Bendixtrofén

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bendixtrofén (Bendix Trophy) var en transkontinental flygtävling uppsatt av Vincent Bendix som genomfördes mellan 1931-1962.

Tävlingarna inleddes 1931 när Vincent Bendix och hans företag Bendix Corporation satte upp en deltävling i National Air Races. Segraren som genomförde den snabbaste transkontinentala flygningen fick en statyett och 15 000 dollar.

Tävlingens syfte var att förmå flygplanskonstruktörerna att konstruera snabbare och säkrare flygplan. Tävlingsträckan har genom åren varit med start i Burbank Kalifornien och mål i Cleveland i Ohio med undantag för två år då startplatsen var New York och målgången skedde i Los Angeles. Första tävlingen vanns av James Harold Doolittle. Amelia Earhart var den första kvinnliga deltagaren och hon slutade på femte plats 1935. Louise Thaden blev första kvinna att 1936 vinna tävlingen tillsammans med sin copilot Blanche Noyes med Laura Ingalls på andraplatsen. Paul Mantz är den enda piloten som vunnit tävlingen tre år i rad.

Under tävlingens historia har bara ett enda flygplan konstruerats speciellt för tävlingen, Ben Howard och Gordon Israel konstruerade inför tävlingarna 1936 sin DGA-6.

När jetflygplanen kom fram i mitten på 1940-talet infördes även en klass för jetmotordrivna flygplan. På grund av andra världskriget genomfördes inga tävlingar 1940-1945. Man gjorde även uppehåll på 1950-talet på grund av Koreakriget. Sista tävlingen genomfördes 1962, eftersom intresset för flygtävlingar minskat. Originalstatyetten donerades 1985 till Smithsonian Institution av Cliff Henderson och den finns idag utställd på National Air and Space Museum i Washington. När AlliedSignal övertog Bendix Corporation återupprättades trofén som en flygsäkerhetsutmärkelse under namnet Honeywell Bendixtrofén.

Propellerflygplan[redigera | redigera wikitext]

Årtal, sträcka, pilot, flygplanstyp och flygtid

Jetflygplan[redigera | redigera wikitext]

Årtal, sträcka, pilot, flygplanstyp och flygtid