Benin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 9°N 2°Ö / 9°N 2°Ö / 9; 2

För andra betydelser, se Benin (olika betydelser).
République de Bénin
Flagga Statsvapen
ValspråkFraternité, Justice, Travail
(Franska: Broderskap, Rättvisa, Arbete)
Nationalsång: L'Aube Nouvelle
Huvudstad Porto-Novo (officiell)
Cotonou (regeringens säte)
Största stad Cotonou
Officiellt språk Franska
Statsskick Republik
 -  President Yayi Boni
 -  Regeringschef Pascal Koupaki
Självständighet Från Frankrike 
 -  Deklarerad 1 augusti 1960 
 -  Erkänd 1 augusti 1960 
Area
 -  Totalt 112 620 km² (100:e)
 -  Vatten (%) 1,8%
Befolkning
 -   års uppskattning 8 532 547 (93:e)
 -  Befolkningstäthet 67,5/km² (101:a)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $14 683 milj (132:a)
 -  Per capita $1 481 
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC +1
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Sokbaro, 658 m ö.h.
Nationaldag 1 augusti
Nationalitetsmärke DY
Landskod BJ, BEN
Landsnummer 229

Benin (franska: Bénin), formellt Republiken Benin,[1] (franska: République du Bénin), före 1975 Dahomey, är en stat i Västafrika. Landet gränsar till Togo i väster, Nigeria i öster och Burkina Faso och Niger i norr. Dess smala södra kust mot Beninbukten är där majoriteten av befolkningen lever. Benins huvudstad är Porto-Novo, men regeringens säte finns i landets största stad Cotonou. Benin har en yta på cirka 110 000 km² med en befolkning på cirka 9 050 000. Benin är ett tropisk, subsahariskt land starkt beroende av jordbruk, med betydande sysselsättning och inkomster som härrör från subsistensjordbruk.[2]

Det officiella språket i Benin är franska, men inhemska språk som fon och yoruba talas också. Den största religiösa gruppen i Benin är romersk katolicism, tätt följd av muslimer, voodoo och protestanter. Benin är medlem i FN, Afrikanska unionen, Islamiska konferensorganisationen, South Atlantic Peace and Cooperation Zone, La Francophonie, Sahel-Sahara-gemenskapen, African Petroleum Producers Association och Niger Basin Authority.[3]

Från 1600-talet till 1800-talet var landet i dag känt som Benin styrt av Kungadömet Dahomey. Regionen blev känd som slavkusten under tidigt 1600-tal på grund av förekomsten av den transatlantiska slavhandeln. År 1892, med slavhandeln förbjuden och med minskad regional makt, tog Frankrike över området och döpte om det Franska Dahomey. År 1960 blev Dahomey full självständighet från Frankrike, med en demokratisk regering för de kommande 12 åren. Mellan 1972 och 1990 existerade en självutnämnd marxist-leninistisk diktatur kallad Folkrepubliken Benin, som inledde en period av förtryck som slutligen ledde till en ekonomisk kollaps. Bildandet av Republiken Benin skedde år 1991, vilket medförde flerpartival.

Historia[redigera | redigera wikitext]

För det historiska riket Benin i nuvarande Nigeria, se kungadömet Benin.

Dahomey[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Dahomey

Under 1400-talet var dagens Benin ett framstående västafrikanskt kungadöme som hette Dahomey. Riket hade kontakter med bland annat Portugal. Dahomey hade högt utvecklat konsthantverk, särskilt gjutna bronsskulpturer, som befann sig på samma nivå som samtida europeiska produkter.

Kolonisation[redigera | redigera wikitext]

Området togs över av Frankrike 1892 och blev fransk koloni 1899 inom Franska västafrika. Den siste kungen, "hajkungen" Béhanzin, förvisades då till Martinique. 1958 organiserade Charles de Gaulle en folkomröstning för autonomi i franska territorier söder om Sahara inom det nybildade Franska samväldet (Communauté française).[4]

Självständighet[redigera | redigera wikitext]

Landet blev självständigt 1 augusti 1960 som Republiken Dahomey och 1975 bytte namn till Republiken Benin. Från utropandet av självständigheten styrdes landet av militärregeringar. Under de första självständighetsåren hade Benin en författning som innebar tre stycken samtidigt sittande presidenter, varav en var "överpresident" under ett års tid. Denna position cirkulerade sedan under mandatperioden mellan de tre.

Efter en statskupp 1972 bildades en marxist-leninistisk militärt ledd regering under Mathieu Kérékou, med ett statsbärande parti. Kérékou var en fransktränad fallskärmsjägare. 1980 valdes Kérékou till president och omvändes till islam. Kérékou inledde samarbete med Libyen och styrde i islamisk politisk riktning.[5]

I januari 1989 utvecklade sig ett studentuppror till allmän resning mot Kérékou. Anledningen var uteblivna löner till lärare och tjänstemän (upp till 12 månader) och havererad ekonomi till följd av systematisk plundring av landet av Kérékou och hans stab. Under 1988 kollapsade tre statsägda banker, samt ett antal nyskapade blufföretag, till följd av vidlyftiga osäkra lån till Kérékous inre cirkel, allt till ett värde av 500 miljoner US-dollar, allt enligt Världsbanken. Kérékous närmaste rådgivare, Amadou Mohammed Cissé, som var inblandad i många stora transaktioner, beräknas år 1988 ha ägt motsvarande 370 miljoner US-dollar i utländska banker. Cissé, från Mali, blev 1992 dömd till tio års fängelse för förskingring.[6] Däreftert fortsatte han sin karriär i Mali där han blev han borgmästare i Timbuktu. För att kunna betala ut löner ansökte Kérékou förgäves om bistånd från I-länder. Kérékou tvingades då till eftergifter, där han december 1989 officiellt övergav marxismen-leninismen i som statsbärande ideologi och utlovade reformer. En öppen dialog påbörjades i form av en nationell konferens — Conférence Nationale des Forces Vives — under ledning av ärkebiskopen Isodore de Souza. Konferensen upplöste landets konstitution och nationella församling samt utnämnde Världsbankens representant Nicéphore Soglo som premiärminister i en provisorisk regering. Den provisoriska regeringen satte upp landets första fria demokratiska representant- och presidentval sedan självständigheten. Soglo valdes till president med röstproportionen två mot en.[7]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Valet 1991 anses som Afrikas första framgångsrika övergång från diktatur till demokrati. Kérékou återvaldes 1996 och 2001, men misstänktes för visst valfusk. Sedan 1996 har Kérékou anpassat sig till nya tider genom att bli en "pånyttfödd kristen" och frimarknadsförespråkare, som gärna refererar till Bibeln i sina tal.[8] Därefter efterträddes han av Yayi Boni, som vann 2006 års presidentval. Presidenten väljs för en fem-årig mandatperiod och ses som både statschef och regeringschef. 83 ledamöter väljs för en fyraårig mandatperiod i nationalförsamlingen.

Historiskt sett har Benin varit uppdelat mellan norra och södra etniska grupper, som utgör grunden till dagens politiska partier. De dominerande politiska partierna är Det demokratiska förnyelsepartiet, Det socialdemokratiska partiet och Renässanspartiet för Benin. Korruptionen, som trots allt är på lägre nivåer än många av grannländerna, fortsätter att plåga Benin. Två separata institutioner har etablerats för att bekämpa korruption de senaste åren, båda med begränsade bevisade effekter. Den sedan 2006 valde presidenten Yayi Boni signerade nyligen en lag om officiell uppförandekod för regeringsmakt.[9] Boni omvaldes i presidentvalet 2011, genom att vinna med 53,2 av röster i första valrundan och undvek därmed en andra valrunda. Boni blev därmed den första president i Benin som vann ett presidentval utan en andra valrunda sedan införandet av demokrati 1991.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Benin sträcker sig mellan floden Niger i nordöst och Beninbukten i söder. Landet är relativt platt. Majoriteten av befolkningen bor längs de sydliga kustslätterna där landets största städer ligger, bland andra Porto-Novo och Cotonou. Den nordliga delen av landet består främst av savann och halvtorrt högland. Ouéméfloden flyter längs med landets mitt.

Den största staden är Cotonou. Namnet kommer av fonspråkets fras "ku tɔ nu" ("vid de dödas sjö"), vilket syftar på den intilliggande lagunen. Detta refererar till tron att stjärnfall representerar nyligen avlidnas själar som faller till efterlivet. Det sägs att då staden grundades reflekterades ljusen från byn Ganvie på andra sidan lagunen i vattnet, vilket såg ut som fallna stjärnor i lagunbottnen.

Staden Ouidah är voodooreligionens andliga huvudstad och går lokalt under namnet "Glexwe". Staden var en större hamn för slavhandeln under den portugisiska koloniseringstiden. Staden Abomey är det gamla fonkungariket Dahomeys huvudstad, och kungen över fonfolket bor fortfarande där.

Benin har en kort, sandig kustremsa (121 kilometer) mot Guineabukten i Atlanten.

Naturtillgångar[redigera | redigera wikitext]

Små oljefyndigheter har påträffats i havsbottnen utanför kusten. Fyndigheter av fosfat, krom och järn har registrerats i norra Benin. Landet har även tillgångar av kalksten, marmor och timmer.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är tropiskt. I södra Benin är det varmt och fuktigt, i norr halvtorrt. En varm, torr, dammfylld vind (harmattan) kan påverka landets norra delar från december till mars.

Bland Benins största miljöproblem finns bristen på färskvatten. Överavverkningen av skog leder till ökenspridning. Tjuvjakt hotar de vilda djuren.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Benins departement

Benin är indelat i 12 departement som i sin tur är indelade i 77 kommuner. Departementet Littoral består av endast en kommun, Cotonou.

  1. Alibori
  2. Atacora
  3. Atlantique
  4. Borgou
  5. Collines
  6. Donga
  7. Couffo
  8. Littoral
  9. Mono
  10. Ouémé
  11. Plateau
  12. Zou

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Benins ekonomi är underutvecklad och baseras främst på jordbruk, bomullsodling och regional handel. För att förbättra ekonomin finns bland annat planer på att få fler utländska investeringar i landet, satsningar på turism, underlätta för etablering av nya matprocess system, jordbruksprodukter samt främja IT och kommunikationsteknologi i landet. Benin har genom avtal fått en del av sin utlandsskuld avskriven och är mottagare av ekonomiskt stöd från utlandet.

Under Mathieu Kérékous era skapades flera statsägda företag som var mycket byråkratiska, starkt ineffektiva och framför allt korrupta.[10] Sedan 2001 har en privatiseringsreform genomförts inom telekommunikation-, vatten-, elektricitet- och jordbrukssektorn dock avbröts privatiseringen av det statliga bomullsbolaget i November 2007 eftersom det upptäcktes oegentligheter vid budprocessen.[11]

Korruption och storskalig plundring av landets ekonomi är ett ständigt problem[12] — se ovan i avsnittet Historia.

1976 inleddes en kollektivisering av jordbruket enligt maoistisk/kinesisk modell. Denna övergavs först 1991. Mellan 5 och 10 procent av BNP kommer från bomull. 2001 var 37 procent av befolkningen betecknad som mycket fattig.

Benins näringsliv är starkt beroende av relationerna till Nigeria. Vilket har lett till en tvådelad näringslivsstruktur med en modern sektor, omfattande statsförvaltning, industri och modernt jordbruk, och en mer traditionell sektor, omfattande självhushållningsjordbruk och (illegal) gränshandel med Nigeria [13]

85 procent av landets elektricitet kommer från vattenkraft och resterande 15 procent produceras med hjälp av fossila bränslen, såsom olja. En otillräckligt elektrisk produktion fortsätter att påverka landets ekonomiska tillväxt negativt dock har landets regering nyligen gjort framsteg för att öka landets inhemska elproduktion, dessutom importeras el.

Exportprodukter är cashewnötter, kakao, bomull, palmolja, palmkärnor och havsprodukter.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Ett växande hälsoproblem är hiv och aids. 2001 var 120 000 människor smittade, och samma år hade över 8 000 dött i aids.

  • Befolkningens medelålder: 16,4 år (2002)
  • Befolkningens medianålder: 17,1 år (2008)
  • Spädbarnsdödlighet: 6% (2008)
  • Befolkningens medellivslängd: 58,56 år (2008)
  • Etniska grupper: afrikaner 99% (42 olika etniska grupper, de största är fon, adja, yoruba, bariba)
  • Religiös tillhörighet: inhemska religioner (voodoo) 50%, kristna 30%, muslimer 20%
  • Språk: franska, fon och yoruba i söder, minst sex större stamspråk i norr.
  • Analfabetism: Nästan 60 procent av befolkningen var år 2000 analfabeter.
  • Brottslighet: Benin är genomfartsland för narkotikahandel, och det förekommer tvätt av svarta pengar. En stor mängd stöldgods från Nigeria hamnar i Benin, vilket har orsakat flera politiska kontroverser länderna emellan.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Det franska kolonialväldet och de efterföljande nära banden till Frankrike har haft en stor inverkan på kulturlivet i landet, särskilt bland den utbildade befolkningen och i de södra städerna. Varje etnisk grupp har oftast en månghundraårig tradition som blandats med franskt inflytande.

Landets kulturella centrum Cotonou huserar ett stort antal restauranger, kaféer, biografer och nattklubbar. I mindre städer domineras kulturlivet av traditioner, såsom religiösa riter och högtider som firas med dans och musik. Marknader där livsmedel, kläder, konst och traditionella mediciner säljs är viktiga centra i det dagliga livet.

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Vägnätet är 16 000 km, varav 1 400 km är asfalterat.[11]

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Benin har 578 km järnväg.[11] Järnvägsstationer finns i Bohicon, Cotonou, Dassa-Zoume, Parakou, Pobé, Porto Novo, Ouidah och Segboroué. Det saknas järnvägsförbindeler med grannländerna.

Vattenvägar[redigera | redigera wikitext]

Landets vattenvägar är segelbara på kortare avsnitt och har endast lokal betydelse. Den längsta farleden är 150 km och utgörs av floden Niger, som är landets norra gräns.[11] Hamnar finns i Cotonou och Porto Novo. Handelsflotta saknas.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Det finns fem flygplatser, varav endast en [11], den i Cadjehoun har asfalterad landningsbana. Det finns en större flygplats i Parakou och flygfält med mindre betydelse i Natitingou, Kandi och Abomey.

Personer från Benin[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 115 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 70 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 96 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 161 av 179

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2007. sid. 78. Libris 10473857. ISBN 978-91-38-32379-3. http://www.csc.kth.se/~jakobn/translation/UtrikesNamnbok.pdf 
  2. ^ ”Benin” (på engelska). FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. http://www.fao.org/isfp/country-information/benin/en/. Läst 29 juni 2010. 
  3. ^ ”Benin - International Cooperation” (på engelska). Nation Encyclopedia. http://www.nationsencyclopedia.com/Africa/Benin-INTERNATIONAL-COOPERATION.html. Läst 29 juni 2010. 
  4. ^ Arnold, Guy (2005). Africa. A Modern History. sid. 38 
  5. ^ Bra böckers lexikon, band 2
  6. ^ Altapedia online, avsnitt MODERN HISTORY - WWII TO 1993 (engelska)
  7. ^ Meredith, Martin. The State of Africa. sid. 387-389 
  8. ^ FN:s IRIN om Benin (engelska), se avsnittet "From Marxist revolutionary to born again Christian"
  9. ^ ”Freedom in the World 2007” (på engelska) (PDF). Freedomhouse.org. Arkiverad från originalet den 2007-07-13. http://web.archive.org/web/20070713124508/http://www.freedomhouse.org/uploads/press_release/benin_FIW_07.pdf. Läst 12 november 2011. 
  10. ^ Martin Meredith The State of Africa s.278; återger Chris Allen Benin, The Congo, Burkina Faso: Politics, Economy and Society, 1988
  11. ^ [a b c d e] ”Africa :: Benin” (på engelska). The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bn.html. Läst 12 november 2011. 
  12. ^ Meredith, Martin. The State of Africa. sid. 387-388 
  13. ^ Nationalencyklopedin

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]