Betning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Betning innebär generellt sett att ett material behandlas med en lösning av olika syror eller salter. Behandlingen syftar till att göra materialet mer mottagligt för ytterligare bearbetning eller användning. Ordet är etymologiskt besläktat med betsning[1]

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Textilier[redigera | redigera wikitext]

Inom textilframställning används betning som förbehandling av textilier inför färgning. Detta görs med lösningar av salter, till exempel vinsten eller alun. Flera färgämnesgrupper är beroende av denna förbehandling för att kunna fixeras till fibermaterialet och undgå att sköljas ur vid tvätt.

Jordbruk[redigera | redigera wikitext]

Betning är också en benämning på olika typer av behandlingar av utsäde som syftar till att minimera risken för spridning av växtsjukdomar. Tidigare användes kvicksilver för att beta spannmålsutsäde, men detta förbjöds år 1966 sedan man upptäckt systematisk kvicksilverförgiftning hos såväl fröätande småfågel som hos rovfåglar[2][3]. I samband med betning tillsätts vanligtvis ett färgämne som gör det lätt att skilja behandlat utsäde från obehandlat.

Metallindustri[redigera | redigera wikitext]

Betning kallas också förfarandet att lösa och avlägsna ytföroreningar hos exempelvis värmebehandlade och svetsade rostfria konstruktioner. För olegerade eller låglegerade stål används ofta utspädd svavelsyra. Huvudingredienser för betning av rostfritt stål är fluorvätesyra, salpetersyra och vatten. Vid betningen avlägsnas glödskal, svetsoxider, rester från slipskivor, slipband, eventuella järnföroreningar, blästermedel m.m. från den rostfria stålytan. Efter betning och riklig sköljning med vatten återställs korrosionshärdigheten hos den rostfria stålkonstruktionen.

Betning är också en nödvändig förbehandling vid förzinkning (galvanisering).

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Trä kan betas, med till exempel saltsyra, för att mjukas upp och bli mer formbart. Vid garvning av skinn och päls betas skinnen först, för att bli mjukare och bättre kunna ta upp garvämnena. Även ben och horn har traditionellt betats i syfte att förändra dess utseende.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Akademiens Ordbok, hämtad 2008-12-16
  2. ^ Metaller i arbets- och miljömedicinen, Uppsala universitet, hämtad 2008-12-16
  3. ^ Växtskyddsnotiser, Statens växtskyddsanstalt , 2:1964

Källor[redigera | redigera wikitext]

[förtydliga]