Benskörhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Osteoporos
Klassifikation och externa resurser
Äldre kvinna med osteoporos (benskörhet)
ICD-10 M80 -M82
ICD-9 733.0
OMIM 166710
DiseasesDB 9385
MedlinePlus 000360
eMedicine med/1693  ped/1683
pmr/94
pmr/95
MeSH engelsk

Osteoporos, benskörhet[1], urkalkning, är en skelett- och endokrin sjukdom. Det är en vanlig sjukdom med lägre bentäthet och ökad risk för benbrott. Risken för benbrott ökar med ökad ålder. Vid hög ålder blir höftbrott vanligare. Fysisk aktivitet och riklig med kalcium och D-vitamin i dieten kan vara förbyggande. Rollen hos kalcium och D-vitamin är inte helt klarlagd.

Definition[redigera | redigera wikitext]

WHO:s definition av osteoporos är ett bentäthetsvärde som ligger mer än 2,5 standardavvikelser under värdet för unga vuxna i samma population, detta kallas för T-värdet (T-Score). En jämförels med medelbentäthetsvärdet för en person i samma ålder kallas Z-värde (Z-score).

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Minskad benmängd är den huvudsakliga orsaken. Skelettet är som starkast i 20-25-års ålder och försvagas därefter hela tiden. Äldre kvinnor får svagare skelett i och med att de inte längre producerar östrogen. Benmängden regleras av en mängd olika faktorer såsom kost, rökning och motion. Osteoporos kan även vara ett resultat av en bakomliggande sjukdomsprocess, exempelvis cancer. Även njursvikt orsakad av exempelvis en tungmetallförgiftning (t ex kadmium) kan i slutändan ge upphov till osteoporos, eftersom minskad njurfunktion stör omsättningen av fosfat och kalcium samt D-vitamin-metabolismen. Fysisk inaktivitet är en av de största kända orsakerna till benskörhet. Även vitamin A kan vara en källa till benskörhet, dock inte vitamin A från grönsaker, utan endast från bl a lever och mjölkprodukter.

Undersökning[redigera | redigera wikitext]

Man ska utesluta andra orsaker såsom primär aldosteronism, myelom och thyreotoxikos. Könshormoner ska mätas för att det inte ska bero på en sådan brist. Bentätheten bör definitivt bli mätt.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Läkemedel såsom bisfosfonater, östrogen (ej långverkande tabletter utan istället dagvis intag), kalcium, aktivt eller inaktivt Vitamin D eller östrogenreceptormodulerare (SERM) kan användas. Ökad fysisk aktivitet och belastning av skelettet, t ex genom dagliga utepromenader, har visat sig vara effektivt för att stoppa förloppet av ökad benskörhet. Tillräckligt intag av D-vitamin genom utevistelse och genom kosten, t ex feta fiskar, är också viktigt i behandlingen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/benskörhet - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 16oct 2013