Bernard Stiegler

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bernard Stiegler, född 1 april 1952, är en fransk filosof.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Bernard Stiegler studerade film och datavetenskap under slutet på sextiolatet och början på sjuttiotalet.[1] Efter ett väpnat rån blev han dömd till fängelse och satt från 1978 till 1983 på kriminalvårdsanstalterna Prison Sain-Michel i Toulouse och Centre de détention i Muret. Under denna tid började han intressera sig för filosofi och studerade per korrespondens för filosofen Gérard Granel vid Université de Toulouse-Le-Mirail, en process han skildrat i boken Passer à l'acte från 2003. Stiegler påbörjade doktorandstudier vid École des hautes études en sciences sociales där han arbetade nära Jacques Derrida. Han fick 1984 ett sexårigt förordnande som foskningsledare vid Collège international de philosophie i Paris. Fyra år senare, 1988, började han också undervisa vid Université de technologie de Compiègne. Han disputerade 1992 och började arbeta vid Institut national de l'audiovisuel (INA) året därpå. Hans första filosofiska verk, volym 1 av La technique et le temps publicerades 1994 och utkom två år senare på engelska (på Stanford University Press). Samma år som Stiegler publicerade den andra volymen av La technique et le temps, 1996, blev han direktör för utvecklingsarbetet vid INA, en anställning som han lämnade 1999. Mellan 2002 och 2005 var han direktör för Institut de recherche et coordination acoustique/musique (Ircam)[2]. Sedan 2006 har han varit knuten till Institut de Recherche et d'Innovation vid Centre Georges-Pompidou. 2009 blev han professor vid University of London (Goldsmiths College) vid sidan av hans arbete vid Université de technologie de Compiègne.[1]

Ars industrialis[redigera | redigera wikitext]

Den 18 juni 2005 grundade Stiegler tillsammans med Georges Collins, Marc Crépon, Catherine Perret, och hans fru Caroline Stiegler institutionen Ars industrialis som arbetar för en förståelse av rollen av teknik och industri i dagens och framtidens samhällen.

Tillsammans med Ars Industrialis grundade Stiegler 2010 L’école de philosophie d’Epineuil-le-Fleuriel i Auvergne på den franska landsbygden, en skola som främst riktar sig till lokala gymnasieungdomar och en grupp doktorander och unga akademiker runt om i världen som medverkar digitalt. Kurserna visas också i sin helhet på internet, och är öppen för den intresserade allmänheten som fysiskt kan närvara. Temat för 2010/11 var Platons Symposion.[3]

Viktiga publikationer[redigera | redigera wikitext]

La technique et le temps (tre volymer: 1994, 1996, 2001)

Denna serie böcker utvecklar ett resonemang runt grunderna i Stieglers begreppsvärld med ett speciellt fokus på hur teknikens roll har beskrivits i den västerländska idétraditionen. Hans huvudtes är att teknik som organiserad oorganisk materia (i formen av minne) skapar mänsklighetens tidsbegrepp. Teknik bildar således horisonten för den mänskliga existensen, ett faktum som har ignorerats i en filosofitradition upptagen med att beskriva skillnaderna mellan episteme och tekne. Att förstå teknik är för Stiegler att förstå det mänskliga och dess tidsbegrepp samtidigt som det ger förutsättningar för att kunna förutsäga de dynamiska processer som framtiden kommer att bestå av. De tre volymerna innehåller omfattande analyser av Andé Leroi-Gourhan, Martin Heidegger, Edmund Husserl och Immanuel Kant.

De la misère symbolique (två volymer: 2004)

En serie som undersöker hur teknik (uttryckt inom kommunikation, kultur, och det symboliska) har förvandlats till sätt att industrialisera begär; hur den ställt mänskligt begär till förfogande för industriell produktion. Denna process har, enligt Stiegler, haft katastrofala effekter för psykisk och kollektiv individuation. Stiegler utvecklar en tanke om en ”allmän organologi”: sättet genom vilket mänskliga och tekniska organ, samt sociala organisationer, individuerar delade processer. Verken bygger på en analys av Sigmund Freud och Gilles Deleuze, samt Alain Resnais, Bertrad Bonello, Andy Warhol och Joseph Beuys.

Mécréance et Discrédit (tre volymer: 2004, 2006)

Här fokuserar Stiegler på hur en industriell organisation av produktion och konsumtion har haft katastrofala följder för mänskligt liv. Hans tes är att en allmän proletärisation (”prolétarisation”) har lett till en förlust av ”savoir-faire” (konsten att handla efter omständigheterna, skicklighet, gott handlag, behändighet) [4] och ”savoir-vivre” (konsten att leva väl). Hans argument är att målet inte borde vara att övervinna kapitalismen, utan att förändra den industriella basen för den typ av kapitalism som berövar mänskligheten dess ”esprit” (sinne). Serien innehåller analyser av Paul Valéry, Max Weber, Aristoteles och Herbert Marcuse.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • La Technique et le temps, volym 1 : La Faute d’Épiméthée, 1994
  • La Technique et le temps, volym 2 : La Désorientation, 1996
  • Échographies de la télévision, entretiens filmés avec Jacques Derrida, 1996
  • La Technique et le Temps, volym 3 : Le Temps du cinéma et la Question du mal-être, 2001
  • Passer à l'acte, 2003
  • Aimer, s'aimer, nous aimer : du 11 septembre au 21 avril, 2003
  • De la misère symbolique, volym 1 : L'Époque hyperindustrielle, 2004
  • Philosopher par accident, entretiens avec Elie During, 2004
  • Mécréance et Discrédit, volym 1 : La Décadence des démocraties industrielles, 2004
  • med Nicolas Donin, red. et al., « Révolutions industrielles de la musique », Cahiers de médiologie n°18, 2004
  • De la misère symbolique, volym 2 : La Catastrophe du sensible, 2005
  • Constituer l'Europe, volym 1 : Dans un monde sans vergogne, 2005
  • Constituer l'Europe, volym 2 : Le Motif européen, 2005
  • Mécréance et Discrédit, volym 2 : Les Sociétés incontrôlables d'individus désaffectés, 2006
  • Mécréance et Discrédit, volym 3 : L'Esprit perdu du capitalisme, 2006
  • Des pieds et des mains, 2006
  • La Télécratie contre la démocratie, 2006
  • med Marc Crépon, George Collins och Catherine Perret, Réenchanter le monde : la valeur esprit contre le populisme industriel, 2006
  • med Marc Crépon, De la démocratie participative : fondements et limites, 2007
  • Prendre soin: Tome 1, De la jeunesse et des générations, Flammarion, 2008
  • med Philippe Petit och Vincent Bontems, Économie de l'hypermatériel et psychopouvoir, 2008
  • med Alain Giffard et Christian Fauré, Pour en finir avec la mécroissance : quelques réflexions d’Ars industrialis, Flammarion, 2009
  • Pour une nouvelle critique de l'économie politique, Galilée, 2009
  • Repenser l'esthétique, pour une nouvelle époque du sensible, i C. Tron (dir.), Esthétique et société, Paris, L'Harmattan, 2009
  • med Serge Tisseron, Faut-il interdire les écrans aux enfants ?, Paris, Mordicus, 2009
  • La mécroissance, i Regards sur la crise : réflexions pour comprendre la crise… et en sortir, ouvrage collectif dirigé par Antoine Mercier, avec Alain Badiou, Miguel Benasayag, Rémi Brague, Dany-Robert Dufour, Alain Finkielkraut, Élisabeth de Fontenay et al., Paris, Éditions Hermann, 2010
  • "Ce qui fait que la vie vaut la peine d'être vécue : De la pharmacologie", Flammarion, 2010

Svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • "Ur Filmens tid"; övrs. Karl Hansson, i Kairos 9:2; Konst/Film (Stockholm: Raster förlag, 2004).
  • "Om den symboliska fattigdomen", övers. Jonas (J) Magnusson, i OEI nr. 22-23, 2005.
  • "Upplysningsideal i den filosofiska ingenjörsvetenskapens tidevarv", övers. Axel Andersson, i Glänta nr. 2-3, 2012.
  • "Återerinring och minnesstöd", i Fenomenologi, teknik, medialitet, eds. L. Dahlberg & H. Ruin (Södertörns högskola, 2011), pp. 231–255.

Film och television[redigera | redigera wikitext]

  • Medverkar i dokumentären The Ister[5], 2004

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://arsindustrialis.org/bibliographiebiographie
  2. ^ ”Frank Madlener nommé directeur de l’Ircam (communiqué de presse)”. Institut de recherche et coordination acoustique/musique. 2005. http://www.ircam.fr/fileadmin/sites/WWW_Ircam/fichiers/Communiques_de_presse/CP_nomination-FM.pdf. 
  3. ^ http://pharmakon.fr/pharmakon/le_projet.html
  4. ^ http://svenskuppslagsbok.se/67450/savoir-faire/
  5. ^ The Ister

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]