Belägringen av Orléans

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Belägringen av Orleans)
Hoppa till: navigering, sök
Belägringen av Orleans
Del av Hundraårskriget
Jeanne d'Arc vid belägringen av Orléans av Jules Eugène Lenepveu, målad 1886-1890.
Jeanne d'Arc vid belägringen av Orléans av Jules Eugène Lenepveu, målad 1886-1890.
Ägde rum 12 oktober 1428 – 8 maj 1429
Plats Orléans, Frankrike
Resultat Avgörande fransk seger
Stridande
Kungariket England Kungariket Frankrike
Kungariket Skottland
Befälhavare/ledare
Earlen av Salisbury 
Earlen av Suffolk
John Talbot
William Glasdale 
Jean de Dunois
Jeanne d'Arc
Gilles de Rais
Jean de Boussac
La Hire
Styrka
5 000 6 400 soldater, 4 000+ beväpnade medborgare
Förluster
4 000 2 000+

Belägringen av Orléans (1428-1429) är en vändpunkt i Hundraårskriget mellan Frankrike och England. De här var Jeanne d'Arc’s första stora militära seger och även Frankrikes första stora framgång efter den förkrossande förlusten vid Agincourt 1415. Början av belägringen markerade höjdpunkten för den engelska makten, under de senare stadierna av kriget. Staden var av strategisk och symbolisk betydelse för båda sidorna av konflikten. I samtiden var man i princip enig i tron att den dåvarande engelska regenten John of Lancaster skulle lyckas att förverkliga Henrik V:s dröm om att erövra hela Frankrike om Orléans föll. Under 6 månader såg de ut som att England skulle ta hem segern, men belägringen fick avslutas nio dagar efter Jeannes ankomst.

Hundraårskriget[redigera | redigera wikitext]

Belägringen av Orléans inträffade under Hundraårskriget, utspelade sig mellan de styrande husen mellan Frankrike och England om makten över Frankrike. Konflikten började år 1337 när Englands Edvard III bestämde sig för att kräva sin rätt till Frankrikes tron, ett krav baserat på de antika arvet från Vilhelm Erövraren förstärkt genom arv från ett strategiskt äktenskap. Efter en avgörande vinst vid Agincourt under 1415, fick England övertaget i konflikten och erövrar en stor del av norra Frankrike. Under Föredraget vid Troyes under 1420, blev Englands Henrik V regent över Frankrike. Under detta föredrag gifte sig Henry med Catherine, dotter till den nuvarande kungen av Frankrike, Karl VI och skulle då lyckas få tag på Frankrikes tron under Karls död. Karl VII, Karl VI son och blivande arvinge innan äktenskapet mellan Cathrine och Henrik V blev sedan arvlös.[1]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Orléans ligger på Loire, Frankrikes längsta flod i norra delen av Frankrike. Under belägringens tid var de den nordligaste staden som återstod lojal till Frankrikes krona. England och deras allierande The burgundians som då var en region i Frankrike, de kontrollerade resten av norra Frankrike även Paris. Orléans läge vid en stor flod var det sista hindret för ett krigsoperation in i centrala Frankrike. England kontrollerade redan Frankrikes sydväst kust.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”History-Siege of Orléans”. http://www.history.com/topics/siege-of-orleans. Läst 17 november 2014.