Bernard Stiegler

Bernard Stiegler
	Bernard Stiegler
Född	Bernard Georges Alain Stiegler; 1 april 1952; Villebon-sur-Yvette, Essonne, Frankrike
Död	5 augusti 2020 (68 år); Épineuil-le-Fleuriel, Cher, Frankrike
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École des hautes études en sciences sociales; Université Toulouse II Jean-Jaurès
Sysselsättning	Filosof
Befattning
	Direktör, Institut de recherche et coordination acoustique/musique (2002–2006)
Arbetsgivare	Goldsmiths, University of London
Barn	Barbara Stiegler (f. 1971)
Utmärkelser
	Officer av Arts et Lettres-orden (2016)
	Redigera Wikidata

Bernard Stiegler, född 1 april 1952 i Villebon-sur-Yvette i Essonne, död 6 augusti 2020 i Épineuil-le-Fleuriel i Cher,^[9] var en fransk filosof.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Bernard Stiegler studerade film och datavetenskap under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet.^[10] Efter ett väpnat rån blev han dömd till fängelse och satt från 1978 till 1983 på kriminalvårdsanstalterna Prison Sain-Michel i Toulouse och Centre de détention i Muret. Under denna tid började han intressera sig för filosofi och studerade per korrespondens för filosofen Gérard Granel vid Université de Toulouse-Le-Mirail, en process han skildrat i boken Passer à l'acte från 2003. Stiegler påbörjade doktorandstudier vid École des hautes études en sciences sociales där han arbetade nära Jacques Derrida. Han fick 1984 ett sexårigt förordnande som forskningsledare vid Collège international de philosophie i Paris. Fyra år senare, 1988, började han också undervisa vid Université de technologie de Compiègne. Han disputerade 1992 och började arbeta vid Institut national de l'audiovisuel (INA) året därpå. Hans första filosofiska verk, volym 1 av La technique et le temps publicerades 1994 och utkom två år senare på engelska (på Stanford University Press). Samma år som Stiegler publicerade den andra volymen av La technique et le temps, 1996, blev han direktör för utvecklingsarbetet vid INA, en anställning som han lämnade 1999. Mellan 2002 och 2005 var han direktör för Institut de recherche et coordination acoustique/musique (Ircam)^[11]. Från 2006 till hans död var han knuten till Institut de Recherche et d'Innovation vid Centre Georges-Pompidou. 2009 blev han professor vid University of London (Goldsmiths College) vid sidan av sitt arbete vid Université de technologie de Compiègne.^[10]

Ars industrialis[redigera | redigera wikitext]

Den 18 juni 2005 grundade Stiegler tillsammans med Georges Collins, Marc Crépon, Catherine Perret, och sin fru Caroline Stiegler institutionen Ars industrialis som arbetar för en förståelse av rollen för teknik och industri i dagens och framtidens samhällen.

Tillsammans med Ars Industrialis grundade Stiegler 2010 L’école de philosophie d’Épineuil-le-Fleuriel i Centre-Val de Loire på den franska landsbygden, en skola som riktade sig till lokala gymnasieungdomar samt en grupp doktorander och unga akademiker runt om i världen som medverkar digitalt. Kurserna visades i sin helhet på internet. Temat för 2010/2011 var Platons Symposion.^[12]

Viktiga publikationer[redigera | redigera wikitext]

La technique et le temps (tre volymer: 1994, 1996, 2001)

Denna serie böcker utvecklar ett resonemang runt grunderna i Stieglers begreppsvärld med ett speciellt fokus på hur teknikens roll har beskrivits i den västerländska idétraditionen. Hans huvudtes är att teknik som organiserad oorganisk materia (i formen av minne) skapar mänsklighetens tidsbegrepp. Teknik bildar således horisonten för den mänskliga existensen, ett faktum som har ignorerats i en filosofitradition upptagen med att beskriva skillnaderna mellan episteme och tekne. Att förstå teknik är för Stiegler att förstå det mänskliga och dess tidsbegrepp samtidigt som det ger förutsättningar för att kunna förutsäga de dynamiska processer som framtiden kommer att bestå av. De tre volymerna innehåller omfattande analyser av Andé Leroi-Gourhan, Martin Heidegger, Edmund Husserl och Immanuel Kant.

De la misère symbolique (två volymer: 2004)

En serie som undersöker hur teknik (uttryckt inom kommunikation, kultur, och det symboliska) har förvandlats till sätt att industrialisera begär; hur den ställt mänskligt begär till förfogande för industriell produktion. Denna process har, enligt Stiegler, haft katastrofala effekter för psykisk och kollektiv individuation. Stiegler utvecklar en tanke om en ”allmän organologi”: sättet genom vilket mänskliga och tekniska organ, samt sociala organisationer, individuerar delade processer. Verken bygger på en analys av Sigmund Freud och Gilles Deleuze, samt Alain Resnais, Bertrad Bonello, Andy Warhol och Joseph Beuys.

Mécréance et Discrédit (tre volymer: 2004, 2006)

Här fokuserar Stiegler på hur en industriell organisation av produktion och konsumtion har haft katastrofala följder för mänskligt liv. Hans tes är att en allmän proletarisation (”prolétarisation”) har lett till en förlust av ”savoir-faire” (konsten att handla efter omständigheterna, skicklighet, gott handlag, behändighet) ^[13] och ”savoir-vivre” (konsten att leva väl). Hans argument är att målet inte borde vara att övervinna kapitalismen, utan att förändra den industriella basen för den typ av kapitalism som berövar mänskligheten dess ”esprit” (sinne). Serien innehåller analyser av Paul Valéry, Max Weber, Aristoteles och Herbert Marcuse.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

La Technique et le temps, volym 1 : La Faute d’Épiméthée, 1994
La Technique et le temps, volym 2 : La Désorientation, 1996
Échographies de la télévision, entretiens filmés avec Jacques Derrida, 1996
La Technique et le Temps, volym 3 : Le Temps du cinéma et la Question du mal-être, 2001
Passer à l'acte, 2003
Aimer, s'aimer, nous aimer : du 11 septembre au 21 avril, 2003
De la misère symbolique, volym 1 : L'Époque hyperindustrielle, 2004
Philosopher par accident, entretiens avec Elie During, 2004
Mécréance et Discrédit, volym 1 : La Décadence des démocraties industrielles, 2004
med Nicolas Donin, red. et al., « Révolutions industrielles de la musique », Cahiers de médiologie n°18, 2004
De la misère symbolique, volym 2 : La Catastrophe du sensible, 2005
Constituer l'Europe, volym 1 : Dans un monde sans vergogne, 2005
Constituer l'Europe, volym 2 : Le Motif européen, 2005
Mécréance et Discrédit, volym 2 : Les Sociétés incontrôlables d'individus désaffectés, 2006
Mécréance et Discrédit, volym 3 : L'Esprit perdu du capitalisme, 2006
Des pieds et des mains, 2006
La Télécratie contre la démocratie, 2006
med Marc Crépon, George Collins och Catherine Perret, Réenchanter le monde : la valeur esprit contre le populisme industriel, 2006
med Marc Crépon, De la démocratie participative : fondements et limites, 2007
Prendre soin: Tome 1, De la jeunesse et des générations, Flammarion, 2008
med Philippe Petit och Vincent Bontems, Économie de l'hypermatériel et psychopouvoir, 2008
med Alain Giffard et Christian Fauré, Pour en finir avec la mécroissance : quelques réflexions d’Ars industrialis, Flammarion, 2009
Pour une nouvelle critique de l'économie politique, Galilée, 2009
Repenser l'esthétique, pour une nouvelle époque du sensible, i C. Tron (dir.), Esthétique et société, Paris, L'Harmattan, 2009
med Serge Tisseron, Faut-il interdire les écrans aux enfants ?, Paris, Mordicus, 2009
La mécroissance, i Regards sur la crise : réflexions pour comprendre la crise… et en sortir, ouvrage collectif dirigé par Antoine Mercier, avec Alain Badiou, Miguel Benasayag, Rémi Brague, Dany-Robert Dufour, Alain Finkielkraut, Élisabeth de Fontenay et al., Paris, Éditions Hermann, 2010
"Ce qui fait que la vie vaut la peine d'être vécue : De la pharmacologie", Flammarion, 2010

Svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

"Ur Filmens tid"; övers. Karl Hansson, i Kairos 9:2; Konst/Film (Stockholm: Raster förlag, 2004).
"Om den symboliska fattigdomen", övers. Jonas (J) Magnusson, i OEI nr. 22-23, 2005.
"Återerinring och minnesstöd", i Fenomenologi, teknik, medialitet, reds. L. Dahlberg & H. Ruin (Södertörns högskola, 2011), pp. 231–255.
"Upplysningsideal i den filosofiska ingenjörsvetenskapens tidevarv", övers. Axel Andersson, i Glänta nr. 2-3, 2012.
ur "Prendre Soin (1. De la jeunesse et des générations), övers. Jonas (J) Magnusson, i OEI nr. 58, 2012.
Ars Industrialis, "Uppmärksamhet, retention, protention", övers. Jonas (J) Magnusson, i OEI nr. 58, 2012.
"Sinnlighetens proletarisering", övers. Robert Österbergh, i OEI nr. 96-97, 2022.
"Kant, konst och tid", övers. Robert Österbergh, i OEI nr. 96-97, 2022.
"Visa omsorg", övers. Johan Härnsten, i OEI nr. 96-97, 2022.
"Minnets status och statens minne", övers. Arild Säll, i OEI nr. 96-97, 2022.
Ars Industrialis, Manifest 2006, övers. Axel Andersson, i OEI nr. 96-97, 2022.
Ars Industrialis, Manifest 2010, övers. Johan Gardfors, i OEI nr. 96-97, 2022.

Film och television[redigera | redigera wikitext]

Medverkar i dokumentären The Ister^[14], 2004

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c] Fichier des personnes décédées, licens: licence ouverte 2.0.^{[källa från Wikidata]}
^ SNAC, Bernard Stiegler, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Who's Who in France.^{[källa från Wikidata]}
^ Disparition - Bernard Stiegler, le grand philosophe français d'Epineuil-le-Fleuriel, est décédé (på engelska), 7 augusti 2020, Centre France, läs online, läst: 30 december 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Bernard Stiegler, nouveau directeur de l’IRCAM (på franska), ResMusica, 4 juni 2002, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ “Faites, agissez, surtout ne reproduisez pas” : Pierre Boulez par Frank Madlener, directeur de l'Ircam (på franska), Télérama, 6 januari 2016, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Les projets du directeur de l'Ircam (på franska), Le Monde, 19 november 2005, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ MCCA1604297A, läs online, läst: 9 april 2019.^{[källa från Wikidata]}
^ Bernard Stiegler, la musique est la première technique du désir (franska)
^ [a b] http://arsindustrialis.org/bibliographiebiographie
^ ”Frank Madlener nommé directeur de l’Ircam (communiqué de presse)”. Institut de recherche et coordination acoustique/musique. 2005. Arkiverad från originalet den 24 november 2006. https://web.archive.org/web/20061124165251/https://www.ircam.fr/fileadmin/sites/WWW_Ircam/fichiers/Communiques_de_presse/CP_nomination-FM.pdf.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 november 2010. https://web.archive.org/web/20101112061924/http://www.pharmakon.fr/pharmakon/le_projet.html. Läst 6 november 2010.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525043058/http://svenskuppslagsbok.se/67450/savoir-faire/. Läst 15 augusti 2010.
^ ”The Ister”. Arkiverad från originalet den 5 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070705224348/http://www.theister.com/fr/intro.html. Läst 15 augusti 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[718ba55a526a9090ae96261c125f9622a80a075a-1] [a b c] Fichier des personnes décédées, licens: licence ouverte 2.0.^{[källa från Wikidata]}

[895a92e2a4844e87d3a2293f386d8c8c4500c5bc-2] SNAC, Bernard Stiegler, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[d17e190811a02dfa7d00c65062d8ff65190d8d97-3] Who's Who in France.^{[källa från Wikidata]}

[f0e2e0d86f87f67d789dabf88cf58cda2087b89b-4] Disparition - Bernard Stiegler, le grand philosophe français d'Epineuil-le-Fleuriel, est décédé (på engelska), 7 augusti 2020, Centre France, läs online, läst: 30 december 2023.^{[källa från Wikidata]}

[6083bfba358a08a8e686787094f2aef6439e7f27-5] Bernard Stiegler, nouveau directeur de l’IRCAM (på franska), ResMusica, 4 juni 2002, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[4605d2822f73f2a129646075705fb1b3e322947f-6] “Faites, agissez, surtout ne reproduisez pas” : Pierre Boulez par Frank Madlener, directeur de l'Ircam (på franska), Télérama, 6 januari 2016, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[9e5b829686461332ec49ded5101b529671ed6e69-7] Les projets du directeur de l'Ircam (på franska), Le Monde, 19 november 2005, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[e4edc19da08993bb4152491df0cbe27ddf2db2bc-8] MCCA1604297A, läs online, läst: 9 april 2019.^{[källa från Wikidata]}

[9] Bernard Stiegler, la musique est la première technique du désir (franska)

[arsindustrialis.org-10] [a b] http://arsindustrialis.org/bibliographiebiographie

[11] ”Frank Madlener nommé directeur de l’Ircam (communiqué de presse)”. Institut de recherche et coordination acoustique/musique. 2005. Arkiverad från originalet den 24 november 2006. https://web.archive.org/web/20061124165251/https://www.ircam.fr/fileadmin/sites/WWW_Ircam/fichiers/Communiques_de_presse/CP_nomination-FM.pdf.

[L’école_de_philosophie_d’Epineuil-le-Fleuriel-12] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 november 2010. https://web.archive.org/web/20101112061924/http://www.pharmakon.fr/pharmakon/le_projet.html. Läst 6 november 2010.

[13] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525043058/http://svenskuppslagsbok.se/67450/savoir-faire/. Läst 15 augusti 2010.

[14] ”The Ister”. Arkiverad från originalet den 5 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070705224348/http://www.theister.com/fr/intro.html. Läst 15 augusti 2010.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]