Bertha Wellin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bertha Wellin

Bertha Wellin, född 11 september 1870 i Torslunda socken[1] på Öland, död 27 juli 1951 i Hedvig Eleonora i Stockholm, var en svensk högerpolitiker. Hon var en av de fem första invalda kvinnorna i Sveriges riksdag vid valet 1921, den första kvinnliga ledamoten för högern. Hon var dotter till kronofogden i Vickleby Alrik Wellin och Jenny Melén.

Bertha Wellin var verksam som sjuksköterska och blev år 1910 styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening (SSF), ordförande i samma förening år 1914 och ordförande från 1917 i dess förtroendenämnd. År 1920 blev hon ledamot av arbetsutskottet för sjuksköterskors samarbete i Norden och hon redigerade Svensk sjukskötersketidning från år 1911.

Hon var ledamot i flera av Stockholms sjukhusstyrelser, till exempel för Sophiahemmets styrelse från och med år 1917. År 1912 valdes hon till ledamot av Stockholms stadsfullmäktige för högern och hon blev ledamot i hälsovårdsnämnden år 1919.

Wellin invaldes 1921 som ledamot för Stockholms stad av andra kammaren. Hon invaldes samtidigt som socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund samt Liberala samlingspartiets Elisabeth Tamm. Kerstin Hesselgren valdes samtidigt som enda kvinna in i första kammaren.

Samtidigt som hon var ordförande i SSF åren 1914-1933, var hon ansvarig utgivare för Svensk sjukskötersketidning åren 1911-1933 - en tidning som hon för övrigt var med och grundade. Vidare tillhörde hon en av de första kvinnorna som tog plats i den svenska riksdagen efter valet 1921. Hennes ställning i riksdagen var ett mandat för det konservativa lantmanna- och borgarpartiet inom Allmänna valmansförbundet och innehades under fjorton år. Bertha Wellin var också en stark förespråkare för sjuksköterkekallet och hon menade att sjukvårdsarbete är ett barmhärtighetsverk (Emanuelsson 1990). Dylika idéer genomsyrade hennes arbete och frågor som rörde löner och arbetstider blev i det närmaste bannlysta inom föreningen. Tiderna kom emellertid att förändras och den sociala sammansättningen i sjuksköterskekåren med dem. Fler och fler utbildade sjuksköterskor kom ifrån småborgligheten och hade inget understöd hemifrån. De måste kunna leva på sitt arbete och reste därför krav på anständiga löner. Dessa krav växte sig större, och 1932 hade styrkan nått ett plan där de inte kunde hållas tillbaka, utan ett föreningsmöte beslutade att omvandla organisationen till en fackförening. Under årsmötet 1933 insåg Bertha Wellin att hon kämpade emot alltför starka krafter, hon avsade sig sitt ordförandeskap och under psalmsång tågade hon ut ur mötessalen för att aldrig mer sätta sin fot i SSF.

År 1935 tilldelades hon Röda Korsets högsta utmärkelse för sjuksköterskor, Florence Nightingale-medaljen.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wellin, Bertha, 1904–1926.
  1. ^ ”Nordisk familjebok, Wellin, Bertha”. 1904–1926. http://runeberg.org/nfcr/0647.html. 
  2. ^ Svenska dagbladets årsbok. Stockholm: Svenska dagbladet. 1936. Sid. 22. Libris 283647. http://runeberg.org/svda/1935/0022.html 

Dufva, S., G (2010). Klass och genus i vården. I H. Strömberg & H. Eriksson (Red.), Genusperspektiv på vård och omvårdnad (s.50).

  • Ann-Cathrine Haglund, Ann-Marie Petersson, Inger Ström-Billing, red (2004). Moderata pionjärer: kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. Stockholm: Sällskapet för moderata kvinnors historia. Libris 9666368. ISBN 91-631-5862-0 (inb.)  Bertha Wellin, 1870-1951. Högerns första kvinnliga riksdagsledamot av Stina Nicklasson och Ann-Marie Petersson

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]