Bertil Schütt
| Bertil Schütt | |
 | |
| Född | Bertil Fredrik Schütt 11 juni 1909 Maria Magdalena församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 6 juli 1983 (74 år) Katarina församling, Stockholm |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet |  Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1944–1975 |
| Genrer | Prosa, dramatik, filmmanus |
| Noterbara verk | En skuggboxares memoarer (1972) |
| Priser | Svenska Dagbladets litteraturpris (1952) |
| Släktingar | Roland Schütt (bror) |
Bertil Fredrik Schütt, född 11 juni 1909 i Maria Magdalena församling, Stockholm, död 6 juli 1983 i Katarina församling, Stockholm, var en svensk författare, manusförfattare och dramatiker.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Schütt, som var körsnär till yrket, hade egen firma inom pälsbranschen 1934–37.[2] Han debuterade 1944 med romanen Förbjudet att beträda. Som författare blev han känd för sina absurda och humoristiska böcker och pjäser. Han kom snart att göra rykte om sig som en besynnerlig författare, och kom inte att accepteras varken socialt eller i litterära kretsar. Schütt har beskrivit sig själv med orden: ”Jag är född i fel land. Jag har ett annat temperament, passar inte in här.” Ett av hans mer kända verk är den självbiografiska romanen En skuggboxares memoarer (1972), i vilken Schütt skildrar sin barndom.[3]
Bertil var även en amatörboxare och representerande Djurgårdens IF i weltervikt/mellanvikt. Han deltog i tre matcher mellan 1927 och 1928, där han förlorade två av dessa genom teknisk knockout mot Holger Holmlund från Kiruna SK och Edmund Törnquist från Falu SK, men lyckades vinna en match mot Stridh, även han från Djurgårdens IF.[4][5]
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Bertil Schütt var son till tapetseraren Johan Fritiof Schütt och Zipa Reisa, född Kraitschik.[2] Fadern var verksam som socialistisk agitator. Modern, som var rysk judinna, försörjde sig som sömmerska och på kondomförsäljning.[6] Schütts yngre bror, Roland Schütt, är känd som författare till boken Kådisbellan (1989).[3] Familjen är begravda på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.[7]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Förbjudet att beträda (Stockholm: Bonniers, 1944)
- Lyktfisken (Stockholm: Bonniers, 1946)
- Triangelsolo (Stockholm: Bonniers, 1947)
- Min enda glädje (Stockholm: Bonniers, 1948)
- Inomhuslek: komedi i tre akter (Stockholm: Björkmans, 1952)
- Tio dyrkar (Stockholm: Bonniers, 1952)
- Hjärter tre (Stockholm: Bonniers, 1955)
- Konsten att få ovänner (Stockholm: Bonniers, 1956)
- Bottennapp: roman (Stockholm: Bonniers, 1958)
- Fredrik i ormgropen: en nästan otrolig historia om helt vanliga människor (Stockholm: Radioteatern, 1960)
- Motgift: äktenskapskomedi (Stockholm: Radioteatern, 1960)
- Skrattmördaren: kriminalfars (Stockholm: Sveriges Dramatikerförbund, 1963)
- Den feta nöden (Stockholm: Alekto, 1964)
- Den sårade gorillan (Stockholm: Bonniers, 1965)
- Frälsningsmöte: en präst och en flicka spelar ett modernt drama (Stockholm: Pistolteatern, 1965)
- Inhemskt (Stockholm: Termac, 1967)
- Änkan: komisk-tragisk fars i tre akter (Stockholm: Sveriges Radio, 1968)
- En skuggboxares memoarer (Göteborg: Författarförlaget, 1972)
- Får jag lov att föreställa mig (Stockholm: Trevi, 1974)
- Den gamle skådespelaren och den nya Greta Garbo: en radiopjäs (Stockholm: Sveriges Radio, 1975)
- Tacka vet jag stekpannan (Stockholm: Radioteatern, 1986)
Filmmanus[redigera | redigera wikitext]
- 1959 – Sköna Susanna och gubbarna
- 1969 – Änkan
- 1971 – Gunghästen
- 1977 – Den beslöjade damen
- 1984 – Jag ska aldrig mer dricka öl
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1951 – Boklotteriets stipendiat
- 1952 – Boklotteriets stipendiat
- 1952 – Svenska Dagbladets litteraturpris (tillsammans med Ulla Isaksson, Tove Jansson, Sandro Key-Åberg och Ragnar Thoursie)
- 1953 – Boklotteriets stipendiat
- 1957 – Boklotteriets stipendiat
- 1958 – Boklotteriets stipendiat
- 1959 – Boklotteriets stipendiat
Källor[redigera | redigera wikitext]
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Bertil Schütt”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66138&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dbertil+sch%C3%BCtt%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 4 januari 2013.
- ^ [a b] Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1953), s. 536. Läst 28 augusti 2023.
- ^ [a b] Gradvall et al 2009, #334
- ^ ”Bertil Schütt | RINGSIDE”. mrboxhist.se. https://mrboxhist.se/boxare/bertil-schuett. Läst 5 april 2024.
- ^ ”1927 – DIF Boxning”. https://www.difboxning.se/historik/dif-boxning-det-framgangsrika-1920-talet/1927-2/. Läst 5 april 2024.
- ^ ”Bertil Schütt”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0778329/bio. Läst 4 januari 2013.
- ^ ”Schütt, Bertil Fredrik”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/63d5b06c-7efc-427c-ba0b-42f3da254a5a. Läst 24 september 2023.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Gradvall, Jan, Nordström, Björn, Nordström, Ulf, Rabe, Annina (2009). Tusen svenska klassiker: böcker, filmer, skivor, tv-program från 1956 till i dag. Stockholm: Norstedt. Libris 11378554. ISBN 978-91-1-301717-4
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|