Bibeln

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Bibeln (olika betydelser).
Bibeln
Gutenbergs Bibel var den första tryckta Bibeln
Gutenbergs Bibel var den första tryckta Bibeln
Originalspråk Hebreiska Arameiska
Koinegrekiska
Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Church of the Nativity, Bethlehem, Israel 04155u original.jpg
Födelsekyrkan i Betlehem, Palestinska Myndigheten.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet  · Korsfästelsen  · Uppståndelsen  · Påsk
Bibeln och bakgrund
Gamla testamentet  · Nya testamentet  · Evangelium  · Kanon  · Kyrkan  · Apostlarna
Guds rike · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Teologi
Gud: (Fadern  · Sonen  · Helige Ande)  · Treenighetsläran  · Teologihistoria  · Mariologi  · Frälsning  · Dop  · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

Bibeln är inom kristendomen en fastställd samling skrifter av alldeles särskild betydelse och därför kallad ”helig skrift”. Ofta är skrifterna samlade i en bok, Den Heliga Skrift, uppdelad i två delar, Gamla Testamentet och Nya Testamentet. De skrifter som inom kristendomen kallas Gamla Testamentet är i Bibeln inom judendom samlade till en fastställd samling kallad Tanakh eller den Hebreiska Bibeln.

Bibelns innehåll[redigera | redigera wikitext]

Kristendomens bibel[redigera | redigera wikitext]

Det Gamla testamentet är Bibelns äldsta del, som innehåller berättelserna om jordens skapelse och Israels folks tidiga historia före Jesu födelse, dess lagsamlingar, poesi och profetiska litteratur.

Det Nya testamentet utgör Bibelns andra del och behandlar Jesu liv och de kristna den närmaste tiden därefter.

Judendomens bibel[redigera | redigera wikitext]

..................

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

De judiska heliga skrifterna, som ingår i Gamla Testamentet, utkristalliserades efter hand som fasta textsamlingar. I Nya Testamentet omtalas dessa skrifter vanligen som ”Skriften” eller som ”Lagen och Profeterna”. De nytestamentliga författarna, som skriver på grekiska, citerar dem ofta via en redan befintlig grekisk översättning, Septuaginta. I den tidiga kristna kyrkan lästes "lagen" och "profeterna" utifrån övertygelsen att dessa texter egentligen handlade om Jesus Kristus. Efterhand kom också ett antal skrifter som erkändes vara skrivna av apostlarna eller deras nära medarbetare att spridas och läsas offentligt i de kristna kyrkorna. De fyra evangelierna, ett antal brev av Paulus och andra apostlar, och ytterligare några texter kom så småningom att ingå i den kristna kanon. Därav namnet Nya Testamentet och Gamla Testamentet som i vissa praktverk kom att samlas i en och samma bok. Beteckningen ”Skrifterna” kunde då även användas om de apostoliska texterna i kanon. Om hur Bibeln blev Bibeln kallas kanonhistoria. Bibelns skrifter har alltså tillkommit under en mycket lång tid, de äldsta från cirka 900 f.Kr.[1]Hur man betraktar Bibeln kallas bibelsyn. Bibelsynen är av avgörande betydelse för förståelsen av Bibeln och för hur Bibeln används. Det vetenskapliga arbetet med Bibeln kallas bibelvetenskap. Bibelns roll som grundläggande element i en livsförståelse och som rättesnöre för en livsföring har medverkat till att den blivit spridd över hela världen, och anses vara den mest spridda och sålda boken någonsin.[2] Moderna översättningar har uppemot 1200 kapitel.

Etymologi - bibeln[redigera | redigera wikitext]

Det svenska ordet bibel har kommit in i svenska språket från det grekiska ordet τὰ βιβλία via latinet. [3] Ordformen ”bibel” kan spåras tillbaka till år 1620.[3] Tidigare ofta som Biblia, så 1541 då Biblia på Swensko utkom, även kallad Gustav Vasas Bibel[3] Ordet τὰ βιβλία, biblia, ”böckerna” är en pluralform av ordet βιβλίον, biblion med betydelsen “liten bok”.[4]. Detta ord är i sin tur en s k dimunitiv av ordet βιβλος med betydelsen ”papyrus, bokrulle, bok”.[4] Även formen βύβλος bublos, förekommer. Troligen kommer ordet från namnet på en Fenicisk hamnstad Byblos, även kallad Gebal. Från denna stad skeppades papyrus till Grekland, där man sedan använde papyrus som skrivmaterial.[5][3]

Den judiske författaren Josefus använder pluralformen τὰ βιβλία, ta biblia, ”böckerna” i sin skrift Antiqtitates om de judiska heliga skrifterna. Även i Aristeasbrevet från ungefär samma tid omtalas de judiska skrifterna som τὰ βιβλία, ta biblia, ”böckerna”.[6] Nya Testamentets skrifter kallades inte från början "böckerna" utan man använde i stället beteckningen "hågkomster" och "minnesanteckningar".[7] Några år före år 200 finns tecken som tyder på att både evangelierna och de judiska skrifterna kallas "böckerna"[7] Johannes Chrysostomos är troligen en av de första som använder ordet τὰ βιβλία, ”böckerna” om Gamla och hela Nya Testamentet. [8]

Under 800-900 talen började man så småningom att uppfatta pluralformen ”biblia”, ”böckerna”, som ett ord i singlularis feminum med betydelsen ”boken”. De båda orden har i nominativ samma utseende. Ordet med betydelsen "boken" har sedan som kommit in i låneord moderna västerländska språk[9]

"Bibeln" enligt olika trossamfund[redigera | redigera wikitext]

Judendomen[redigera | redigera wikitext]

Judendomen har 24 böcker i sin Bibel, på hebreiska Tanach, även kallad Hebreiska Bibeln. Den innehåller 24 böcker som motsvarar det som i kristendomens bibelkanon kallas Gamla testamentet men med en annan ordning och uppdelning.

Kristendomen[redigera | redigera wikitext]

Kristendomen delar upp sin Bibel i Gamla och Nya Testamentet bestående av omkring 39 respektive 27 böcker beroende på bibelkanon. Gamla Testamentets 39 böcker är ungefär samma som judendomens 24 böcker men med en annan ordning och uppdelning.

Nya Testamentet behandlar skeenden inför och efter Jesus födelse vilket blev skiljelinjen mellan judendomen och kristendomen.

Deuterokanon[redigera | redigera wikitext]

Förutom de av samtliga samfund och judendomen godkända böckerna i Gamla Testamentet finns även det som av protestanter kallas "tillägg till Gamla Testamentet" eller "gammaltestamentliga apokryfer". Tio av de apokryfiska böckerna är kanoniska för Katolska kyrkan och med vissa tillägg för Ortodoxa kyrkan. I Ortodoxa kyrkan har de deuterokanoniska skrifterna ändå inte samma ställning som de ifrån den Hebreiska bibeln trots att den Ortodoxa kyrkan använder den grekiska Septuaginta som sin standardtext[10] och kallas av dem för deuterokanoniska skrifter. Martin Luther lade dock till en bok bland apokryferna som inte fanns med i den katolska kanon, nämligen Manasses bön, så att det totalt blev 11 böcker i apokryferna, såsom de är i till exempel Bibel 2000.[källa behövs]

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Bibelns tillkomst

Det antas idag att Bibelns äldsta delar utgörs av delar av den så kallade pentateuken, de fem Moseböckerna, det samma som utgörs av judendomens Torah. Den kan antas ha tillkommit under lång tid och bygga på muntlig tradition, men färdigställdes troligen omkring 400 f.Kr.[1]

Därnäst följer profeterna, som enligt den ursprungliga uppdelningen inleds med det deuteronomistiska historieverket, ett historieverk över Israels historia, troligen färdigställt på 500-talet f.Kr. Efter dessa följde de egentliga profeternas berättelser, vilka inkluderar Jesajas, Jeremias, Hesekiels böcker samt Tolvprofetboken med de tolv så kallade mindre profeternas skrifter. Troligen har den här avdelningen fått sin slutgiltiga form före 200 f.Kr.[1]

Den tredje avdelningen, skrifterna innehåller ett flertal kortare berättelser. Dessa torde inte ha färdigställts före 160 f.Kr., och troligen har det dröjt längre innan kanon fastställt vilka böcker som skulle ingå. Den slutgiltiga versionen av den judiska bibeln har troligen inte fastställts förrän efter att judendomen reorganiserades efter Jerusalems fall 70 e.Kr. Inom den kristna kyrkan som använde en grekisk översättning av Bibeln, Septuaginta, kom denna judiska kanon inte att slå igenom, och därmed kom den kristna kyrkan att använda en del skrifter som den judiska traditionen uteslutit, de så kallade gammaltestamentliga apokryferna.[1]

Med den kristna kyrkans tillkomst uppstod även Nya testamentets böcker. Det började med att man gjorde samlingar av apostlabrev och skrev ned traditionerna om Jesus i evangelierna. I takt med att allt fler varianter av skrifterna cirkulerade blev det vid mitten av 100-talet nödvändigt att ge besked om vilka skrifter som godkändes av kyrkan. Ett flertal sådana listor med kommentarer finns bevarade. I ett rundbrev år 367 angav Athanasius vilka skrifter som tillhör kanon. Däri uttryckte han de östliga kyrkornas syn och genom historien har större delen av kristenheten hållit fast vid dessa avgränsningar.[1]

Bibeln på svenska[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Svenska bibelöversättningar
Svenska bibelöversättningar

Officiella översättningar

Andra översättningar

svenska finns ett flertal olika bibelöversättningar. Den äldsta kända tillhörde kung Magnus Eriksson.[11] Den har dock gått förlorad och man vet inga detaljer om den. Nedan följer ett urval av de mest kända:

Officiella svenska översättningar och revisioner[redigera | redigera wikitext]

Andra större svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

Nya testamentet[redigera | redigera wikitext]

En av 1900-talets största bibelkännare, den framlidne Hugo Odeberg, försökte även med en egen översättning av Nya Testamentet. Han kom inte längre än till Evangelierna och Apostlagärningarna. Emellertid finns det han översatt utgivet i boken "De fyra Evangelierna och Apostlagärningarna[13]".

Fragment av en gravsten daterad till andra hälften av 1000-talet, som hittats under golvet i Linköpings domkyrkas norra sidoskepp. Den latinska texten lyder: Memento me cum veneris in regnum tuum (Herre, kom ihåg mig då du kommer i ditt rike). Orden syftar på den bön en av de tillsammans med Jesus korsfästa rövarna enligt Lukasevangeliet 23:42 ska ha riktat till honom. Detta kan vara den äldsta kända bibelinskriptionen i Sverige.

Äldre översättningar till andra språk[redigera | redigera wikitext]

Förutom dess grundspråk finns flera väldigt gamla översättningar av grundtexterna. Nedan följer några av de mest kända:

  • Septuaginta (De sjuttios (översättning), förkortas LXX = 70) från omkring 200 f.Kr. Den är en översättning från hebreiska till grekiska och omfattar Gamla Testamentet och ett antal apokryfer.
  • Tatianus Diatessaron, senare delen av 100-talet e.Kr. Den äldsta syriska "översättningen" av Evangelierna, skrivna som en enda diskurs.
  • Den gammalsyriska översättningen, evangélion da-mepharreshé, De åtskilda (evangelierna), i motsats till Diatessaron från 300-talet e.Kr. (manuskripten Curetonian Gospels och Syriac Sinaiticus)
  • Peshitta, den vanligaste syriska översättningen.
  • Vulgata, latinsk översättning från år 405 e.Kr.
  • Silverbibeln eller Codex Argenteus, gotisk översättning från omkring år 400 e.Kr.
  • Den sahidiska översättningen, en koptisk översättning från omkring år 300 e.Kr.
Matteus och ängeln, målning av Caravaggio (1602).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Bibeln”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/bibeln. Läst 7 september 2014. 
  2. ^ ”Best selling book of non-fiction”. http://www.guinnessworldrecords.com/records-1/best-selling-book-of-non-fiction/. 
  3. ^ [a b c d] Hellquist, Elof (1948). Svensk etymologisk ordbok. Bd 1, A-N. Lund: Gleerup. Libris 11182 
  4. ^ [a b] Heikel, Ivar A.; Fridrichsen Anton (1973) (på grc). Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet och de apostoliska fäderna. Lund: Gleerup. Libris 1165782 
  5. ^ Artiklarna ”papyrus” och ”Gebal” i Engnell Ivan, red (1962-1963). Svenskt bibliskt uppslagsverk. Stockholm: Nordiska uppslagsböcker. Libris 8197937 .
  6. ^ Ordet βιβλίον Theologische Wörterbuch zum Neuen Testament (1933).
  7. ^ [a b] Gerhardsson Birger, Hartman Lars, red (1969). En bok om Nya testamentet. Lund: Gleerup. sid. 100. Libris 466363 
  8. ^ Theologische Wörterbuch zum Neuen Testament (1933).
  9. ^ Artikeln "bibeln" i Encyclopedia of Religion and Ethics (1909).
  10. ^ Meyendorff, John (1983). Byzantine Theology – Historical Trends and Doctrinal Themes (rev. 2nd). New York: Fordham University Press. sid. 7 
  11. ^ Frågor om översättningens historia bibeln.se
  12. ^ Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen i Projekt Runeberg
  13. ^ De fyra evangelierna och Apostlagärningarna. Stockholm: BV-förl. 1996. Libris 7646245. ISBN 91-7518-170-3 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lietzmann, Hans, Från fornkyrkan. Stockholm: 1935.
  • The New Jerome Biblical Commentary. Edited by Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer & Roland E. Murphy. Upper Saddle River, N.J.: Prentice Hall 1999.
  • Entre Galilée et l'Église, la Bible: une mise au point. Étude. Joël Col. ISBN 2-9520299-0-3, AutoEdition Méguila, 2003.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]