Berthe Morisot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av Berthe Morisot, målat av Édouard Manet 1872.

Berthe Morisot, född 14 januari 1841 i Bourges, död 2 mars 1895 i Paris, var en fransk målare som kom att tillhöra impressionisterna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Berthe Morisot var den yngsta av tre döttrar, deras far var en rik tjänsteman. Hon och systern Edma studerade teckning tillsammans, men bara Berthe kom att utveckla det fullt ut.[1] Morisot studerade vid École des Beaux-Arts i Paris och sedan för Camille Corot. Morisot gifte sig med Édouard Manets bror Eugène 1874, det var en förbindelse som säkrade hennes ställning socialt och ekonomiskt, samtidigt som den gav en sympatisk omgivning för henne att fortsätta måla.[2] Hennes känsliga impressionistiska formspråk påverkade på 1870-talet hennes svåger Manet.

Bland de nästan sextio konstnärer som ställde ut på åtminstone en av de åtta impressionistutställningarna, fanns det tre framträdande kvinnor: Berthe Morisot som deltog från början, Mary Cassatt – en utlandsstationerad amerikanska och vän till Degas samt Marie Bracquemond – hustru till etsaren Félix Bracquemond.[3]

Morisot dog år 1895 av lunginflammation.[4]

Konstnärskap[redigera | redigera wikitext]

Det var på Louvren som Morisot mötte Claude Monet, Frédéric Bazille och Pierre-Auguste Renoir tack vare Fantin Latour 1868.[5] År 1874 organiserade Monet tillsammans med sina konstnärsvänner Paul Cézanne, Edgar Degas, Armand Guillaumin, Berthe Morisot, Camille Pissarro, Pierre-Auguste Renoir och Alfred Sisley en utställning i den beryktade fotografen Félix Nadars fotostudio i Paris. Denna grupp utgjorde större delen av impressionismens inre krets och händelsen har kommit att kallats den första impressionistiska utställningen.[6]

Av de åtta utställningar som impressionisterna visade på De Refuserades Salong, deltog Morisot i sju. Målningen Vaggan visades på den första impressionistutställningen 1874.

Morisot fick ett verk antaget vid Salongen 1864, dock hängdes hennes verk dåligt genom att placeras längst bak i lokalen så att det inte skulle chockera.[7]

Berthe Morisots måleri anses som själva essensen av impressionismen, med hennes karakteriserande konst med förförande färger och djärva teknik.[2]

Det impressionistiska målningssättet med det skissartade intrycket, betoningen av färg snarare än form samt det flyktiga och tillfälliga i motiven uppfattades som kvinnligt. Att Morisot målade så utpräglat impressionistiskt ansågs därför ofta som passande. Hennes teknik var helt enkelt lämplig för en kvinna.

Hennes skissartade målningssätt och fria penseldrag var också kopplade till rokokomästare som Boucher och Jean-Honoré Fragonard, konstnärer som favoriserade bilder av kvinnor och stöddes av framstående kvinnliga beskyddare.[8]

I hennes kompositioner kan man se en lek med rumslighet och yta. Dessa idéer tycks ha kommit fram ur samtal konstnärerna emellan. Spår av detta går att finna hos flera andra impressionistiska konstnärer, bland andra Monet och Degas.[9] Ofta i Morisots målningar återkommer en komposition som delar in bilden i två rumsliga avdelningar: i ”På balkongen” ser man exempelvis från en avgränsad balkong ut över en utbredd vy.[10]

Impressionismen var i allmänhet relativt tillåtande för kvinnliga konstnärer, då den bröt ned genrehierarkin som ställde bland annat historiemåleriet högre än vardagsmotiv. De kvinnliga konstnärerna kunde därför utan att hämmas av en mer begränsad utbildning än männen inom exempelvis krokiteckningen, som behövdes inom historiemåleri, hämta motiv ur sin egen sfär: hemmet och vardagen, utan att nedvärderas på grund av det.[11]

Morisot målade alltså nästan uteslutande motiv från den borgerliga kvinnans privata och sociala sfär: vardagliga scener från bland annat hemmet, trädgården, parker och teatern. Hennes motiv är en direkt avspegling av de platser som var tillgängliga för henne som kvinna. Hennes visualiseringar var mer eller mindre inom konventionerna för samtida bilder med undantag för hennes hantering av färg.[12]

Kvinnor var ofta motivet vid impressionisternas måleri. Impressionistiskt måleri tenderade att legitimera de roller som kvinnor var socialt gjutna i, vilket gjorde att de deltog i byggandet och bibehållandet av könsstereotyper och ideal.[3] Det råder delade meningar om huruvida Berthe Morisot med sina målningar av kvinnor upprätthöll de rådande idealen eller ej. Kvinnans sociala begränsningar kan tolkas som närvarande i hennes verk. Till skillnad från manliga konstnärer målade hon enbart av kvinnor i sin närhet, damer som höll sig inom den sociala normen: hon hade ju inte tillgång till ”den andra kvinnovärlden” [13] – teaterns kulisser, kaféer, nöjeslokaler, bordeller.[14]

Morisot hade alltså inte möjlighet att röra sig fritt i samhället – men hon betraktades av kritikerna som konstnärligt likställd de manliga kollegerna[9] och hon umgicks med flera av de manliga impressionisterna och räknade dem som vänner. Hon kunde inte vistas på caféer och andra mötesplatser, men besökte regelbundet Monets torsdagssoiréer, där hon mötte andra konstnärer och kritiker.[9] Genom den personliga kontakten med dessa och andra konstnärer deltog Morisot i samtal och utbyte av idéer. Hon hade alltså en hög status i samtiden. En kritiker för Le Temps beskrev henne som ”den enda verkliga impressionisten i den här gruppen” (”the ’one real Impressionist in this group’”).[15] Trots det uppmärksammades Morisot likt många andra kvinnliga konstnärer mest för hennes sammankoppling med manliga konstnärer, fram till återupptäckandet och hennes stora retrospektiva utställning år 1987.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Chadwick,W: Women, Art, And Society,Thames &Hudson Ltd, 2007, sid 235.
  2. ^ [a b] Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.222.
  3. ^ [a b] Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.221.
  4. ^ eng. wikipedia
  5. ^ Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.40-78.
  6. ^ Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.9.
  7. ^ Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.41.
  8. ^ Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.224.
  9. ^ [a b c] Chadwick,W: Women, Art, And Society,Thames &Hudson Ltd, 2007, sid 232.
  10. ^ Lindberg,A-L:Konst, kön och blick, Norstedts akademiska förlag, 2001, sid.174-75.
  11. ^ Lindberg,A-L:Konst, kön och blick, Norstedts akademiska förlag, 2001, sid.172.
  12. ^ Rubin,J:Impressionism,Phaidon Press Limited,1999, sid.223.
  13. ^ Lindberg,A-L:Konst, kön och blick, Norstedts akademiska förlag, 2001, sid.192.
  14. ^ Lindberg,A-L:Konst, kön och blick, Norstedts akademiska förlag, 2001, sid.189-96.
  15. ^ Chadwick,W: Women, Art, And Society,Thames &Hudson Ltd, 2007, sid 234.