Bengt von Törne
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Bengt Axel von Törne, född 22 november 1891, död 4 maj 1967, var en finlandssvensk tonsättare, konstexpert och essäist.
von Törne blev kompositionselev till Jean Sibelius på 1910-talet och skrev en bok om sin lärare. (Sibelius: a close-up. Publicerad i London.) Han översatte den själv till svenska, och den kom ut under titeln "Sibelius i närbild och samtal". Bland hans kompositioner märks flera symfonier och ett antal kammarmusikverk.
Bengt von Törne kom att resa mycket runtom i Europa och bodde också i flera huvudstäder och på olika andra platser för att hämta intryck till sina prisbelönta essäböcker. 1964 blev han hedersdoktor vid Helsingfors universitet. Hans bror var professorn i historia vid Åbo Akademi Per Olof von Törne. Båda bröderna besatt stor bildning och båda hade det italienska renässansidealet uomo universale (den universella människan) som eftersträvansvärt mål.
Bibliografi (urval)
- 1935 – Från Domitianus till Gustav III: Ett romerskt kejsarstadions öden genom tiderna
- 1937 – Sibelius: a close-up
- 1938 – Tonkonst och bildkonst
- 1942 – Där murarna tala: strövtåg i gamla kulturstäder
- 1943 – Italienska krigsdagrar
- 1962 – Två världars möte - spanska ledmotiv under storhetstiden
- 1967 – Renässansgestalter