Bergsmurmeldjur

Från Wikipedia
Bergsmurmeldjur
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bergsmurmeldjur
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteMurmeldjur
Marmota
ArtBergsmurmeldjur
Marmota baibacina
Vetenskapligt namn
§ Marmota baibacina
AuktorKasjtjenko, 1899
Hitta fler artiklar om djur med

Bergsmurmeldjur[2] (Marmota baibacina)[3][4][5] är en däggdjursart som beskrevs av Nikolaj Feofanovitj Kasjtjenko 1899. Bergsmurmeldjuret ingår i släktet murmeldjur och familjen ekorrar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Ett mycket stort murmeldjur med en kroppslängd mellan 59 och 80,5 cm, inklusive en svans på mellan 13 och 15 cm, och en vikt från 4,25 till 6,5 kg. Kroppen är kraftig med korta, stadiga ben och små, pälsklädda öron.[8] Pälsen i ansiktet, på huvudets sidor och i nacken är ljust gråbrun medan hjässa och rygg är mörkare, gråaktigt sandfärgad med svarta spetsar. Den korta svansen har samma färg som ryggen med undantag för den mörkbruna svansspetsen. Buken är rödaktig.[8][9]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Catalogue of Life listar 2 underarter:[6]

  • Marmota (Marmota) baibacina baibacina Kastschenko, 1899
  • Marmota (Marmota) baibacina centralis (Thomas, 1909)

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Bergsmurmeldjuret finns på högstäpper, alpina ängar, taiga och tundra upp till 4 000 m. Den lever i kolonier på mellan 6 och 20 individer, med många underjordiska bon.[1][8] Sommarvistena är vanligtvis mindre och grundare än vintervistena; de förra innehåller vanligen 2 till 3 individer, de senare upp till 10. Vinterdvalan är lång; den börjar vanligen i augusti till oktober, och kan vara så länge som 7 till 8 månader.[1]

Livslängden för denna art är inte känd, men vildlevande murmeldjur brukar bli mellan 12 och 14 år, med en högsta ålder på ungefär 18 år.[8]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Bergsmurmeldjuret leker en gång per år, mellan maj och juni. Honan är dräktig i 40 dagar, och föder mellan 2 och 6 ungar. Dessa dias i omkring en månad. Båda könen blir könsmogna vid 3 års ålder.[8]

Föda och predation[redigera | redigera wikitext]

Födan utgörs främst av växter, även om animalisk föda kan förekomma. Under våren lever arten främst på ismalört (Artemisia frigida), under tidig sommar på olika gräs, och under sensommaren på örter.[1] Det förekommer även att den äter bark och lavar. Av djur kan den ta smådäggdjur, groddjur och reptiler.[8]

Arten tjänar till föda åt stora rovfåglar, vargar, rävar, stäppillrar, pallaskatter,[1] snöleoparder, brunbjörnar och ormar[8].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer i Xinjiang i Kina, sydöstra Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, och i Altajbergen och Tian Shan-bergen i sydöstra Sibirien i Ryssland.[10] I de mongoliska Altajbergen överlappar dess spridning med Marmota sibirica.[11]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Batbold, J., Batsaikhan, N. & Shar, S. 2008 Marmota baibacina Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2 maj 2016.
  2. ^ Kazakstan 23 maj – 9 juni 2006 Arkiverad 8 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine. Sveriges ornitologiska förening Läst 2013-06-18
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (1998) , website Marmota baibacina, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/marmota+baibacina/match/1. Läst 2 maj 2016. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c d e f g] Lucas McGann (2013). Marmota baibacina gray marmot” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Marmota_baibacina/. Läst 2 maj 2016. 
  9. ^ Sergej Jeliseev. ”Grått murmeldjur eller Altaiskt murmeldjur (Marmota baibacina) [Серый сурок, или алтайский сурок”]. Zooclub, zoologisk megaencyklopedi [Зооклуб - мегаэнциклопедиа о животных]. http://www.zooclub.ru/mouse/belich/13.shtml. Läst 3 maj 2016. 
  10. ^ Thorington, R. W. Jr. and R. S. Hoffman. 2005. Family Sciuridae. Pp. 754-818 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
  11. ^ Konstantin A. Rogovin: Habitat use by two species of Mongolian marmots (Marmota sibirica and M. baibacina) in a zone of sympatry. Acta Theriologica 37 (4): 345-350. Abstract online Arkiverad 9 december 2008 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]