, i vilket han påminde de belägrande om deras förra misslyckande vid Narva (1700). Detta överlägsna svar lät Peter den store läsa upp inför sin armé innan stormningen.

Intagandet[redigera | redigera wikitext]

Peter den store (1672-1725), Rysslands tsar och regent 1682-1725.

Huvudstormningen av staden, i vilken även Peter den store deltog, ägde rum den 9 augusti. Den varade endast 45 minuter, men kännetecknades av stor grymhet. Utan order om kapitulation gav sig inte svenskarna till fånga utan fortsatte att kämpa desperat. Det blev en av orsakerna till den skoningslösa slakt på fästningens försvarare som följde från de anfallandes sida. Tsar Peter ansåg att Horn var den skyldige till detta, eftersom denne inte i tid hade stoppat det meningslösa motståndet från sina soldater. För att stoppa våldet blev Peter den store tvungen att själv ingripa genom att sticka ihjäl en av sina soldater med sin värja. När han sedan visade upp sin nerblodade värja för den tillfångatagne Horn förklarade tsaren: "Se, detta blod är inte svenskt, utan ryskt. Jag stack ihjäl de egna, för att hålla tillbaka det raseri till vilket du hade drivit mina soldater."[1]

Följder[redigera | redigera wikitext]

Under stormningen förlorade ryssarna över 10 000 soldater. Svenskarna förlorade 2 700 döda och över 1 800 fångar. Åren 1701-1704 hade ryssarna rensat området kring floden Neva från svenskar, intagit Dorpat, Narva, Nöteborg (ry. Oresjek) och tagit tillbaka praktiskt taget alla områden som Ryssland hade förlorat under 1600-talet. Samtidigt började man besätta dessa områden. 1703 anlades fästningarna i Sankt Petersburg och Kronstadt, på varven vid Ladoga påbörjades skapandet av den ryska östersjöflottan.

Efter freden i Nystad (1721) blev Narva en del av det ryska imperiet. Till minnet av intagandet av Narva präglades i Ryssland en särskild medalj.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ *Nikolaj A. Sjefov, "Samyje znamenityje vojny Rossii", Moskva, förlaget Vetje, 1999, sid. 171, ISBN 5-7838-0539-4

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Nikolaj A. Sjefov, "Samyje znamenityje vojny Rossii", Moskva, förlaget Vetje, 1999. ISBN 5-7838-0539-4
  • Nikolaj A. Sjefov, "Bitvy Rossii", Moskva, förlaget AST, 2002, ISBN 5-17-010649-1
  • E.V. Tarle, "Severnaja vojna i sjvedskoje nasjestvije na Rossiju", Moskva, förlaget AST, 2002, ISBN 5-17-014249-8