Bernardo O’Higgins

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bernardo O’Higgins (1778–1842).

Bernardo O’Higgins Riquelme, född 20 augusti 1778 i Chillán, BioBío, död 24 oktober 1842 i Lima, Peru, var en chilensk militär och politiker. Han är nationalhjälte i Chile.

Under sin studietid i Storbritannien lärde O'Higgins känna Francisco de Miranda och blev anhängare av dennes dröm om ett självständigt Sydamerika.[1]

O’Higgins deltog i Latinamerikanska självständighetskrigen mot spanjorerna, från 1813 som ledare för den chilenska upprorsarmén.[2] Efter sin seger i Slaget vid Chacabuco utsågs O'Higgins till statschef i Chile, men hans kraftfulla reformpolitik väckte missnöje hos adeln och kyrkan, och 1823 tvingades han till landsflykt i Peru.[1]

Han kämpade även för en generell latinamerikansk frigörelse från kolonialmakterna. I den kampen samarbetade han med Argentinas store nationalhjälte, José de San Martín.

O’Higgins far Ambrose kom från County Sligo i västra Irland, därav efternamnet. Fadern tjänstgjorde i den spanska armén i Chile. Bernardos mor var dock chilenska med rötter i Spanien.

Den chilenska regeringen delar ut en orden uppkallad efter O’Higgins kallad Bernardo O'Higgins-orden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord O'Higgins, Bernardo)
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 639