Belägringstorn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fransk teckning från 1800-talet av ett medeltida belägringstorn.

Belägringstorn var ett vanligt belägringsvapen under antiken och medeltiden. Tornet byggdes som ett stort träskal runt en byggnadsställning som hade en lucka som inte kunde öppnas utifrån. Det var vanligt att man placerade bågskyttar på ovansidan. Man hängde ofta våta djurhudar på utsidan för att skydda mot eldpilar.

Syftet med dessa torn var att med så lite förluster som möjligt annalka en fiendes murar och sedan öppna luckan så att ens egna trupper kunde storma muren. Belägringstornet blev på så vis egentligen inget mer än en stor komplicerad, förstärkt stege som tillät ens soldater att under visst skydd anfalla fiendens murar och på så vis, förhoppningsvis, påskynda erövringen av belägringstornets mål.