Bibeln

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den svenska modetidskriften, se Bibel (tidskrift). För Strindbergs-LPn, se Bibeln (musikalbum).
Bibeln
Gutenbergs Bibel var den första tryckta bibeln
Gutenbergs Bibel var den första tryckta bibeln
Originalspråk Hebreiska
Koinegrekiska
Ämne Gud
Jesus
Genre Religiös skrift
Utgiven på
svenska
1541
Denna artikel är en del i serien

Korset på Heliga gravens kyrka i den kristna delen av Jerusalem. Många kristna anser att det är platsen där Jesus korsfästes.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet · Uppståndelsen · Påsk
Grundande
Kyrka · Apostlarna · Guds rike · Evangelium · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Bibeln
Gamla Testamentet · Nya Testamentet ·
Kanon · Apokryferna
Teologi
Frälsning · Dop · Treenighetsläran · Fadern · Sonen · Den Helige Ande · Teologihistoria · Mariologi · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen · Motreformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

Bibeln, även Den Heliga Skrift, är en samling skrifter, böcker, som utgör judendomens och kristendomens heliga skrift. Namnet kommer från grekiskans τα βιβλία vilket ungefär betyder böckerna via latiniseringen Bíblia. Antalet skrifter varierar något mellan olika inriktningars val av skrifter och deras uppdelning, så kallad bibelkanon. Bibelns skrifter har tillkommit från cirka 900 f.Kr. och framåt[1] och den betraktas allmänt som den mest sålda boken genom tiderna.[2] Moderna översättningar har uppemot 1200 kapitel.

"Bibeln" enligt olika trossamfund[redigera | redigera wikitext]

Judendomen[redigera | redigera wikitext]

Judendomen har 24 böcker i sin Bibel, på hebreiska Tanach, även kallad Hebreiska Bibeln. Den innehåller 24 böcker som motsvarar det som i kristendomens bibelkanon kallas Gamla testamentet men med en annan ordning och uppdelning.

Kristendomen[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Vatican Tiber View 2003-06-08.jpg
Peterskyrkan i Vatikanstaten, Rom.

 
Organisation
Påven: Franciskus
Heliga stolen  · Vatikanstaten
Kardinalskollegiet  · Biskopskollegiet
Ekumeniska koncilier  · Kanoniska rätten
Latinska kyrkan  · Katolska östkyrkor
Bakgrund
Tio budorden · Katolicism · Kyrkohistoria
Apostolisk succession · Kyrkofäderna
Kyrkolärare · Jesu: korsfästelse, uppståndelse, himmelsfärd; Maria
Teologi
Treenigheten: Fadern, sonen, helig ande
Frälsning · Dop · Bibeln · Sakramenten
Apologetik · Mariologi · Helgon
Liturgi
Trosbekännelsen  · Bön · Eukaristin
Bibelkanon · Liturgiskt år

Riter: romersk, armenisk, alexandrinsk, byzantisk, antiokensk, västsyrisk, östsyrisk

Katolska kyrkan i Sverige
Stockholms katolska stift  · Biskop Anders Arborelius  · Kyrkohistoria  · Katolska domkyrkan  · Newmaninstitutet  · Caritas Sverige  · Vikariatet för de östkatolska kyrkorna  · Nordiska biskopskonferensen
Stockholms katolska stifts heraldiska vapen

Kristendomen delar upp sin Bibel i Gamla och Nya Testamentet bestående av omkring 39 respektive 27 böcker beroende på bibelkanon. Gamla Testamentets 39 böcker är ungefär samma som judendomens 24 böcker men med en annan ordning och uppdelning.

Nya Testamentet behandlar skeenden inför och efter Jesus födelse vilket blev skiljelinjen mellan judendomen och kristendomen.

Deuterokanon[redigera | redigera wikitext]

Förutom de av samtliga samfund och judendomen godkända böckerna i Gamla Testamentet finns även det som av protestanter kallas "tillägg till Gamla Testamentet" eller "gammaltestamentliga apokryfer". Tio av de apokryfiska böckerna är kanoniska för Katolska kyrkan och med vissa tillägg för Ortodoxa kyrkan. I Ortodoxa kyrkan har de deuterokanoniska skrifterna ändå inte samma ställning som de ifrån den Hebreiska bibeln trots att den Ortodoxa kyrkan använder den grekiska Septuaginta som sin standardtext[3] och kallas av dem för deuterokanoniska skrifter. Martin Luther lade dock till en bok bland apokryferna som inte fanns med i den katolska kanon, nämligen Manasses bön, så att det totalt blev 11 böcker i apokryferna, såsom de är i till exempel Bibel 2000.[källa behövs]

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Bibelns tillkomst

Det antas idag att Bibelns äldsta delar utgörs av delar av den så kallade pentateuken, de fem Moseböckerna, det samma som utgörs av judendomens Torah. Den kan antas ha tillkommit under lång tid och bygga på muntlig tradition, men färdigställdes troligen omkring 400 f.Kr.[1]

Därnäst följer profeterna, som enligt den ursprungliga uppdelningen inleds med det deuteronomistiska historieverket, ett historieverk över Israels historia, troligen färdigställt på 500-talet f.Kr. Efter dessa följde de egentliga profeternas berättelser, vilka inkluderar Jesajas, Jeremias, Hesekiels böcker samt Tolvprofetboken med de tolv så kallade mindre profeternas skrifter. Troligen har den här avdelningen fått sin slutgiltiga form före 200 f.Kr.[1]

Den tredje avdelningen, skrifterna innehåller ett flertal kortare berättelser. Dessa torde inte ha färdigställts före 160 f.Kr., och troligen har det dröjt längre innan kanon fastställt vilka böcker som skulle ingå. Den slutgiltiga versionen av den judiska bibeln har troligen inte fastställts förrän efter att judendomen reorganiserades efter Jerusalems fall 70 e.Kr. Inom den kristna kyrkan som använde en grekisk översättning av Bibeln, Septuaginta, kom denna judiska kanon inte att slå igenom, och därmed kom den kristna kyrkan att använda en del skrifter som den judiska traditionen uteslutit, de så kallade gammaltestamentliga apokryferna.[1]

Med den kristna kyrkans tillkomst uppstod även Nya testamentets böcker. Det började med att man gjorde samlingar av apostlabrev och skrev ned traditionerna om Jesus i evangelierna. I takt med att allt fler varianter av skrifterna cirkulerade blev det vid mitten av 100-talet nödvändigt att ge besked om vilka skrifter som godkändes av kyrkan. Ett flertal sådana listor med kommentarer finns bevarade. I ett rundbrev år 367 angav Athanasius vilka skrifter som tillhör kanon. Däri uttryckte han de östliga kyrkornas syn och genom historien har större delen av kristenheten hållit fast vid dessa avgränsningar.[1]

Bibeln på svenska[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Svenska bibelöversättningar
Svenska bibelöversättningar

Officiella översättningar

Andra översättningar

svenska finns ett flertal olika bibelöversättningar. Den äldsta kända tillhörde kung Magnus Eriksson.[4] Den har dock gått förlorad och man vet inga detaljer om den. Nedan följer ett urval av de mest kända:

Officiella svenska översättningar och revisioner[redigera | redigera wikitext]

Andra större svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

Nya testamentet[redigera | redigera wikitext]

En av 1900-talets största bibelkännare, den framlidne Hugo Odeberg, försökte även med en egen översättning av Nya Testamentet. Han kom inte längre än till Evangelierna och Apostlagärningarna. Emellertid finns det han översatt utgivet i boken "De fyra Evangelierna & Apostlagärningarna[6]".

Fragment av en gravsten daterad till andra hälften av 1000-talet, som hittats under golvet i Linköpings domkyrkas norra sidoskepp. Den latinska texten lyder: Memento me cum veneris in regnum tuum (Herre, kom ihåg mig då du kommer i ditt rike). Orden syftar på den bön en av de tillsammans med Jesus korsfästa rövarna enligt Lukasevangeliet 23:42 ska ha riktat till honom. Detta kan vara den äldsta kända bibelinskriptionen i Sverige.

Äldre översättningar till andra språk[redigera | redigera wikitext]

Förutom dess grundspråk finns flera väldigt gamla översättningar av grundtexterna. Dessa skiljer sig oftast från de "grundtexter" vi har idag, vilket ibland fastställer att "grundtexten" förändrats.

  • Septuaginta (De sjuttios (översättning), förkortas LXX = 70) från omkring 200 f.Kr. Den är en översättning från hebreiska till grekiska och omfattar Gamla Testamentet och ett antal apokryfer.
  • Tatianus Diatessaron, senare delen av 100-talet e.Kr. Den äldsta syriska "översättningen" av Evangelierna, skrivna som en enda diskurs.
  • Den gammalsyriska översättningen, evangélion da-mepharreshé, De åtskilda (evangelierna), i motsats till Diatessaron från 300-talet e.Kr. (manuskripten Curetonian Gospels och Syriac Sinaiticus)
  • Peshitta, den vanligaste syriska översättningen.
  • Vulgata, latinsk översättning från år 405 e.Kr.
  • Silverbibeln eller Codex Argenteus, gotisk översättning från omkring år 400 e.Kr.
  • Den sahidiska översättningen, en koptisk översättning från omkring år 300 e.Kr.
Matteus och ängeln, målning av Caravaggio (1602).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ ”Best selling book of non-fiction”. http://www.guinnessworldrecords.com/records-1/best-selling-book-of-non-fiction/. 
  3. ^ Meyendorff, John (1983), Byzantine Theology: Historical Trends and Doctrinal Themes (rev. 2nd), New York: Fordham University Press, s. 7 
  4. ^ Frågor om översättningens historia bibeln.se
  5. ^ http://runeberg.org/bibeln/wald1921/
  6. ^ http://shop.textalk.se/se/article.php?id=9449&art=2059761

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lietzmann, Hans, Från fornkyrkan. Stockholm: 1935.
  • The New Jerome Biblical Commentary. Edited by Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer & Roland E. Murphy. Upper Saddle River, N.J.: Prentice Hall 1999.
  • Entre Galilée et l'Église, la Bible: une mise au point. Étude. Joël Col. ISBN 2-9520299-0-3, AutoEdition Méguila, 2003.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]