Beppe Grillo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Beppe Grillo (2012).

Giuseppe Piero ”Beppe” Grillo, född 21 juli 1948 i Savignone i provinsen Genova i Ligurien, är en italiensk komiker, skådespelare och politiker. Den 4 oktober 2009 startade han Femstjärnerörelsen (Movimento 5 Stelle)

Uppväxt och karriär[redigera | redigera wikitext]

Grillo föddes i Savignone, en liten stad i provinsen Genova i Ligurien.

Komikerkarriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha utbildat sig till revisor blev Grillo av en slump komiker efter att ha improviserat en monolog under en audition. Två veckor senare lanserades av den italienska tv-hallåmannen Pippo Baudo. Den första rollen han gjorde var i Secondo Voi 1977 och 1978, och 1979 var han med i Luna Park av Enzo Trapani och Fantastico.

Under 1980-talet blev han mer och mer känd tack vare program som Te la do io l’America (1982) och Te lo do io il Brasile (1984). I dessa program berättade han om sina erfarenheter då han besökt USA och Brasilien, och drog fyndiga anekdoter om ländernas kultur, livsstil med mera. År 1986 skapades ett program med Grillo som huvudperson, Grillometro. Kort efter detta började hans föreställningar speglas mer och mer av politisk satir, ofta genom att förolämpa italienska politiker.

År 1987 angrep han Italiens dåvarande premiärminister, socialisten Bettino Craxi, apropå hans resa till Kina med kommentaren ”Om alla kineser är socialister, vilka stjäl de då ifrån?”. Skämtet syftade på totalitarismen i Kina, men ännu mer på den politiska korruption som det italienska socialistpartiet var känt för. Situationen ledde till att Grillo inte längre fick uppträda i italiensk statlig television, ett förbud som upphävdes fem år senare då ett antal skandaler drogs upp till ytan i Mani pulite-utredningen.

Under början av 1990-talet var det tyst kring Grillo, men då hans program åter fick visas på RAI 1993 slog de tittarrekord med 16 miljoner tittare.

Politik[redigera | redigera wikitext]

I början av 2000-talet startade Grillo webbdagboken beppegrillo.it, som numera, enligt Technorati, är en av världens mest besökta.[1] Den 26 juli 2007 talade han inför Europaparlamentet, och fokuserade där på den, enligt honom, negativa trenden inom italiensk politik.[2] Den 8 september samma år organiserade han protestevenemanget V-Day Celebration i Italien; V stod för Vaffanculo (’dra åt helvete’). Under evenemanget presenterade Grillo namnen på två dussin italienska politiker som hade dömts för olika brott, allt från korruption och skattefusk till medhjälp till ett mord. V-dagen uppmärksammades i 220 städer runt om i Italien och totalt beräknas över två miljoner personer ha deltagit.[3]

År 2005 utsåg tidskriften Time honom till en av Europas hjältar för hans ständiga kamp mot korruption och ekonomiska skandaler.[4]

Den 22 november 2005 satte Grillo ånyo in en helsidesannons i International Herald Tribune där han åter krävde att medlemmar av det italienska parlamentet inte skulle få representera medborgarna om de vid något tillfälle hade blivit dömda, även om detta bara rörde sig om brott av den första graden av tre möjliga i det italienska rättssystemet.[5][6] I sin webbjournal presenterar Grillo nu regelbundet uppdaterade listor på italienska parlamentsledamöter som har dömts för brott av alla tre graderna; detta kallar han ”Operazione parlamento pulito”. År 2007 hävdade Grillo att det fanns belägg för att Scampia, den farligaste förorten i Neapel och ett av de kriminellt mest belastade områdena i Europa, faktiskt hade ett lägre antal kriminalfall än ledamöterna i det italienska parlamentet.[6] [7][8]

Rapporten The Clown Prince beskrev Grillos liv, politiska engagemang, V-Day-kampanjen och användningen av Internet som politiskt redskap.[9]

Under 2010 startade han ett politiskt parti som kallas Movimento cinque stelle (Femstjärnerörelsen) utan avsikt att bli ledare eller vald, utan att bara med hjälp av Internet sympatisera med människor som tror på ideal såsom ärlighet och direktdemokrati. Han påpekar att politiker bara är underordnade folket och att de endast ska arbeta för landet under en kort tid och enbart om de inte är dömda för brott. Politikerna borde vidare handskas med landets problem utan några andra intressen.[10]

I parlamentsvalet i Italien 2013 fick partiet runt en fjärdedel av rösterna. Efter valet krävde Grillo en omförhandling av Italiens statsskuld och en folkomröstning om euron.[11]

Beppegrillo.it[redigera | redigera wikitext]

Grillo driver en webbplats www.beppegrillo.it som finns tillgänglig på italienska, engelska och japanska och som ajourförs dagligen. Tusentals kommentarer till inslagen skickas regelbundet in till den italienska versionen. Enligt Technorati är webbplatsen en av de tio mest besökta webbjournalerna i världen. År 2008 rangordnades The Guardian Grillos webbdagbok som en av världens inflytelserika.

Grillo får ofta uppskattning och stöd via brev från framstående personer, bland andra Antonio Di Pietro (före detta infrastrukturminister), Fausto Bertinotti (före detta talman i deputeradekammaren), Renzo Piano och till och med nobelpristagare såsom Dario Fo, Joseph E. Stiglitz, Dalai Lama och Muhammad Yunus.[12][13]

Grillo hamnade 2009 på sjunde plats i Forbes rangordning av internetkändisar.[14] Den 9 mars publicerade The Observer en rangordning av de 50 mest inflytelserika webbdagböckerna i världen; Grillos kom på nionde plats där.[12]

Rättsfall[redigera | redigera wikitext]

Under en resa med vänner i Alperna 1981 förlorade Grillo kontrollen över sin bil och störtade ner i en ravin varvid tre av passagerarna dödades. Grillo dömdes senare för vållande till annans död genom oaktsamhet.[15]

I sina föreställningar tvekar Grillo aldrig att nämna företag och personer som han anser vara korrupta. Som stöd för sina påståenden har han alltid fakta och dokumentation.[källa behövs] Av den anledningen har han blivit stämd för förtal många gånger av många personer och organisationer vilka han utsatt för anklagelser, bland annat Telecom Italia.

År 2003 var Grillo inblandad i ett ärekränkningsmål som drevs mot honom av Rita Levi-Montalcini. Under en föreställning kallade Beppe Grillo den 94-åriga kvinnan, som fick nobelpriset i fysiologi eller medicin 1986, för ”gammal hora”.[16][17]

När italienska domare undersökte Parmalatskandalen, som på den tiden var världens största konkursskandal, kallades Grillo som vittne eftersom han under en av sina föreställningar förutsett en nära förestående kollaps av mejerikonglomeratet. På domarnas fråga hur han hade kunnat upptäcka detta, svarade han helt enkelt att de ekonomiska bristerna hos Parmalat var så uppenbara att vem som helst med insyn skulle kunna se dem, eftersom man lätt kunde få tillgång till företagets redovisning.[18]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Grillo kritiseras ofta för sin livsstil, speciellt anklagar kritikerna honom för hans innehav av en motoryacht och en Ferrarisportbil, som båda talar emot hans välkända miljövänliga inställning. I sin webbdagbok erkände han att han visserligen införskaffat både båten och bilen, men att han senare sålt dem.

Grillo kritiseras också för att dra fördel av Condomo Tombale, en skatteamnesti som beviljades av den första Berlusconiregeringen år 2001, vilken Grillo offentligt opponerade sig mot. Grillo kommenterade denna skatteamnesti under V-Day-demonstrationen: enligt honom själv ska han själv bara ha tjänat 500 euro på skatteamnestin.[19]

Grillo har föreslagit att ledamöter av det italienska parlamentet med ett kriminellt förflutet skall utestängas från offentlig verksamhet. Eftersom Grillo själv befunnits skyldig till vållande till annans död i en bilolycka, menar kritiker att han inte heller har någon rätt att representera italienarna. Grillo har alltid hävdat att han i vilket fall som helst inte har något intresse av att bli parlamentsledamot. Trots detta uttryckte han offentligt i juli 2009 avsikten att ställa upp som kandidat i Demokratiska partiets primärval, som emellertid inte automatiskt innebär en plats i det italienska parlamentet.

Ett annat av hans förslag är att parlamentsledamöter skall begränsas till två regeringsperioder och att de inte får kandidera igen efter dessa två perioder. Kritikerna menar att detta skulle förkorta det politiska livet för kompetenta och kunniga politiker, ofta med hänsyftning på Alcide De Gasperi, Aldo Moro och Enrico Berlinguer som exempel på utmärkta politiker som innehade sitt ämbete mer än två perioder.

Grillo kritiseras också för att vara en demagog som attackerar politiker i ytliga frågor och privatliv samtidigt som han inte kan erbjuda ett godtagbart alternativ. Daniele Luttazzi, en berömd italiensk ståuppkomiker, kritiserade Grillo 2007 i ett öppet brev som publicerades på tidskriften Micromegas webbplats. Luttazzi anklagade Grillo för att vara ”demagog” och ”populist” och föreslog att Grillo skulle välja mellan satir och politik, med innebörden att dessa två är oförenliga.

I en kolumn Der Spiegel från mars 2013 kallas Grillo för den farligaste mannen i Europa, hans retorik som antidemokratisk och hans energi härrörande från vrede; där citeras också den brittiske journalisten Nicholas Farrell som drar paralleller mellan Grillo och fascisten Benito Mussolini.[20][21]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.guardian.co.uk/technology/2008/mar/09/blogs läst 2013-02-06
  2. ^ Grillos tal i EU-parlamentet 2007 (publicerat på youtube)
  3. ^ Beppe's Inferno: A comedian's war on crooked politics”. The New Yorker. 4 February 2008. http://www.newyorker.com/reporting/2008/02/04/080204fa_fact_mueller. 
  4. ^ http://www.thefirstpint.co.uk/2010/02/02/europe-beware-of-italians-grillo/
  5. ^ http://www.nytimes.com/2007/09/12/world/europe/12iht-italy.4.7483565.html?_r=0
  6. ^ [a b] http://www.beppegrillo.it/immagini/beppe_ht.pdf
  7. ^ http://www.beppegrillo.it/condannati_parlamento.php
  8. ^ http://www.repubblica.it/2007/08/sezioni/cronaca/grillo-v-day/unita/unita.html
  9. ^ http://www.abc.net.au/foreign/content/oldcontent/s2464639.htm
  10. ^ http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-21583260
  11. ^ Komikern Grillo vill rösta om euron SvD Näringsliv, 4 mars 2013
  12. ^ [a b] http://www.guardian.co.uk/technology/2008/mar/09/blogs
  13. ^ http://www.beppegrillo.it/2007/01/il_patto_col_di.html
  14. ^ http://archive.is/20130426014630/http://www.forbes.com/2009/01/29/web-celebrities-internet-technology-webceleb09_0129_top_slide_8.html
  15. ^ http://www.moneyweek.com/news-and-charts/people-in-the-news/profile-of-beppe-grillo-59439
  16. ^ http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2013/feb/27/italy-left-loses-popularity-contest
  17. ^ http://www.ilgiornale.it/news/vaffa-e-condanne-camere-tab-grillo.html
  18. ^ http://www.repubblica.it/2004/a/sezioni/economia/parmalat6/grillo1/grillo1.html
  19. ^ http://www.ilgiornale.it/a.pic1?ID=43702
  20. ^ Beppe Grillo of Italy Is the Most Dangerous Man in Europe – SPIEGEL ONLINE. Spiegel.de (15 March 2013). Retrieved on 24 August 2013.
  21. ^ Jan Fleischhauer. Italiens Wahlsieger Grillo: der gefährlichste Mann Europas Spiegel online